1 Mosebok 21
1 Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
And Jehovah visited Sarah as he had said, and Jehovah did to Sarah as he had spoken.
2 Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
And Sarah conceived, and bore Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
3 Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
And Abraham called the name of his son who was born to him, whom Sarah bore to him, Isaac.
4 Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
And Abraham circumcised his son Isaac when he was eight days old, as God had commanded him.
5 Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
And Abraham was a hundred years old, when his son Isaac was born to him.
6 Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
And Sarah said, God has made me to laugh. Everyone who hears will laugh with me.
7 Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
And she said, Who would have said to Abraham, that Sarah should give sons suck? For I have borne him a son in his old age.
8 Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
And the child grew, and was weaned. And Abraham made a great feast on the day that Isaac was weaned.
9 Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, whom she had borne to Abraham, mocking.
10 Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
Therefore she said to Abraham, Cast out this handmaid and her son. For the son of this handmaid shall not be heir with my son, even with Isaac.
11 Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
And the thing was very grievous in Abraham's sight on account of his son.
12 Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
And God said to Abraham, Let it not be grievous in thy sight because of the lad, and because of thy handmaid. In all that Sarah says to thee, hearken to her voice. For in Isaac shall thy seed be called.
13 Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
And also I will make a nation of the son of the handmaid, because he is thy seed.
14 Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
And Abraham rose up early in the morning, and took bread and a bottle of water, and gave it to Hagar, putting it on her shoulder, and the child, and sent her away. And she departed, and wandered in the wilderness of Beersheba.
15 Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
And the water in the bottle was spent, and she cast the child under one of the shrubs.
16 Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
And she went, and sat herself down opposite him a good way off, as it were a bowshot. For she said, Let me not look upon the death of the child. And she sat opposite him, and lifted up her voice, and wept.
17 Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
And God heard the voice of the lad. And the agent of God called to Hagar out of heaven, and said to her, What troubles thee, Hagar? Fear not, for God has heard the voice of the lad where he is.
18 Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
Arise, lift up the lad, and hold him in thy hand, for I will make him a great nation.
19 Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
And God opened her eyes, and she saw a well of water. And she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.
20 Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
And God was with the lad, and he grew. And he dwelt in the wilderness, and became, as he grew up, an archer.
21 Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
And he dwelt in the wilderness of Paran. And his mother took for him a wife out of the land of Egypt.
22 På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
And it came to pass at that time, that Abimelech and Phicol the captain of his army spoke to Abraham, saying, God is with thee in all that thou do.
23 Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
Now therefore swear to me here by God that thou will not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son's son. But according to the kindness that I have done to thee, thou shall do to me, and to the land in which thou have sojourned.
24 Då sade Abraham: Jag vill svärja.
And Abraham said, I will swear.
25 Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
And Abraham reproved Abimelech because of the well of water which Abimelech's servants had taken away violently.
26 Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
And Abimelech said, I know not who has done this thing, neither did thou tell me, nor yet did I hear of it, but today.
27 Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
And Abraham took sheep and oxen, and gave them to Abimelech. And the two made a covenant.
28 Och Abraham ställde sju lamb afsides.
And Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.
29 Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
And Abimelech said to Abraham, What do these seven ewe lambs mean which thou have set by themselves?
30 Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
And he said, These seven ewe lambs thou shall take from my hand, that it may be a witness to me, that I have dug this well.
31 Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
Therefore he called that place Beersheba, because there they swore both of them.
32 Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
So they made a covenant at Beersheba. And Abimelech rose up, and Phicol the captain of his army, and they returned into the land of the Philistines.
33 Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
And Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba, and there called on the name of Jehovah, the Everlasting God.
34 Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
And Abraham sojourned in the land of the Philistines many days.
