1 Mosebok 21
1 Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
And the LORD visited Sarah as he had said, and the LORD did unto Sarah as he had spoken.
2 Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
For Sarah conceived, and bare Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
3 Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
And Abraham called the name of his son that was born unto him, whom Sarah bare to him, Isaac.
4 Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
And Abraham circumcised his son Isaac being eight days old, as God had commanded him.
5 Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
And Abraham was an hundred years old, when his son Isaac was born unto him.
6 Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
And Sarah said, God has made me to laugh, so that all that hear will laugh with me.
7 Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
And she said, Who would have said unto Abraham, that Sarah should have given children suck? for I have born him a son in his old age.
8 Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
And the child grew, and was weaned: and Abraham made a great feast the same day that Isaac was weaned.
9 Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, which she had born unto Abraham, mocking.
10 Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
Wherefore she said unto Abraham, Cast out this bondwoman and her son: for the son of this bondwoman shall not be heir with my son, even with Isaac.
11 Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
And the thing was very grievous in Abraham's sight because of his son.
12 Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
And God said unto Abraham, Let it not be grievous in your sight because of the lad, and because of your bondwoman; in all that Sarah has said unto you, hearken unto her voice; for in Isaac shall your seed be called.
13 Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
And also of the son of the bondwoman will I make a nation, because he is your seed.
14 Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
And Abraham rose up early in the morning, and took bread, and a bottle of water, and gave it unto Hagar, putting it on her shoulder, and the child, and sent her away: and she departed, and wandered in the wilderness of Beersheba.
15 Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
And the water was spent in the bottle, and she cast the child under one of the shrubs.
16 Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
And she went, and sat her down opposite to him a good way off, as it were a bow shot: for she said, Let me not see the death of the child. And she sat opposite to him, and lift up her voice, and wept.
17 Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What disturbs you, Hagar? fear not; for God has heard the voice of the lad where he is.
18 Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
Arise, lift up the lad, and hold him in your hand; for I will make him a great nation.
19 Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.
20 Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
And God was with the lad; and he grew, and dwelt in the wilderness, and became an archer.
21 Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
And he dwelt in the wilderness of Paran: and his mother took him a wife out of the land of Egypt.
22 På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
And it came to pass at that time, that Abimelech and Phichol the chief captain of his host spoke unto Abraham, saying, God is with you in all that you do:
23 Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
Now therefore swear unto me here by God that you will not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son's son: but according to the kindness that I have done unto you, you shall do unto me, and to the land wherein you have sojourned.
24 Då sade Abraham: Jag vill svärja.
And Abraham said, I will swear.
25 Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
And Abraham reproved Abimelech because of a well of water, which Abimelech's servants had violently taken away.
26 Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
And Abimelech said, I know not who has done this thing; neither did you tell me, neither yet heard I of it, but to day.
27 Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
And Abraham took sheep and oxen, and gave them unto Abimelech; and both of them made a covenant.
28 Och Abraham ställde sju lamb afsides.
And Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.
29 Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
And Abimelech said unto Abraham, What mean these seven ewe lambs which you have set by themselves?
30 Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
And he said, For these seven ewe lambs shall you take of my hand, that they may be a witness unto me, that I have dug this well.
31 Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
Wherefore he called that place Beersheba; because there they swore both of them.
32 Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
Thus they made a covenant at Beersheba: then Abimelech rose up, and Phichol the chief captain of his host, and they returned into the land of the Philistines.
33 Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
And Abraham planted a grove in Beersheba, and called there on the name of the LORD, the everlasting God.
34 Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
And Abraham sojourned in the Philistines' land many days.
