1 Mosebok 2
1 Så vardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här.
Thus the heavens and the earth were finished, and all the host of them.
2 Och Gud fullkomnade på sjunde dagenom sin verk, som han gjort hade, och hvilade på sjunde dagenom af all sin verk, som han gjort hade.
And on the seventh day God ended his work which he had made; and he rested on the seventh day from all his work which he had made.
3 Och välsignade sjunde dagen, och helgade honom, derföre att han på honom hvilade af all sin verk, som Gud skapade och gjorde.
And God blessed the seventh day, and sanctified it: because that in it he had rested from all his work which God created and made.
4 Alltså är himmel och jord tillkommen, då de skapade vordo på den tid, då Herren Gud gjorde himmel och jord.
These are the generations of the heavens and of the earth when they were created, in the day that the LORD God made the earth and the heavens,
5 Förra än någor stjelk var på markene, och förra än någor ört växte på jordene; förty Herren Gud hade än då intet låtit regna på jordene, och ingen menniska var, som brukade jordena.
And every plant of the field before it was in the earth, and every herb of the field before it grew: for the LORD God had not caused it to rain upon the earth, and there was not a man to till the ground.
6 Men en dimba gick upp af jordene, och vattnade alla markena.
But there went up a mist from the earth, and watered the whole face of the ground.
7 Och Herren Gud gjorde menniskona af jordenes stoft, och inblåste uti hans näso en lefvande anda, och så vardt menniskan en lefvande själ.
And the LORD God formed man of the dust of the ground, and breathed into his nostrils the breath of life; and man became a living soul.
8 Och Herren Gud planterade en lustgård uti Eden öster ut, och satte der in menniskona, som han gjort hade.
And the LORD God planted a garden eastward in Eden; and there he put the man whom he had formed.
9 Och Herren Gud lät uppväxa af jordene allahanda trä, lustig till att se och god till att äta; och lifsens trä midt i lustgårdenom, och kunskapsens trä på godt och ondt.
And out of the ground made the LORD God to grow every tree that is pleasant to the sight, and good for food; the tree of life also in the midst of the garden, and the tree of knowledge of good and evil.
10 Och utaf Eden gick en ström till att vattna lustgården, och han delade sig i fyra hufvudfloder.
And a river went out of Eden to water the garden; and from there it was parted, and became into four heads.
11 Den förste kallas Pison, den löper om hela Havila land, och der finnes guld.
The name of the first is Pison: which goest around the whole land of Havilah, where there is gold;
12 Och dess landes guld är kosteligit, och der finnes Bedellion, och den ädle stenen Onix.
And the gold of that land is good: there is bdellium and the onyx stone.
13 Den andre floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien.
And the name of the second river is Gihon: the same that goest around the whole land of Cush.
14 Den tredje floden kallas Hiddekel, den löper fram för Assyrien. Den fjerde floden är Phrath.
And the name of the third river is Hiddekel: which floweth toward the east of Assyria. And the fourth river is Euphrates.
15 Och Herren Gud tog menniskona, och satte honom in uti lustgården Eden, att han honom bruka och bevara skulle.
And the LORD God took the man, and put him into the garden of Eden to tend it and to keep it.
16 Och Herren Gud böd menniskona, och sade: Du skall äta af allahanda trä i lustgårdenom;
And the LORD God commanded the man, saying, Of every tree of the garden thou mayest freely eat:
17 Men af kunskapsens trä på godt och ondt skall du icke äta; förty, på hvad dag du deraf äter, skall du döden dö.
But of the tree of the knowledge of good and evil, thou shalt not eat of it: for in the day that thou eatest of it thou shalt surely die.
18 Och Herren Gud sade: Det är icke godt, att menniskan är allena; jag vill göra honom ena hjelp, den sig till honom hålla må.
And the LORD God said, It is not good that the man should be alone; I will make him an help meet for him.
19 Som nu Herren Gud gjort hade af jordene allahanda djur på markene, och allahanda foglar under himmelen, hade han dem fram för menniskona, att han skulle se, huru han skulle nämna dem; ty, såsom menniskan allahanda lefvande djur nämnde, så skulle de heta.
And out of the ground the LORD God formed every beast of the field, and every fowl of the air; and brought them to Adam to see what he would call them: and whatever Adam called every living creature, that was its name.
20 Och menniskan gaf hvart och ett fänad, och foglomen under himmelen, och djuren på markene, sina namn. Men till menniskone vardt icke funnen någon hjelp, den sig till honom hålla måtte.
And Adam gave names to all cattle, and to the fowls of the air, and to every beast of the field; but for Adam there was not found an help meet for him.
21 Då lät Herren Gud falla en tung sömn på menniskona, och vid han sof, tog han ett af hans sidoref, och uppfyllde kött i samma staden.
And the LORD God caused a deep sleep to fall upon Adam, and he slept: and he took one of his ribs, and closed up the flesh in its place;
22 Och Herren Gud byggde ena Qvinno utaf refvet, som han uttagit hade af menniskone, och hade henne fram för honom.
And the rib, which the LORD God had taken from man, he made a woman, and brought her to the man.
23 Då sade menniskan: Detta är dock ben af minom benom, och kött af mino kötte, hon skall heta Manna, derföre att hon är tagen utaf mannenom.
And Adam said, This is now bone of my bones, and flesh of my flesh: she shall be called Woman, because she was taken out of Man.
24 Fördenskull skall en man öfvergifva fader och moder, och blifva vid sina hustru, och skola varda till ett kött.
Therefore shall a man leave his father and his mother, and shall cleave to his wife: and they shall be one flesh.
25 Och de voro både nakne, menniskan och hans hustru, och de blygdes intet.
And they were both naked, the man and his wife, and were not ashamed.
