1 Mosebok 20
1 Så for Abraham dädan in i landet söder ut, och bodde emellan Kades och Zur, och vardt en främling i Gerar.
Hiche akon chun Abraham chu Negev gam langa akichon in Kadesh le Shur kikah a phat chomkhat ana cheng in, chuin Gerar lang gei in aga cheng in ahi.
2 Och sade om sine hustru Sara: Det är min syster. Då sände Abimelech, Konungen i Gerar, efter henne, och lät hemta henne.
Abraham'in a inneipi Sarah chu “Ka sopinu ahi,” tin ana phong don in ahile Gerar lengpa Abimelech chun mi asol'in Sarah chu aga pui sah tai.
3 Men Gud kom till Abimelech om nattena i dröm, och sade till honom: Si, du måste dö för den qvinnones skull, som du tagit hafver; ty hon är ens mans ägta hustru.
Hinlah hiche jan chun Pathen in Abimelech amang in aki musah in hitin aseipeh'e, “Nangma hi athisa nahi ahi tai, ajeh chu numei na kipui hi aji nei numei ahi bouve!”
4 Men Abimelech hade ännu intet kommit vid henne. Och han sade: Herre, vill du ock dräpa ett rättfärdigt folk?
Ahin Abimelech chun amanu (Sarah), chu akitimatpi loulai ahi, hijeh chun Abimelech in “Pakai nangin hiche imacha hechenlou nam hi na suhmang mong ding hitam?
5 Sade han icke till mig: Hon är min syster? Och hon sade desslikes: han är min broder. Hafver jag dock detta gjort med enfaldigt hjerta och oskyldiga händer.
Hitia chu Abraham tah in jong ka sopinu ahi tia eina houlimpi hilou ham? Chule amanun jong ka sopipa ahi atia,” hijeh achu keiman ka lungthim a jong themmo na beihel a chule ka khut teni jong atheng ahi bouve ati.
6 Och Gud sade till honom i drömmen: Jag vet ock, att du det med enfaldigo hjerta gjort hafver: Derföre hafver jag ock bevarat dig, att du icke skulle synda emot mig, och hafver icke tillstadt, att du skulle komma vid henne.
Hijeh chun Pathen in amang in adonbut in, “Ahinai, keiman nangma hetthem louna ho chu ka henai. hiche ho jeh achu nangma keima douna a chonset a konna kasuh khen a chule hiche ho jeh a chu numeinu to kaki timat sah lou ahi.
7 Så få nu mannenom sina hustru igen; ty han är en Prophet, och låt honom bedja för dig, så behåller du lifvet: Hvar du icke öfvergifver henne, så vet, att du måste döden dö, och allt det dig tillhörer.
Tun numeinu chu a inneipu komma soltan, amapa a inneipun taona naman peh ding ahi, ajeh chu ama themgao ahi, chuteng nangma nadam kit ding ahi tai. Ahin nahet ding khat chu a inneipi nanung peh doh louleh nangma chule na mite nathi gam diu ahi.
8 Då stod Abimelech bittida upp om morgonen, och kallade alla sina tjenare, och sade allt detta i deras åhöro. Och de män alle fruktade sig svårliga.
Hijeh chun Abimelech jong jingkah matah in a kithu doh in chuin asoh ho jouse gang tah in akou khom tan, chuin Abimelech in thusoh jouse chu asohte ho lah achun aseiyin tijat na adim tauve.
9 Och Abimelech kallade också Abraham, och sade till honom: Hvi hafver du oss detta gjort? Och hvad hafver jag brutit dig emot, att du ville komma så stor synd uppå mig och mitt rike? Du hafver icke så gjort emot oss, som man göra skulle.
Hichun Abimelech in Abraham chu akou vin ajah'a “Ipibol a hiti pia hi nei hung bol'u hitam? Itobang a nang douna a kana chonset hitam, hitia keile ka leng gam chunga chonset nasatah hi nahin pohlut ham? bol louhel ding thil nangman neibol khum ahi tai,” ati.
10 Och Abimelech sade ytterligare till Abraham: Hvad hafver du ansett, att du så gjorde?
Chuin Abimelech in Abraham komma aseiye, “Nang in ipi nabol na ham?”
11 Abraham sade: Jag tänkte tilläfventyrs i desso rumme är ingen Gudsfruktan, och de slå mig ihjäl för mine hustrus skull.
Abraham'in adonbut in, “Hiche munhi Pathen ginglou mihem tamna mun ahi tin kagel in, ka loinu chu ka sopinu ahi kiti leh ama nu jeh a chu eitha lou diu ham kati ahi.”
12 Och är hon sannerliga min syster; ty hon är min faders dotter, men icke mine moders dotter: Och jag tog mig henne till hustru.
Adihtah asei dinga ka sopinu jong ahi nai, kapa eihing lhonpa khat ahin kanu lhon vang achom chom ahi. keiman kaji din kaki pui tai.
13 Och då Gud böd mig, att jag skulle vandra utu mins faders huse, sade jag till henne: Gör denna barmhertighet med mig, hvart vi kommom, att du säger, att jag är din broder.
Pathen in eina kou doh chun kapa insung kanada lhah chun mun khat a patna mun chom a kana vale lhon lai chun kana seiye, thil ngaichat kaneiye katin, hoilang hi jongle iche le naho gamsunga na sopipa tin miho lah a neiphon doh ding ahi tin kana seipeh e.”
14 Då tog Abimelech får och fä, tjenare och tjenarinnor, och gaf Abraham, och fick honom igen hans hustru Sara.
Hichun Abimelech in akelcha ho le kelngoi hon ho chule abong hon chule numei pasal asoh ho chu Abraham apetai. Abimelech in a inneipi Sarah jong chu anungsol peh kit tai.
15 Och sade: Si, mitt land står dig öppet, bo var dig täckes.
Hichun Abimelech in adonbut in, “Dah'in lang vetem in kagam sung nang in nadei pen na mun a na chen thei ahiye.”
16 Och sade till Sara: Si, jag hafver gifvit dinom broder tusende silfverpenningar: Si, han skall vara dig till en ögnatäckelse för alla de, som när dig äro, ehvart du far, och en försvarare.
Abimelech in Sarah jah'a aseiye, “Ven keiman na sopipa dangka sang khat kapen, hiche sum hi na koma um chengse mitmu a asuh khel kihet them to na dinga kapeh ahi, chule japi angsunga nangma boina nanei tapoi,” ati.
17 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelech, och hans hustru, och hans tjensteqvinnor, att de födde barn.
Hichun Abraham'in Pathen kom a taona amang in Pathen in Abimelech asu dam tan, chule a inneipi le asoh numei ho jouse naobu jouse jong cha aneithei na diuvin aki hong gam tai.
18 Ty Herren hade tillförene hårdeliga tillyckt alla qveder i Abimelechs huse, för Sara Abrahams hustrus skull.
Ajeh chu Abraham jinu Sarah jeh a Pakaiyin Abimelech insunga numei naobu jouse ana kha tan peh ahiye.
