1 Mosebok 21
1 Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
And the Lord visited Sara, as he had promised: and fulfilled what he had spoken.
2 Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
And she conceived and bore a son in her old age, at the time that God had foretold her.
3 Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
And Abraham called the name of his son, whom Sara bore him, Isaac.
4 Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
And he circumcised him the eighth day, as God had commanded him,
5 Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
When he was a hundred years old: for at this age of his father was Isaac born.
6 Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
And Sara said: God hath made a laughter for me: whosoever shall hear of it will laugh with me.
7 Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
And again she said: Who would believe that Abraham should hear that Sara gave suck to a son, whom she bore to him in his old age.
8 Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
And the child grew and was weaned: and Abraham made a great feast on the day of his weaning.
9 Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
And when Sara had seen the son of Agar the Egyptian playing with Isaac her son, she said to Abraham:
10 Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
Cast out this bondwoman, and her son: for the son of the bondwoman shall not be heir with my son Isaac.
11 Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
Abraham took this grievously for his son.
12 Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
And God said to him: Let it not seem grievous to thee for the boy, and for thy bondwoman: in all that Sara hath said to thee, hearken to her voice: for in Isaac shall thy seed be called.
13 Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
But I will make the son also of the bondwoman a great nation, because he is thy seed.
14 Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
So Abraham rose up in the morning, and taking bread and a bottle of water, put it upon her shoulder, and delivered the boy, and sent her away. And she departed, and wandered in the wilderness of Bersabee.
15 Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
And when the water in the bottle was spent, she cast the boy under one of the trees that were there.
16 Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
And she went her way, and sat over against him a great way off as far as a bow can carry, for she said: I will not see the boy die: and sitting over against, she lifted up her voice and wept.
17 Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
And God heard the voice of the boy: and an angel of God called to Agar from heaven, saying: What art thou doing, Agar? fear not: for God hath heard the voice of the boy, from the place wherein he is.
18 Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
Arise, take up the boy, and hold him by the hand: for I will make him a great nation.
19 Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
And God opened her eyes: and she saw a well of water, and went and filled the bottle, and gave the boy to drink.
20 Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
And God was with him: and he grew, and dwelt in the wilderness, and became a young man, an archer.
21 Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
And he dwelt in the wilderness of Pharan, and his mother took a wife for him out of the land of Egypt.
22 På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
At the same time Abimelech, and Phicol the general of his army said to Abraham: God is with thee in all that thou dost.
23 Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
Swear therefore by God, that thou wilt not hurt me, nor my posterity, nor my stock: but according to the kindness that I have done to thee, thou shalt do to me, and to the land wherein thou hast lived a stranger.
24 Då sade Abraham: Jag vill svärja.
And Abraham said: I will swear.
25 Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
And he reproved Abimelech for a well of water, which his servants had taken away by force.
26 Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
And Abimelech answered: I knew not who did this thing: and thou didst not tell me, and I heard not of it till today.
27 Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
And Abraham took sheep and oxen and gave them to Abimelech: and both of them made a league.
28 Och Abraham ställde sju lamb afsides.
And Abraham set apart seven ewe lambs of the flock.
29 Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
And Abimelech said to him: What mean these seven ewe lambs which thou hast set apart?
30 Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
But he said: Thou shalt take seven ewe lambs at my hand: that they may be a testimony for me, that I dug this well.
31 Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
Therefore that place was called Bersabee: because there both of them did swear.
32 Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
And they made a league for the well of oath.
33 Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
And Abimelech, and Phicol the general of his army arose and returned to the land of the Palestines. But Abraham planted a grove in Bersabee, and there called upon the name of the Lord God eternal.
34 Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
And he was a sojourner in the land of the Palestines many days.
