1 Mosebok 18
1 Och Herren syntes honom i dem lundenom Mamre, der han satt vid sins tjälls dörr, då hetast var på dagenom.
Now the Lord came to him by the holy tree of Mamre, when he was seated in the doorway of his tent in the middle of the day;
2 Och som han upplyfte sin ögon och såg, då stodo tre män för honom. Och då han såg dem, lopp han emot dem ifrå sins tjälls dörr, och bugade sig ned på jordene.
And lifting up his eyes, he saw three men before him; and seeing them, he went quickly to them from the door of the tent, and went down on his face to the earth;
3 Och sade: Herre, hafver jag funnit nåd för din ögon, så gack icke fram om din tjenare.
And said, My Lord, if now I have grace in your eyes, do not go away from your servant:
4 Man vill hemta eder litet af vatten och två edra fötter, och hviler eder under trät.
Let me get water for washing your feet, and take your rest under the tree:
5 Och jag vill lägga för eder ett stycke bröd, att I vederqvecken edor hjerta; sedan gån I då fram bätter, förty derföre ären I komne till edar tjenare. De sade: Gör som du hafver sagt.
And let me get a bit of bread to keep up your strength, and after that you may go on your way: for this is why you have come to your servant. And they said, Let it be so.
6 Abraham skyndade sig in i tjället till Sara, och sade henne: Skynda dig, och blanda tre mått semlomjöl, och baka kakor.
Then Abraham went quickly into the tent, and said to Sarah, Get three measures of meal straight away and make cakes.
7 Men han lopp bort till boskapen, och tog en god späd kalf, och fick drängenom; han skyndade sig, och tillredde det.
And running to the herd, he took a young ox, soft and fat, and gave it to the servant and he quickly made it ready;
8 Och han tog fram smör och mjölk, och af kalfvenom, som han tillredt hade, och satte för dem; och gick fram för dem under trät, och de åto.
And he took butter and milk and the young ox which he had made ready and put it before them, waiting by them under the tree while they took food.
9 Då sade de till honom: Hvar är din hustru Sara? Han svarade: Derinne i tjället.
And they said to him, Where is Sarah your wife? And he said, She is in the tent.
10 Han sade: När jag igenkommer till dig, om man lefver, si, så skall Sara din hustru hafva en son. Detta hörde Sara, der hon stod bak tjälldörrena.
And he said, I will certainly come back to you in the spring, and Sarah your wife will have a son. And his words came to the ears of Sarah who was at the back of the tent-door.
11 Och de voro, både Abraham och Sara, gamle och väl till ålders komne, så att Sara nu icke mer hade som qvinnor pläga hafva.
Now Abraham and Sarah were very old, and Sarah was past the time for giving birth.
12 Derföre log hon vid sig sjelf, och sade: Nu jag gammal är, och min herre desslikes ålderstigen, skall jag ännu gifva mig till lusta?
And Sarah, laughing to herself, said, Now that I am used up am I still to have pleasure, my husband himself being old?
13 Då sade Herren till Abraham: Hvi log Sara, sägandes: Menar du, att det kan vara, att jag ännu föda skall, så gammal som jag är?
And the Lord said, Why was Sarah laughing and saying, Is it possible for me, being old, to give birth to a child?
14 Mån Herranom något vara omöjeligit? I sinom tid vill jag komma till dig igen, om man lefver, och då skall Sara hafva en son.
Is there any wonder which the Lord is not able to do? At the time I said, in the spring, I will come back to you, and Sarah will have a child.
15 Då nekade Sara, och sade: Jag log intet, och vardt förfärad. Men han sade: Det är icke så, du logst.
Then Sarah said, I was not laughing; for she was full of fear. And he said, No, but you were laughing.
16 Då stodo männerne upp dädan, och vände sig åt Sodom, och Abraham följde dem och ledsagade dem.
And the men went on from there in the direction of Sodom; and Abraham went with them on their way.
17 Och Herren sade: Huru kan jag dölja för Abraham det jag gör?
And the Lord said, Am I to keep back from Abraham the knowledge of what I do;
18 Efter han skall varda till ett stort och mägtigt folk, och all folk på jordene skola varda välsignade i honom.
Seeing that Abraham will certainly become a great and strong nation, and his name will be used by all the nations of the earth as a blessing?
19 Ty jag vet, att han befaller sinom barnom, och sino huse efter sig, att de skola hålla Herrans vägar, och göra hvad rätt och godt är, på det att Herren skall låta komma öfver Abraham allt det han honom lofvat hafver.
For I have made him mine so that he may give orders to his children and those of his line after him, to keep the ways of the Lord, to do what is good and right: so that the Lord may do to Abraham as he has said.
20 Och Herren sade: I Sodom och Gomorra är ett rop, det är stort, och deras synder äro ganska svåra.
And the Lord said, Because the outcry against Sodom and Gomorrah is very great, and their sin is very evil,
21 Derföre skall jag fara ned och se till, om de allt gjort hafva efter ropet, som för mig kommet är; eller om det icke så är, att jag må vetat.
I will go down now, and see if their acts are as bad as they seem from the outcry which has come to me; and if they are not, I will see.
22 Och männerne vände sitt ansigte, och gingo åt Sodom. Men Abraham vardt ståndandes för Herranom.
And the men, turning from that place, went on to Sodom: but Abraham was still waiting before the Lord.
23 Och trädde fram till honom, och sade: Vill du då förgöra den rättfärdiga med den ogudaktiga?
And Abraham came near, and said, Will you let destruction come on the upright with the sinners?
24 Kunde hända, att i stadenom voro femtio rättfärdige, ville du dem förgöra, och icke skona de rummena för femtio rättfärdigas skull, som derinne voro?
If by chance there are fifty upright men in the town, will you give the place to destruction and not have mercy on it because of the fifty upright men?
25 Bort det ifrå dig, att du det göra skulle, och döda den rättfärdiga med den ogudaktiga, och att dem rättfärdiga skulle gå lika som de ogudaktiga; bort det ifrå dig, som alla verldenes domare äst, sådana straff låter du icke gå.
Let such a thing be far from you, to put the upright to death with the sinner: will not the judge of all the earth do right?
26 Herren sade: Finner jag femtio rättfärdiga i Sodoms stad, så vill jag skona allestäds i all rum för deras skull.
And the Lord said, If there are fifty upright men in the town, I will have mercy on it because of them.
27 Abraham svarade och sade: Ack si, jag hafver tagit mig före att tala med Herranom, ändock jag är stoft och aska.
And Abraham answering said, Truly, I who am only dust, have undertaken to put my thoughts before the Lord:
28 Om der voro fem mindre än femtio rättfärdige inne, ville du då förgöra hela staden för de fems skull? Han sade: Finner jag derinne fem och fyratio, så vill jag icke förgöra dem.
If by chance there are five less than fifty upright men, will you give up all the town to destruction because of these five? And he said, I will not give it to destruction if there are forty-five.
29 Och han talade ändå ytterligare till honom, och sade: Måtte hända, att man finner der fyratio inne. Och han sade: Jag vill intet göra dem för de fyratio skull.
And again he said to him, By chance there may be forty there. And he said, I will not do it if there are forty.
30 Och Abraham sade: Herre, tag icke till misstycke, om jag ännu talar något: Måtte hända, att man finner der tretio inne. Han svarade: Finner jag der tretio inne, så vill jag intet göra dem.
And he said, Let not the Lord be angry with me if I say, What if there are thirty there? And he said, I will not do it if there are thirty.
31 Och han sade: Ack si, jag hafver tagit mig före att tala med min Herra: Måtte hända, att man finner tjugu derinne. Han svarade: Jag vill icke förgöra dem för de tjugu skull.
And he said, See now, I have undertaken to put my thoughts before the Lord: what if there are twenty there? And he said, I will have mercy because of the twenty.
32 Och han sade: Tag icke till misstycke, Herre, om jag talar än en tid: Måtte hända, att man finner tio derinne. Han sade: Jag vill icke förgöra dem för de tio skull.
And he said, O let not the Lord be angry and I will say only one word more: by chance there may be ten there. And he said, I will have mercy because of the ten.
33 Och Herren gick bort, sedan han hade uttalat med Abraham; och Abraham vände om och gick hem till sitt igen.
And the Lord went on his way when his talk with Abraham was ended, and Abraham went back to his place.
