1 Mosebok 20

1 Så for Abraham dädan in i landet söder ut, och bodde emellan Kades och Zur, och vardt en främling i Gerar.

And Abraham journeyed from there toward the land of the South, and dwelt between Kadesh and Shur. And he sojourned in Gerar.

2 Och sade om sine hustru Sara: Det är min syster. Då sände Abimelech, Konungen i Gerar, efter henne, och lät hemta henne.

And Abraham said of Sarah his wife, She is my sister. And Abimelech king of Gerar sent, and took Sarah.

3 Men Gud kom till Abimelech om nattena i dröm, och sade till honom: Si, du måste dö för den qvinnones skull, som du tagit hafver; ty hon är ens mans ägta hustru.

But God came to Abimelech in a dream of the night, and said to him, Behold, thou are but a dead man, because of the woman whom thou have taken, for she is a man's wife.

4 Men Abimelech hade ännu intet kommit vid henne. Och han sade: Herre, vill du ock dräpa ett rättfärdigt folk?

Now Abimelech had not come near her. And he said, Lord, will thou slay even a righteous nation?

5 Sade han icke till mig: Hon är min syster? Och hon sade desslikes: han är min broder. Hafver jag dock detta gjort med enfaldigt hjerta och oskyldiga händer.

Did he not himself say to me, She is my sister? And she, even she herself said, He is my brother. In the integrity of my heart and the innocence of my hands I have done this.

6 Och Gud sade till honom i drömmen: Jag vet ock, att du det med enfaldigo hjerta gjort hafver: Derföre hafver jag ock bevarat dig, att du icke skulle synda emot mig, och hafver icke tillstadt, att du skulle komma vid henne.

And God said to him in the dream, Yes, I know that in the integrity of thy heart thou have done this. And I also withheld thee from sinning against me. Therefore I did not allow thee to touch her.

7 Så få nu mannenom sina hustru igen; ty han är en Prophet, och låt honom bedja för dig, så behåller du lifvet: Hvar du icke öfvergifver henne, så vet, att du måste döden dö, och allt det dig tillhörer.

Now therefore restore the man's wife. For he is a prophet, and he shall pray for thee, and thou shall live. And if thou do not restore her, know thou that thou shall surely die, thou, and all that are thine.

8 Då stod Abimelech bittida upp om morgonen, och kallade alla sina tjenare, och sade allt detta i deras åhöro. Och de män alle fruktade sig svårliga.

And Abimelech rose early in the morning, and called all his servants, and told all these things in their ear. And the men were exceedingly afraid.

9 Och Abimelech kallade också Abraham, och sade till honom: Hvi hafver du oss detta gjort? Och hvad hafver jag brutit dig emot, att du ville komma så stor synd uppå mig och mitt rike? Du hafver icke så gjort emot oss, som man göra skulle.

Then Abimelech called Abraham, and said to him, What have thou done to us? And in what have I sinned against thee, that thou have brought on me and on my kingdom a great sin? Thou have done deeds to me that ought not to be done.

10 Och Abimelech sade ytterligare till Abraham: Hvad hafver du ansett, att du så gjorde?

And Abimelech said to Abraham, What did thou see, that thou have done this thing?

11 Abraham sade: Jag tänkte tilläfventyrs i desso rumme är ingen Gudsfruktan, och de slå mig ihjäl för mine hustrus skull.

And Abraham said, Because I thought, Surely the fear of God is not in this place, and they will kill me because of my wife.

12 Och är hon sannerliga min syster; ty hon är min faders dotter, men icke mine moders dotter: Och jag tog mig henne till hustru.

And moreover she is indeed my sister, the daughter of my father, but not the daughter of my mother, and she became my wife.

13 Och då Gud böd mig, att jag skulle vandra utu mins faders huse, sade jag till henne: Gör denna barmhertighet med mig, hvart vi kommom, att du säger, att jag är din broder.

And it came to pass, when God caused me to wander from my father's house, that I said to her, This is thy kindness which thou shall show to me. At every place where we shall come, say of me, He is my brother.

14 Då tog Abimelech får och fä, tjenare och tjenarinnor, och gaf Abraham, och fick honom igen hans hustru Sara.

And Abimelech took sheep and oxen, and men-servants and women-servants, and gave them to Abraham, and restored to him Sarah his wife.

15 Och sade: Si, mitt land står dig öppet, bo var dig täckes.

And Abimelech said, Behold, my land is before thee. Dwell where it pleases thee.

16 Och sade till Sara: Si, jag hafver gifvit dinom broder tusende silfverpenningar: Si, han skall vara dig till en ögnatäckelse för alla de, som när dig äro, ehvart du far, och en försvarare.

And to Sarah he said, Behold, I have given thy brother a thousand pieces of silver. Behold, it is for thee a covering of the eyes to all who are with thee. And in regard to all thou are righted.

17 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelech, och hans hustru, och hans tjensteqvinnor, att de födde barn.

And Abraham prayed to God, and God healed Abimelech, and his wife, and his maid-servants. And they bore sons.

18 Ty Herren hade tillförene hårdeliga tillyckt alla qveder i Abimelechs huse, för Sara Abrahams hustrus skull.

For Jehovah had closed up fast all the wombs of the house of Abimelech, because of Sarah, Abraham's wife.