1 Mosebok 21
1 Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
Now the LORD attended to Sarah as He had said, and the LORD did for Sarah what He had promised.
2 Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
So Sarah conceived and bore a son to Abraham in his old age, at the very time God had promised.
3 Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
And Abraham gave the name Isaac to the son Sarah bore to him.
4 Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
When his son Isaac was eight days old, Abraham circumcised him, as God had commanded him.
5 Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
Abraham was a hundred years old when his son Isaac was born to him.
6 Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
Then Sarah said, “God has made me laugh, and everyone who hears of this will laugh with me.”
7 Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
She added, “Who would have told Abraham that Sarah would nurse children? Yet I have borne him a son in his old age.”
8 Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
So the child grew and was weaned, and Abraham held a great feast on the day Isaac was weaned.
9 Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
But Sarah saw that the son whom Hagar the Egyptian had borne to Abraham was mocking her son,
10 Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
and she said to Abraham, “Expel the slave woman and her son, for the slave woman’s son will never share in the inheritance with my son Isaac!”
11 Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
Now this matter distressed Abraham greatly because it concerned his son Ishmael.
12 Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
But God said to Abraham, “Do not be distressed about the boy and your maidservant. Listen to everything that Sarah tells you, for through Isaac your offspring will be reckoned.
13 Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
But I will also make a nation of the slave woman’s son, because he is your offspring.”
14 Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
Early in the morning, Abraham got up, took bread and a skin of water, put them on Hagar’s shoulders, and sent her away with the boy. She left and wandered in the Wilderness of Beersheba.
15 Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
When the water in the skin was gone, she left the boy under one of the bushes.
16 Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
Then she went off and sat down nearby, about a bowshot away, for she said, “I cannot bear to watch the boy die!” And as she sat nearby, she lifted up her voice and wept.
17 Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
Then God heard the voice of the boy, and the angel of God called to Hagar from heaven, “What is wrong, Hagar? Do not be afraid, for God has heard the voice of the boy where he lies.
18 Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
Get up, lift up the boy, and take him by the hand, for I will make him into a great nation.”
19 Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
Then God opened her eyes, and she saw a well of water. So she went and filled the skin with water and gave the boy a drink.
20 Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
And God was with the boy, and he grew up and settled in the wilderness and became a great archer.
21 Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
And while he was dwelling in the Wilderness of Paran, his mother got a wife for him from the land of Egypt.
22 På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
At that time Abimelech and Phicol the commander of his army said to Abraham, “God is with you in all that you do.
23 Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
Now, therefore, swear to me here before God that you will not deal falsely with me or my children or descendants. Show to me and to the country in which you reside the same kindness that I have shown to you.”
24 Då sade Abraham: Jag vill svärja.
And Abraham replied, “I swear it.”
25 Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
But when Abraham complained to Abimelech about a well that Abimelech’s servants had seized,
26 Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
Abimelech replied, “I do not know who has done this. You did not tell me, so I have not heard about it until today.”
27 Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
So Abraham brought sheep and cattle and gave them to Abimelech, and the two men made a covenant.
28 Och Abraham ställde sju lamb afsides.
Abraham separated seven ewe lambs from the flock,
29 Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
and Abimelech asked him, “Why have you set apart these seven ewe lambs?”
30 Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
He replied, “You are to accept the seven ewe lambs from my hand as my witness that I dug this well.”
31 Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
So that place was called Beersheba, because it was there that the two of them swore an oath.
32 Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
After they had made the covenant at Beersheba, Abimelech and Phicol the commander of his army got up and returned to the land of the Philistines.
33 Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
And Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba, and there he called upon the name of the LORD, the Eternal God.
34 Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
And Abraham resided in the land of the Philistines for a long time.
