1 Mosebok 17

1 Då nu Abram nio och niotio år gammal var, syntes honom Herren, och sade till honom: Jag är Gud allsmäktig; vandra för mig och var fullkomlig.

Abram kum sawmko neh kum ko a lo ca vaengah Abram taengla BOEIPA phoe tih, “Kai tah Tlungthang Pathen ni. Kai mikhmuh ah pongpa lamtah cuemthuek la om lah.

2 Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig svårliga.

Ka paipi he kamah laklo neh nang laklo ah ka khueh vetih nang te muep muep kam ping sak ni,” a ti nah.

3 Och Abram föll på sitt ansigte. Och Gud talade yttermera med honom, och sade:

Te dongah Abram loh a hmai la a bakop hatah Pathen loh,

4 Si, jag äret, och hafver mitt förbund med dig, och du skall varda en fader för mycket folk.

“Kai khaw he, nang taengah ka paipi a om vanbangla namtom hlangping kah a napa la na om ni.

5 Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn; ty jag hafver gjort dig till en fader för mycket folk.

Nang he namtom hlangping kah a napa la kan khueh coeng dongah na ming khaw Abram la n'khue voel mahpawh. Tedae nang ming te Abraham la om pawn ni.

6 Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig; skola ock Konungar komma af dig.

Nang te muep muep kan pungtai sak vetih namtom rhoek la kan khueh ni. Te vaengah nang taeng lamkah manghai rhoek ha thoeng ni.

7 Och jag vill göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, att det skall vara ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud, och dine säds efter dig.

Te vaengah ka paipi he kamah laklo neh nang laklo ah khaw, nang phoeikah na tiingan, amih kah cadilcahma laklo ah kumhal paipi la ka thoh ni. Nang ham neh nang phoeikah na tiingan ham Pathen la ka om ni.

8 Och skall gifva dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan, till evig besittning; och skall vara deras Gud.

Te vaengah na lampahnah khohmuen Kanaan kho pum te kumhal khohut la nang neh nang phoeikah na tiingan taengah kam paek vetih amih taengah Pathen la ka om ni “a ti nah.

9 Och Gud sade yttermera till Abraham: Så håll nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom.

Te phoeiah Pathen loh Abraham taengah, “Te dongah ka paipi he nang namah ham khaw, nang phoeikah na tiingan ham khaw, amih kah cadilcahma ham khaw ngaithuen.

10 Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.

Ka paipi he kamah laklo neh nang laklo ah khaw, nang phoeikah na tiingan laklo ah ngaithuen vetih nangmih khuikah tongpa boeih te yahhmui rhet pah.

11 Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall vara ett tecken till förbundet emellan mig och eder.

Te dongah yahhmui na rhet vaengkah na yahhmui saa te kai laklo neh nang laklo kah paipi miknoek la om ni.

12 Hvart och ett piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hvar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.

Te phoeiah nangmih khuikah neh na cadilcahma, im kah cahlah, neh namah tiingan lamkah pawt tih tangka neh na lai kholong ca boeih khuikah tongpa boeih loh hnin rhet a lo ca vaengah yahhmui rhet saeh.

13 Och så skall mitt förbund vara på edro kötte, till ett evigt förbund.

Na im kah cahlah long khaw, na tangka neh na lai long khaw, yahhmui a rhet rhoela a rhet daengah ni ka paipi loh na pumsa dongah kumhal paipi la a om eh.

14 Och hvar något piltebarn icke varder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre att han mitt förbund icke hållit hafver.

Tedae amah kah yahhmui saa aka rhet mueh tongpa pumdul te tah ka paipi a kak sak dongah a pilnam khui lamkah tekah hinglu te khoe saeh,” a ti nah.

15 Och Gud sade åter till Abraham: Dina hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

Te phoeiah Pathen loh Abraham taengah, “Na yuu Sarai amah ming neh na khue mahpawh. Anih ming Sarah te Sarai yuengla om coeng.

16 Ty jag skall välsigna henne, och af henne skall jag gifva dig en son, hvilken jag skall välsigna, och folk skola varda af honom, och Konungar öfver mycket folk.

Anih khaw yoethen ka paek vetih anih rhang neh nang ham capa khaw kan paek ni. Anih yoethen ka paek vetih namtom la coeng ni. Pilnam rhoek kah manghai rhoek khaw anih khui lamkah ha thoeng uh ni,” a ti nah.

17 Då föll Abraham på sitt ansigte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

Te vaengah Abraham tah a maelhmai neh bakop tih a nueih doela a lungbuei khuiah, “Kum yakhat pa loh a sak vetih kum sawmko nu Sarah loh ca a cun koinih?” a ti.

18 Och Abraham sade till Gud: Ack, att dock Ismael måtte få lefva för dig.

Te dongah Abraham loh Pathen taengah, “Na hmai ah Ishmael mah hing mai koinih,” a ti nah.

19 Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hvilken du skall kalla Isaac; ty med honom skall jag upprätta mitt eviga förbund, och med hans säd efter honom.

Tedae Pathen loh, “Thuem ngawn dae na yuu Sarah loh nang ham capa han cun vetih a ming te Isaak na sui ni. Ka paipi khaw anih neh anih phoeikah a tiingan ham dungyan paipi la ka thoh ni.

20 Dertill hafver jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafver välsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska svårliga; tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom till mycket folk.

Tedae Ishmael ham khaw ka yaak ngawn ne. Anih khaw yoethen ka paek vetih ka pungtai sak ni. Muep muep ka ping sak phoeiah khoboei hlai nit a sak vetih pilnu la ka khueh ni.

21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.

Tedae ka paipi he Isaak taengah ni ka thoh eh. Anih te hmai kum kah tahae khoning vaengah Sarah loh nang hamla a cun ni,” a ti nah.

22 Och som talet vardt ändadt, for Gud upp ifrån Abraham.

Anih taengah thui ham te a khah van neh Pathen khaw Abraham taeng lamkah nong.

23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön var i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, straxt på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

Te dongah Abraham loh a capa Ishmael khaw, a im kah cahlah boeih khaw, Abraham imkhui tongpa rhoek khuikah a tangka neh a lai tongpa boeih te a khuen tih Pathen loh a thui bangla amah khohnin van ah amih kah yahhmui saa te a rhet pah.

24 Och Abraham var nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.

Te dongah Abraham loh a yahhmui saa a rhet vaengah kum sawmko neh kum ko lo ca coeng.

25 Men Ismael hans son var tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren vardt.

A capa Ishmael khaw kum hlai thum a lo ca vaengah a yahhmui saa te a rhet pah.

26 Allt på enom dag vordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;

Tekah khohnin van ah Abraham neh a capa Ishmael te yahhmui rhet pah la om.

27 Och allt det mankön var i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande; alle vordo de omskorne med honom.

Te phoeiah a im kah hlang boeih, im kah cahlah neh kholong ca tangka neh a lai te khaw amah neh yahhmui a rhet uh.