1 Mosebok 19
1 Och de två Änglarne kommo om aftonen till Sodom; och Lot satt i Sodom i portenom. Och då han såg dem, stod han upp emot dem, och bugade sig med sitt ansigte neder på jordene.
Van kami hnik loe duembang ah Sodom vangpui ah angzoh hoi; to naah Lot loe Sodom vangpui khongkha ah anghnut; Lot mah nihnik to hnuk hanah angthawk moe, mikhmai long ah kuep tathuk.
2 Och sade: Si Herre, kommer uti edar tjenares hus, och blifver der öfver nattena; låter två edra fötter, och i morgon stån I bittida upp, och faren edar väg. De sade: Nej, men vi vilje blifva öfver nattena på gatone.
Anih mah, Khenah, ka Angraeng hnik, vaihi na tamna im ah angzo hoi ah; khok amsae hoih loe, duem to iip hoi ah; khawnbang khawnthaw ah angthawk hoih loe caeh hoih, tiah a naa. Nihnik mah, To tih na ai, Kaihnik loe qum puek loklam ah ka oh hoi han, tiah a naa.
3 Då nödgade han dem fast, och de gingo in med honom, och de kommo uti hans hus: Och han gjorde dem en måltid, och bakade dem osyradt bröd, och de åto.
Toe anih mah pacae khruek pongah, anih hnuk ah bang hoi moe, anih imthung ah akun hoi; nihnik hanah caak koi, taeh thuh ai ih takaw to patoem pae moe, a caak hoi.
4 Men förra än de lade sig, kommo de män af stadenom Sodom, och omhvärfde huset, unge och gamle, och allt folket tillhopa.
Toe nihnik iip hoi ai naah, Sodom vangpui thung ih kaminawk, thendoeng hoi mitongnawk, ahmuen kruek ih kaminawk mah, im to takui o khoep.
5 Och kallade Lot ut, och sade till honom: Hvar äro männerne, som till dig ingångne äro i denna nattene? Låt dem gå här ut till oss, att vi måge känna dem.
Nihcae mah Lot to kawk o moe, anih khaeah, Vai qum ah na im ah katoem nongpanawk loe naa ah maw oh o? Kaicae khaeah na patoeh ah, ka zae o haih han vop, tiah a naa o.
6 Lot gick ut till dem för dörrene, och smällde dörrena igen efter sig.
Lot loe nihcae khaeah tasa bang ah caeh moe, a hnuk bang ih thok to khah pacoengah,
7 Och sade: Ack käre bröder, görer icke så illa.
nihcae khaeah, Nawkamyanawk, tahmenhaih hoi to baktih kasae hmuen to sah o hmah.
8 Si, jag hafver två döttrar, de hafva ännu ingen man känt, dem vill jag få ut till eder, och farer med dem som eder täckes; att I ju intet ondt gören dessa männerna; ty derföre äro de ingångne under mitt taks skugga.
Khenah, nongpa hoi iip vai ai canu hnetto ka tawnh; nihnik to nangcae khaeah kang zoh haih han, na koeh o ih baktiah sah oh; toe hae kami hnik loe kawbang doeh sah o hmah; nihnik loe ka imphu tlim ah kabuep angvin ni, tiah a naa.
9 Men de sade: Kom hit. Då sade de: Äst du icke allena en främling härinne, och vill nu regera? Nu väl, vi vilje göra dig mera ondt än dem. Och de trängde sig hårdeliga med våld in på mannen Lot, och de lupo till, och ville slå upp dörrena.
Nihcae mah, Hnuk angnawn ah, tiah naa o. To pacoengah nihcae mah, Nang loe hae ah angvin ah ni nang zoh, toe vaihi loe lokcaekkung ah oh han na koeh; nihnik pong kanung kue ah nangmah to kang sak o lat han, tiah a naa o. Lot to hmaang o moe, thok to phraek hanah a caeh o.
10 Men männerne räckte handen ut, och togo Lot in till sig i huset, och smällde dörrena till.
Toe van kami hnik loe ban payangh hoi moe, Lot to imthung ah zaeh hoi pacoengah, thok to khah hoi khoep.
11 Och männerna, som för dörrene voro af huset, slogo de med blindhet, både små och stora, så att de icke kunde finna dörrena.
Nihnik mah kathoeng kalen tih ai, thok taengah kaom, kaminawk to mikmaengsak boih pongah, nihcae loe thok pakrong naah angpho o.
12 Och männerne sade till Lot: Hafver du ock härinne några mågar, eller söner, eller döttrar? Alla de, som dig tillhöra i stadenom, dem haf här utu detta rummet.
To ih kami hnik mah Lot khaeah, Hae ahmuen ah na imthung takoh kaminawk oh o vop maw? Vangpui thung kaom, na canu ih sava, na capanawk, na canunawk to hae ahmuen hoi tacawt haih boih lai ah.
13 Ty vi skole förgöra detta rummet, derföre, att deras rop är stort för Herranom, och Herren hafver utsändt oss till att förgöra dem.
Hae ahmuen hae ka phraek hoi han boeh; hae ih kaminawk hanghaih lok Angraeng ih naa ah koi sut boeh pongah, hae vangpui hae phraek hanah ang patoeh boeh, tiah a naa.
14 Då gick Lot ut, och talade med sina mågar, som skulle hafva hans döttrar, och sade: Görer redo, och går utu detta rum: förty Herren skall förgöra denna stad. Men dem syntes det vara gabberi.
To pongah Lot loe tacawt moe, a canu kazu haih, a canu ih sava khaeah, Angthawk ah loe, hae ahmuen hoiah tacawt hoi lai ah; Angraeng mah hae vangpui hae phrae tih boeh, tiah a naa. Toe a canu ih sava hnik mah loe tamhnuilok thuih rumram ih lok tok mue, tiah a poek hoi.
15 När nu morgonrodnen uppgick, skyndade Änglarne på Lot, att han skulle låta sig lida, och sade: Gör redo, tag dina hustru, och dina två döttrar, som du hafver, att du ock icke förgås uti denna stadsens missgerningom.
Khodai naah loe, van kami hnik mah Lot khaeah, Karangah angthawk ah loe, hae ah kaom na zu hoi na canu hnik to kawk ah; to tih ai nahaeloe hae vangpui zaehaih mah na pha thuih moeng tih, tiah a naa.
16 Som han ännu fördröjde, togo männerne honom vid handena, och hans hustru, och hans två döttrar, efter Herren ville skona dem, och ledde honom ut, och läto honom ut för staden.
Angtawt hnung parai pongah, Angraeng mah nihcae to tahmen, to naah van kami hnik mah Lot ih ban, a zu hoi a canu hnik ih ban to patawnh pae, vangpui tasa bang khoek to zaeh moe, caeh haih.
17 Och som de hade haft honom ut, sade de: Förvara dina själ, och se icke tillbaka, och statt icke i alla denna ängd; men på berget undsätt dig, att du icke förgås.
Nihcae to vangpui tasa bang khoek to zaeh pacoengah loe anih mah, Na hing o hanah cawn oh, hnukbang angqoi o hmah loe, azawn ah doeh anghak o hmah, mae nuiah cawn oh; to tih ai nahaeloe na dueh o moeng tih, tiah a naa.
18 Då sade Lot till dem: Ack nej, min Herre.
Toe Lot mah nihnik khaeah, Aw, ka angraeng, to tih na ai ni;
19 Si, efter din tjenare hafver funnit nåd för din ögon, så gör dock dina barmhertighet stora, som du på mig bevist hafver, att du skulle behålla mina själ vid lif: Jag kan icke förvara mig på bergena, mig måtte något ondt vederkomma, att jag blefve död.
khenah, vaihi na tamna kai loe mikcuk naakrak ah ka oh pongah, nang tahmenhaih amtuengsak moe, ka hinghaih nang pathlung boeh; toe mae ah loe ka cawn thai ai; sethaih maeto ka tongh ueloe, ka dueh moeng tih.
20 Si, der är en stad icke långt hädan, der jag in fly må, och han är liten, der vill jag förvara mig; är han dock liten, att min själ må der blifva vid lif.
Khenah, vaihi cawnhhaih kanghnai daek ah vangpui tetta maeto oh, to ih vangpui tetta ah na cawnsak ah; (to vangpui loe tetta na ai maw?) to ah ka cawnh nahaeloe ka hinghaih loih tih, tiah a naa.
21 Då sade han till honom: Si, i desse stycke hafver jag ock sett till dig, att jag icke vill omstörta den staden, der du om talade.
Anih mah, khenah, nang thuih ih lok to ka tapom, nang hnik ih baktih toengah, to vangpui to ka phrae mak ai.
22 Låt lida dig, och förvara dig der; ty jag kan intet göra, till dess du kommer der in. Deraf är den staden nämnd Zoar.
Toe to ah karangah cawn ah, to ahmuen na pha ai karoek to tidoeh ka sah thai mak ai, tiah a naa. To pongah to vangpui to Zoar, tiah ahmin sak.
23 Och solen var uppgången på jordene, då Lot kom in uti Zoar.
Zoar vangpui thungah Lot akun naah loe, long nuiah ni tacawt boeh.
24 Då lät Herren regna svafvel och eld ifrå Herranom af himmelen, öfver Sodom och Gomorra.
To naah Angraeng mah van bang hoiah kaat hmai hoi kangqong hmai to Sodom hoi Gomorrah vangpui nuiah khotui baktiah angzohsak.
25 Och omstörte de städer i alla den ängden, och alla de, som i städerna bodde, och allt det på landena växt var.
To vangpuinawk hoi nawnto azawn boih, vangpui thungah kaom kaminawk boih, long ah kamprawk akungnawk to amro boih.
26 Och hans hustru såg tillbaka, och vardt en saltstod.
Toe Lot zu loe hnukbang ah angqoi pongah, paloi tungah angcoeng ving.
27 Men Abraham stod upp om morgonen bittida, på det rummet, der han förr hade ståndet för Herranom;
Abraham loe khawnbang khawnthaw ah angthawk moe, Angraeng hmaa ah angdoethaih ahmuen ah caeh;
28 Och såg ut emot Sodom och Gomorra, och allt landet i den ängden, och fick se, att der uppgick ett damb af landena, lika som en rök af en ugn.
Sodom hoi Gomorrah, azawn boih to doeng tathuk; khenah, hmaitikhaih ahmuen ih hmaikhue baktiah prae thung boih ah tacawt hmaikhue to a hnuk.
29 Ty då Gud omstörte de städer i den ängdene, tänkte han på Abraham, och frälste Lot utu de städer, som han omstörte, der Lot uti bodde.
Angraeng mah azawn ih vangpuinawk to phraek naah, Sithaw mah Abraham to pahnet ai, Lot ohhaih vangpui to phraek han oh naah doeh, kamro vangpui thung hoiah Lot to a loihsak.
30 Och Lot for utu Zoar, och blef på bergena med båda sina döttrar; ty han fruktade att blifva i Zoar: Och låg uti ene bergskrefvo, han och båda hans döttrar.
Lot loe Zoar vangpui thungah oh han zit pongah, Zoar vangpui thung hoiah tacawt moe, a canu hnik hoi nawnto mae nuiah khosak; a canu hnik hoi nawnto thlung khaw thungah oh.
31 Då sade den äldsta till den yngsta: Vår fader är gammal, och ingen man är mer på jordene, som till oss ingå kan, efter alla verldenes sedvänjo.
Nito naah loe a canu kacoeh mah, a canu kanawk khaeah, Aihnik ampa loe mitong boeh, long pum ah aihnik iih haih han angzo nongpa maeto doeh om ai boeh.
32 Kom, låt oss gifva vår fader dricka vin, och läggom oss när honom, att vi mågom behålla säd af vår fader.
Pa ih atii anghmat han ai ah, aihnik ampa to misurtui naesak si loe, anih to iip haih si, tiah a naa.
33 Och så gåfvo de deras fader dricka vin i den nattene. Och den äldsta gick in, och lade sig när sinom fader; och han vardt intet varse, när hon lade sig, ej heller när hon stod upp.
To na aqum ah ampa to misurtui panaek hoi moe, canu kacoeh mah ampa to iih haih; a canu mah natuek naah maw iih haih moe, natuek naah maw angthawk taak, tito ampa mah panoek ai.
34 Om morgonen sade den äldsta till den yngsta: Si, jag låg i går när min fader, låt oss ock i denna nattene gifva honom dricka vin, att du ock må gå in till honom, och lägga dig när honom, att vi behålle säd af vår fader.
Khawnbang ah loe a canu kacoeh mah amnawk khaeah, Khenah, cangduem aqum ah pa to ka iih haih; vaiduem doeh misurtui naesak let si; anih khaeah nang caeh ah loe, pa ih atii anghmat han ai ah, nang doeh anih to iip haih toeng ah, tiah a naa.
35 Och så gåfvo de desslikes i den nattene sin fader dricka vin: Och den yngsta gick ock in, och lade sig när honom; och han vardt det intet varse, när hon lade sig ned, ej heller när hon stod upp.
To naduem doeh ampa to misurtui panaek hoi let, canu kanawk loe angthawk moe, ampa to iih haih; natuek naah maw iih haih moe, natuek naah maw angthawk, tito ampa mah panoek ai.
36 Och så vordo de båda Lots döttrar hafvande af sin fader.
To pongah a canu hnik loe ampa ih caa to pomh hoi hmaek.
37 Och den äldsta födde en son, den hon kallade Moab; af honom kommo de Moabiter, allt intill denna dag.
Canu kacoeh mah capa maeto sak moe Moab, tiah ahmin phui; anih loe vaihni ni khoek to Moab kaminawk ih ampa ah oh.
38 Och den yngsta födde ock en son, och hon kallade hans namn Ammi barn; af honom kommo Ammons barn, allt intill denna dag.
Canu kanawk mah doeh capa maeto sak moe Ben-Ammi, tiah ahmin phui; anih loe vaihni ni khoek to Ammon kaminawk ih ampa ah oh.
