1 Mosebok 15
1 Sedan detta så skedt var, begaf sig, att Herrans ord i en syn kom till Abram, sägandes: Frukta dig intet, Abram, jag är ditt beskärm och din ganska stora lön.
After these things the word of Yahweh came to Abram in a vision, saying, “Fear not, Abram! I am your shield and your very great reward.”
2 Men Abram sade: Herre, Herre, hvad vill du mig gifva? Jag går barnlös, och min redesven, denne Eleasar af Damasco, hafver en son.
Abram said, “Lord Yahweh, what will you give me, since I continue childless, and the heir of my house is Eliezer of Damascus?”
3 Och Abram sade ytterligare: Men mig hafver du ingen säd gifvit. Och si, mins tjenares son skall vara min arfvinge.
Abram said, “Since you have given me no descendant, see, the steward of my house is my heir.”
4 Och si, Herrans ord kom till honom, sägandes: Han skall icke vara din arfvinge, utan den, som utaf ditt lif komma skall, han skall vara din arfvinge.
Then, behold, the word of Yahweh came to him, saying, “This man will not be your heir; but rather the one who will come from your own body will be your heir.”
5 Och han hade honom ut, och sade: Se upp till himmelen, och räkna stjernorna, om du kan räkna dem. Och sade till honom: Så skall din säd vara.
Then he brought him outside, and said, “Look toward heaven, and number the stars, if you are able to number them.” Then he said to him, “So will your descendants be.”
6 Abram trodde Herranom, och han räknade honom det till rättfärdighet.
He believed Yahweh, and he counted it to him as righteousness.
7 Och han sade till honom: Jag är Herren, som dig utfört hafver ifrån Ur utu Chaldeen, att jag dig detta land gifva skall till besittning.
He said to him, “I am Yahweh, who brought you out of Ur of the Chaldeans, to give you this land to inherit it.”
8 Abram sade: Herre, Herre, hvaruppå skall jag märka, att jag skall besitta det?
He said, “Lord Yahweh, how will I know that I will inherit it?”
9 Och han sade till honom: Tag mig ena treåra ko, och ena treåra get, och en treåra vädur, och ena turturdufvo, och ena unga dufvo.
Then he said to him, “Bring me a heifer three years old, a female goat three years old, a ram three years old, a dove, and a young pigeon.”
10 Och han tog allt detta, och delade det midt i tu ifrå hvart annat, och lade hvar delen tvärt emot den andra; men foglarne delade han intet.
He brought him all these, and cut them in two, and placed each half opposite the other, but he did not divide the birds.
11 Och foglarne kommo neder på kropparna, och Abram dref bort dem.
When the birds of prey came down upon the carcasses, Abram drove them away.
12 Då solen nedergången var, föll en svår sömn på Abram, och si, en förskräckelse och ett stort mörker kom öfver honom.
Then when the sun was going down, Abram fell sound asleep and, behold, a deep and terrifying darkness overwhelmed him.
13 Då sade han till Abram: Detta skall du veta, att din säd skall varda främmande uti ett land, det dem icke tillhörer, och man skall der göra dem till trälar och fara illa med dem i fyrahundrade år.
Then Yahweh said to Abram, “Know for certain that your descendants will be strangers in a land that is not theirs, and will be enslaved and oppressed for four hundred years.
14 Men öfver det folk, som de tjenande varda, skall jag domare vara; sedan skola de draga ut med stora håfvor.
I will judge that nation that they will serve, and afterward they will come out with abundant possessions.
15 Och du skall fara till dina fäder med frid, och i en god ålder begrafven varda.
But you will go to your fathers in peace, and you will be buried in a good old age.
16 Men de skola i fjerde mans ålder komma hit igen; förty de Amoreers ondska är icke ännu all fullkomnad.
In the fourth generation they will come here again, for the iniquity of the Amorites has not yet reached its limit.”
17 Då nu solen var nedergången, och mörker vordet, si, då rök en ugn, och en eld for emellan stycken.
When the sun had gone down and it was dark, behold, a smoking fire pot and a flaming torch passed between the pieces.
18 På den dagen gjorde Herren ett förbund med Abram, och sade: Dine säd skall jag gifva detta landet, ifrå den älfvene i Egypten, allt intill den stora älfven Phrath:
On that day Yahweh made a covenant with Abram, saying, “To your descendants I hereby give this land, from the river of Egypt to the great river, the Euphrates—
19 De Keneer, de Keniseer, de Kadmoneer,
the Kenites, the Kenizzites, the Kadmonites,
20 De Hetheer, de Phereseer, de Reser,
the Hittites, the Perizzites, the Rephaites,
21 De Amoreer, de Cananeer, de Girgaseer, de Jebuseer.
the Amorites, the Canaanites, the Girgashites, and the Jebusites.”
