1 Mosebok 13

1 Så for då Abram upp utur Egypten med sine hustru, och med allt det han hade, och Lot ock med honom, söder ut.

And Abram goeth up from Egypt (he and his wife, and all that he hath, and Lot with him) towards the south;

2 Och Abram var ganska rik på boskap, silfver och guld.

and Abram [is] exceedingly wealthy in cattle, in silver, and in gold.

3 Och han for bätter fram ifrå sunnan allt intill BethEl, till det rummet, der han sitt tjäll tillförene haft hade, emellan BethEl och Ay.

And he goeth on his journeyings from the south, even unto Bethel, unto the place where his tent had been at the commencement, between Bethel and Hai —

4 Rätt på samma rum, der han tillförene hade byggt altaret. Och der predikade han Herrans namn.

unto the place of the altar which he made there at the first, and there doth Abram preach in the name of Jehovah.

5 Men Lot, som med Abram for, hade också får, och fä, och tjäll.

And also to Lot, who is going with Abram, there hath been sheep and oxen and tents;

6 Och landet kunde icke fördragat, att de bodde tillhopa, förty deras håfvor voro stora, och kunde icke bo med hvarannan.

and the land hath not suffered them to dwell together, for their substance hath been much, and they have not been able to dwell together;

7 Och var ju alltid träta emellan herdarna öfver Abrams boskap och herdarna öfver Lots boskap. Och bodde desslikes i den tiden de Cananeer och Phereseer der i landena.

and there is a strife between those feeding Abram's cattle and those feeding Lot's cattle; and the Canaanite and the Perizzite [are] then dwelling in the land.

8 Då sade Abram till Lot: Käre, låtom icke vara träta emellan mig och dig, och emellan mina och dina herdar; ty vi äre bröder.

And Abram saith unto Lot, 'Let there not, I pray thee, be strife between me and thee, and between my shepherds and thy shepherds, for we [are] men — brethren.

9 Står icke allt landet dig öppet? Käre, skilj dig ifrå mig. Vill du till venstra handena, så vill jag till den högra; eller vill du till den högra, så vill jag till den venstra.

Is not all the land before thee? be parted, I pray thee, from me; if to the left, then I to the right; and if to the right, then I to the left.'

10 Då hof Lot sin ögon upp, och besåg den hela ängden vid Jordan. Förty, förra än Herren förderfvade Sodom och Gomorra, var hon vatturik, allt intill man kommer till Zoar, såsom en Herrans lustgård, lika som Egypti land.

And Lot lifteth up his eyes, and seeth the whole circuit of the Jordan that it [is] all a watered country (before Jehovah's destroying Sodom and Gomorrah, as Jehovah's garden, as the land of Egypt, ) in thy coming toward Zoar,

11 Så utvalde sig Lot den hela ängden vid Jordan, och drog öster ut. Och så skildes den ene brodren ifrå den andra;

and Lot chooseth for himself the whole circuit of the Jordan; and Lot journeyeth from the east, and they are parted — a man from his companion;

12 Att Abram bodde i Canaans land, och Lot i samma ängdens städer, och slog sitt tjäll upp in mot Sodom.

Abram hath dwelt in the land of Canaan, and Lot hath dwelt in the cities of the circuit, and tenteth unto Sodom;

13 Men det folk i Sodom var ondt, och syndade svårliga emot Herran.

and the men of Sodom [are] evil, and sinners before Jehovah exceedingly.

14 Då nu Lot hade skilt sig ifrån Abram, sade Herren (till Abram): Häf upp din ögon, och se ifrå det rummet, der du nu bor, norr ut, söder ut, öster ut och vester ut.

And Jehovah said unto Abram, after Lot's being parted from him, 'Lift up, I pray thee, thine eyes, and look from the place where thou [art], northward, and southward, and eastward, and westward;

15 Förty allt detta landet, som du ser, vill jag gifva dig och dine säd till evig tid.

for the whole of the land which thou are seeing, to thee I give it, and to thy seed — to the age.

16 Och vill göra dina säd såsom stoftet på jordene. Kan en menniska räkna stoftet på jordene, så må hon ock räkna dina säd.

And I have set thy seed as dust of the earth, so that, if one is able to number the dust of the earth, even thy seed is numbered;

17 Derföre upp, och drag genom landet, tvärs och ändalångs; förty dig vill jag gifva det.

rise, go up and down through the land, to its length, and to its breadth, for to thee I give it.'

18 Så tog Abram sitt tjäll upp, och kom och bodde vid den lunden Mamre, hvilken i Hebron är, och byggde dersammastädes Herranom ett altare.

And Abram tenteth, and cometh, and dwelleth among the oaks of Mamre, which [are] in Hebron, and buildeth there an altar to Jehovah.