1 Mosebok 17

1 Då nu Abram nio och niotio år gammal var, syntes honom Herren, och sade till honom: Jag är Gud allsmäktig; vandra för mig och var fullkomlig.

And when Abram was ninety and nine years old, the Lord appeared to Abram, and said unto him, I am the Almighty God: walk before me, and be thou perfect.

2 Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig svårliga.

And I will make my covenant between me and thee, and I will multiply thee exceedingly.

3 Och Abram föll på sitt ansigte. Och Gud talade yttermera med honom, och sade:

And Abram fell on his face, and God spoke with him, saying,

4 Si, jag äret, och hafver mitt förbund med dig, och du skall varda en fader för mycket folk.

As for me, behold my covenant is with thee, and thou shalt become the father of a multitude of nations.

5 Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn; ty jag hafver gjort dig till en fader för mycket folk.

Neither shall thy name any more be called Abram, but thy name shall be Abraham; for the father of a multitude of nations have I made thee.

6 Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig; skola ock Konungar komma af dig.

And I will make thee exceedingly fruitful, and I will cause thee to become nations; and kings shall come out of thee.

7 Och jag vill göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, att det skall vara ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud, och dine säds efter dig.

And I will establish my covenant between me and thee and between thy seed after thee in their generations for an everlasting covenant: to be a God unto thee, and to thy seed after thee.

8 Och skall gifva dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan, till evig besittning; och skall vara deras Gud.

And I will give unto thee, and to thy seed after thee, the land wherein thou sojournest, all the land of Canaan, for an everlasting possession; and I will be their God.

9 Och Gud sade yttermera till Abraham: Så håll nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom.

And God said unto Abraham, But thou, for thy part, shalt keep my covenant, thou and thy seed after thee, in their generations.

10 Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.

This is my covenant, which ye shall keep, between me and between you, and between thy seed after thee: Every man-child among you shall be circumcised.

11 Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall vara ett tecken till förbundet emellan mig och eder.

And ye shall circumcise the flesh of your foreskin; and this shall serve as the token of the covenant between me and you.

12 Hvart och ett piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hvar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.

And at eight days old shall every man-child in your generations be circumcised among you, he that is born in the house, or bought with money of any stranger, who is not of thy seed.

13 Och så skall mitt förbund vara på edro kötte, till ett evigt förbund.

He that is born in thy house, and he that is bought with thy money, must needs be circumcised; and my covenant shall be in your flesh for an everlasting covenant.

14 Och hvar något piltebarn icke varder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre att han mitt förbund icke hållit hafver.

And any uncircumcised male, who circumciseth not the flesh of his foreskin, that soul shall be cut off from his people; he hath broken my covenant.

15 Och Gud sade åter till Abraham: Dina hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

And God said unto Abraham, As for Sarai thy wife, thou shalt not call her name Sarai, but Sarah shall her name be.

16 Ty jag skall välsigna henne, och af henne skall jag gifva dig en son, hvilken jag skall välsigna, och folk skola varda af honom, och Konungar öfver mycket folk.

And I will bless her, and give thee also a son of her; yea I will bless her, and she shall become a mother of nations; kings of people shall spring from her.

17 Då föll Abraham på sitt ansigte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

Then Abraham fell upon his face, and laughed; and he said in his heart, Shall a child be born unto him that is a hundred years old? and shall Sarah, who is ninety years old, bear?

18 Och Abraham sade till Gud: Ack, att dock Ismael måtte få lefva för dig.

And Abraham said unto God, O that Ishmael might live before thee!

19 Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hvilken du skall kalla Isaac; ty med honom skall jag upprätta mitt eviga förbund, och med hans säd efter honom.

And God said, Truly, Sarah thy wife shall bear thee a son; and thou shalt call his name Isaac; and I will establish my covenant with him for an everlasting covenant, for his seed after him.

20 Dertill hafver jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafver välsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska svårliga; tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom till mycket folk.

And as for Ishmael, I have heard thee: behold, I have blessed him, and will make him fruitful, and will multiply him exceedingly; twelve princes shall he beget, and I will make of him a great nation.

21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.

But my covenant will I establish with Isaac, whom Sarah shall bear unto thee at this set time in the next year.

22 Och som talet vardt ändadt, for Gud upp ifrån Abraham.

And when he had left off talking with him, God went up from Abraham.

23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön var i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, straxt på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

And Abraham now took Ishmael his son, and all that were born in his house, and all that were bought with his money, every male among the men of Abraham's house; and he circumcised the flesh of their foreskin on the selfsame day, as God had spoken unto him.

24 Och Abraham var nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.

And Abraham was ninety and nine years old, when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

25 Men Ismael hans son var tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren vardt.

And Ishmael his son, was thirteen years old, when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

26 Allt på enom dag vordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;

On the self-same day was Abraham circumcised, with Ishmael his son.

27 Och allt det mankön var i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande; alle vordo de omskorne med honom.

And all the men of his house, born in the house, and bought with money of the stranger, were circumcised with him.