1 Mosebok 17

1 Då nu Abram nio och niotio år gammal var, syntes honom Herren, och sade till honom: Jag är Gud allsmäktig; vandra för mig och var fullkomlig.

When Abram was ninety-nine years old, Yahweh appeared to Abram and said to him, “I am God Almighty. Walk before me, and be blameless.

2 Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig svårliga.

Then I will confirm my covenant between me and you, and will multiply you exceedingly.”

3 Och Abram föll på sitt ansigte. Och Gud talade yttermera med honom, och sade:

Abram bowed low with his face to the ground and God talked with him, saying,

4 Si, jag äret, och hafver mitt förbund med dig, och du skall varda en fader för mycket folk.

“As for me, behold, my covenant is with you. You will be the father of a multitude of nations.

5 Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn; ty jag hafver gjort dig till en fader för mycket folk.

No longer will your name be Abram, but your name will be Abraham—for I appoint you to be the father of a multitude of nations.

6 Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig; skola ock Konungar komma af dig.

I will make you exceedingly fruitful, and I will make nations of you, and kings will descend from you.

7 Och jag vill göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, att det skall vara ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud, och dine säds efter dig.

I will establish my covenant between me and you and your descendants after you, throughout their generations for an everlasting covenant, to be God to you and to your descendants after you.

8 Och skall gifva dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan, till evig besittning; och skall vara deras Gud.

I will give to you, and to your descendants after you, the land where you have been living, all the land of Canaan, for an everlasting possession, and I will be their God.”

9 Och Gud sade yttermera till Abraham: Så håll nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom.

Then God said to Abraham, “As for you, you must keep my covenant, you and your descendants after you throughout their generations.

10 Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.

This is my covenant, which you must keep, between me and you and your descendants after you: Every male among you must be circumcised.

11 Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall vara ett tecken till förbundet emellan mig och eder.

You must be circumcised in the flesh of your foreskin, and this will be the sign of the covenant between me and you.

12 Hvart och ett piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hvar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.

Every male among you that is eight days old must be circumcised, throughout your people's generations. This includes him who is born into your household and him who is bought with money from any foreigner who is not one of your descendants.

13 Och så skall mitt förbund vara på edro kötte, till ett evigt förbund.

He who is born into your household and he who is bought with your money must be circumcised. Thus my covenant will be in your flesh for an everlasting covenant.

14 Och hvar något piltebarn icke varder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre att han mitt förbund icke hållit hafver.

Any uncircumcised male who is not circumcised in the flesh of his foreskin will be cut off from his people. He has broken my covenant.”

15 Och Gud sade åter till Abraham: Dina hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

God said to Abraham, “As for Sarai your wife, do not call her Sarai any more. Instead, her name will be Sarah.

16 Ty jag skall välsigna henne, och af henne skall jag gifva dig en son, hvilken jag skall välsigna, och folk skola varda af honom, och Konungar öfver mycket folk.

I will bless her, and I will give you a son by her. I will bless her, and she will become the mother of nations. Kings of peoples will come from her.”

17 Då föll Abraham på sitt ansigte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

Then Abraham bowed low with his face to the ground, and laughed, and said in his heart, “Can a child be born to a man who is a hundred years old? How can Sarah, who is ninety years old, bear a son?”

18 Och Abraham sade till Gud: Ack, att dock Ismael måtte få lefva för dig.

Abraham said to God, “Oh that Ishmael might live before you!”

19 Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hvilken du skall kalla Isaac; ty med honom skall jag upprätta mitt eviga förbund, och med hans säd efter honom.

God said, “No, but Sarah your wife will bear you a son, and you must name him Isaac. I will establish my covenant with him as an everlasting covenant with his descendants after him.

20 Dertill hafver jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafver välsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska svårliga; tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom till mycket folk.

As for Ishmael, I have heard you. Behold, I hereby bless him, and will make him fruitful, and will multiply him abundantly. He will be the father of twelve leaders of tribes, and I will make him become a great nation.

21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.

But my covenant I will establish with Isaac, whom Sarah will bear to you at this time in the next year.”

22 Och som talet vardt ändadt, for Gud upp ifrån Abraham.

When he had finished talking with him, God went up from Abraham.

23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön var i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, straxt på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

Then Abraham took Ishmael his son, and all those who were born into his household, and all those who were bought with his money, every male among the men of Abraham's household, and circumcised the flesh of their foreskin in that same day, as God had said to him.

24 Och Abraham var nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.

Abraham was ninety-nine years old when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

25 Men Ismael hans son var tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren vardt.

Ishmael his son was thirteen years old when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

26 Allt på enom dag vordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;

On the very same day Abraham and Ishmael his son were both circumcised.

27 Och allt det mankön var i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande; alle vordo de omskorne med honom.

All the men of his household were circumcised with him, including those born into the household and those bought with money from a foreigner.