1 Mosebok 17

1 Då nu Abram nio och niotio år gammal var, syntes honom Herren, och sade till honom: Jag är Gud allsmäktig; vandra för mig och var fullkomlig.

When Abram was ninety-nine years old, the LORD appeared to Abram and said to him, “I am God Almighty. Walk before me and be blameless.

2 Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig svårliga.

I will make my covenant between me and you, and will multiply you exceedingly.”

3 Och Abram föll på sitt ansigte. Och Gud talade yttermera med honom, och sade:

Abram fell on his face. God talked with him, saying,

4 Si, jag äret, och hafver mitt förbund med dig, och du skall varda en fader för mycket folk.

“As for me, behold, my covenant is with you. You will be the father of a multitude of nations.

5 Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn; ty jag hafver gjort dig till en fader för mycket folk.

Your name will no more be called Abram, but your name will be Abraham; for I have made you the father of a multitude of nations.

6 Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig; skola ock Konungar komma af dig.

I will make you exceedingly fruitful, and I will make nations of you. Kings will come out of you.

7 Och jag vill göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, att det skall vara ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud, och dine säds efter dig.

I will establish my covenant between me and you and your offspring after you throughout their generations for an everlasting covenant, to be a God to you and to your offspring after you.

8 Och skall gifva dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan, till evig besittning; och skall vara deras Gud.

I will give to you, and to your offspring after you, the land where you are traveling, all the land of Canaan, for an everlasting possession. I will be their God.”

9 Och Gud sade yttermera till Abraham: Så håll nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom.

God said to Abraham, “As for you, you shall keep my covenant, you and your offspring after you throughout their generations.

10 Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.

This is my covenant, which you shall keep, between me and you and your offspring after you. Every male among you shall be circumcised.

11 Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall vara ett tecken till förbundet emellan mig och eder.

You shall be circumcised in the flesh of your foreskin. It will be a token of the covenant between me and you.

12 Hvart och ett piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hvar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.

He who is eight days old shall be circumcised among you, every male throughout your generations, he who is born in the house, or bought with money from any foreigner who is not of your offspring.

13 Och så skall mitt förbund vara på edro kötte, till ett evigt förbund.

He who is born in your house, and he who is bought with your money, must be circumcised. My covenant shall be in your flesh for an everlasting covenant.

14 Och hvar något piltebarn icke varder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre att han mitt förbund icke hållit hafver.

The uncircumcised male who is not circumcised in the flesh of his foreskin, that soul shall be cut off from his people. He has broken my covenant.”

15 Och Gud sade åter till Abraham: Dina hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

God said to Abraham, “As for Sarai your wife, you shall not call her name Sarai, but her name shall be Sarah.

16 Ty jag skall välsigna henne, och af henne skall jag gifva dig en son, hvilken jag skall välsigna, och folk skola varda af honom, och Konungar öfver mycket folk.

I will bless her, and moreover I will give you a son by her. Yes, I will bless her, and she will be a mother of nations. Kings of peoples will come from her.”

17 Då föll Abraham på sitt ansigte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

Then Abraham fell on his face, and laughed, and said in his heart, “Will a child be born to him who is one hundred years old? Will Sarah, who is ninety years old, give birth?”

18 Och Abraham sade till Gud: Ack, att dock Ismael måtte få lefva för dig.

Abraham said to God, “Oh that Ishmael might live before you!”

19 Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hvilken du skall kalla Isaac; ty med honom skall jag upprätta mitt eviga förbund, och med hans säd efter honom.

God said, “No, but Sarah, your wife, will bear you a son. You shall call his name Isaac. I will establish my covenant with him for an everlasting covenant for his offspring after him.

20 Dertill hafver jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafver välsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska svårliga; tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom till mycket folk.

As for Ishmael, I have heard you. Behold, I have blessed him, and will make him fruitful, and will multiply him exceedingly. He will become the father of twelve princes, and I will make him a great nation.

21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.

But I will establish my covenant with Isaac, whom Sarah will bear to you at this set time next year.”

22 Och som talet vardt ändadt, for Gud upp ifrån Abraham.

When he finished talking with him, God went up from Abraham.

23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön var i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, straxt på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

Abraham took Ishmael his son, all who were born in his house, and all who were bought with his money: every male among the men of Abraham’s house, and circumcised the flesh of their foreskin in the same day, as God had said to him.

24 Och Abraham var nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.

Abraham was ninety-nine years old when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

25 Men Ismael hans son var tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren vardt.

Ishmael, his son, was thirteen years old when he was circumcised in the flesh of his foreskin.

26 Allt på enom dag vordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;

In the same day both Abraham and Ishmael, his son, were circumcised.

27 Och allt det mankön var i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande; alle vordo de omskorne med honom.

All the men of his house, those born in the house, and those bought with money from a foreigner, were circumcised with him.