1 Mosebok 21
1 Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
And the Lord visited Sarrha, as he said, and the Lord did to Sarrha, as he spoke.
2 Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
And she conceived and bore to Abraam a son in old age, at the set time according as the Lord spoke to him.
3 Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
And Abraam called the name of his son that was born to him, whom Sarrha bore to him, Isaac.
4 Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
And Abraam circumcised Isaac on the eighth day, as God commanded him.
5 Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
And Abraam was a hundred years old when Isaac his son was born to him.
6 Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
And Sarrha said, The Lord has made laughter for me, for whoever shall hear shall rejoice with me.
7 Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
And she said, Who shall say to Abraam that Sarrha suckles a child? for I have born a child in my old age.
8 Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
And the child grew and was weaned, and Abraam made a great feast the day that his son Isaac was weaned.
9 Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
And Sarrha having seen the son of Agar the Egyptian who was born to Abraam, sporting with Isaac her son,
10 Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
then she said to Abraam, Cast out this bondwoman and her son, for the son of this bondwoman shall not inherit with my son Isaac.
11 Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
But the word appeared very hard before Abraam concerning his son.
12 Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
But God said to Abraam, Let it not be hard before you concerning the child, and concerning the bondwoman; in all things whatever Sarrha shall say to you, hear her voice, for in Isaac shall your seed be called.
13 Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
And moreover I will make the son of this bondwoman a great nation, because he is your seed.
14 Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
And Abraam rose up in the morning and took loaves and a skin of water, and gave [them] to Agar, and he put the child on her shoulder, and sent her away, and she having departed wandered in the wilderness near the well of the oath.
15 Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
And the water failed out of the skin, and she cast the child under a fir tree.
16 Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
And she departed and sat down opposite him at a distance, as it were a bow-shot, for she said, Surely I can’t see the death of my child: and she sat opposite him, and the child cried aloud and wept.
17 Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
And God heard the voice of the child from the place where he was, and an angel of God called Agar out of heaven, and said to her, What is it, Agar? fear not, for God has heard the voice of the child from the place where he is.
18 Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
Rise up, and take the child, and hold him in your hand, for I will make him a great nation.
19 Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
And God opened her eyes, and she saw a well of springing water; and she went and filled the skin with water, and gave the child drink.
20 Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
And God was with the child, and he grew and lived in the wilderness, and became an archer.
21 Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
And he lived in the wilderness, and his mother took him a wife out of Pharan of Egypt.
22 På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
And it came to pass at that time that Abimelech spoke, and Ochozath his friend, and Phichol the chief captain of his host, to Abraam, saying, God is with you in all things, whatever you may do.
23 Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
Now therefore swear to me by God that you will not injure me, nor my seed, nor my name, but according to the righteousness which I have performed with you you shall deal with me, and with the land in which you have sojourned.
24 Då sade Abraham: Jag vill svärja.
And Abraam said, I will swear.
25 Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
And Abraam reproved Abimelech because of the wells of water, which the servants of Abimelech took away.
26 Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
And Abimelech said to him, I know not who has done this thing to you, neither did you tell it me, neither heard I it but only today.
27 Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
And Abraam took sheep and calves, and gave them to Abimelech, and both made a covenant.
28 Och Abraham ställde sju lamb afsides.
And Abraam set seven ewe-lambs by themselves.
29 Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
And Abimelech said to Abraam, What are these seven ewe-lambs which you have set alone?
30 Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
And Abraam said, You shall receive the seven ewe-lambs of me, that they may be for me as a witness, that I dug this well.
31 Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
Therefore he named the name of that place, The Well of the Oath, for there they both swore.
32 Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
And they made a covenant at the well of the oath. And there rose up Abimelech, Ochozath his friend, and Phichol the commander-in-chief of his army, and they returned to the land of the Phylistines.
33 Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
And Abraam planted a field at the well of the oath, and called there on the name of the Lord, the everlasting God.
34 Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
And Abraam sojourned in the land of the Phylistines many days.
