1 Mosebok 11
1 Och all verlden hade enahanda tungo och mål.
Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.
2 Då de nu drogo öster ut, funno de en plan uti Sinear land, och bodde der.
Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.
3 Och sade till hvarannan: Kommer, låter oss slå tegel och bränna. Och togo tegel för sten, och ler för kalk.
Och de sade till varandra: "Kom, låt oss slå tegel och bränna det." Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.
4 Och sade: Kommer, låter oss bygga en stad och ett torn, hvilkets höjd skall räcka upp i himmelen, att vi måge göra oss ett namn, förty vi varde tilläfventyrs spridde ut i all land.
Och de sade: "Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden."
5 Då steg Herren neder, att han skulle se staden och tornet, som menniskones barn byggde.
Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.
6 Och Herren sade: Si, det är enahanda folk, och enahanda mål ibland dem alla, och hafva detta begynt att göra, de varda icke aflåtande af allt det de hafva sig företagit att göra.
Och HERREN sade: "Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
7 Kommer, låter oss stiga neder och förbistra der deras tungomål, så att ingen skall förstå den andras mål.
Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål."
8 Och så skingrade Herren dem dädan i all land, så att de återvände bygga staden.
Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.
9 Derföre kallades hans namn Babel, ty att Herren der förbistrade all lands tungomål, och Herren spridde dem dädan ut i all land.
Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
10 Detta är Sems slägt: Sem var hundrade år gammal, och födde Arphachsad, tu år efter floden.
Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.
11 Och lefde derefter i femhundrade år, och födde söner och döttrar.
Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.
12 Arphachsad var fem och tretio år gammal, och födde Salah.
När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.
13 Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
14 Salah var tretio år gammal, och födde Eber.
När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.
15 Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
16 Eber var tretio och fyra år gammal, och födde Peleg.
När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.
17 Och lefde derefter fyrahundrade och tretio år, och födde söner och döttrar.
Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.
18 Peleg var tretio år gammal, och födde Regu.
När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.
19 Och lefde derefter i tuhundrade och nio år, och födde söner och döttrar.
Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.
20 Regu var tu och tretio år gammal, och födde Serug.
När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.
21 Och lefde derefter tuhundrade och sju år, och födde söner och döttrar.
Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.
22 Serug var tretio år gammal, och födde Nahor.
När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.
23 Och lefde derefter tuhundrade år, och födde söner och döttrar.
Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.
24 Nahor var nio och tjugu år gammal, och födde Tharah.
När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.
25 Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde söner och döttrar.
Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.
26 Tharah var sjutio år gammal, och födde Abram, Nahor och Haran.
När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.
27 Desse äro Tharahs slägter: Tharah födde Abram, Nahor och Haran. Haran födde Lot.
Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.
28 Och dödde Haran när sinom fader Tharah, uti hans faders land i Ur i Chaldeen.
Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.
29 Då togo Abram och Nahor sig hustrur: Abrams hustru het Sarai, och Nahors hustru Milca Harans dotter, den fader var åt Milca och åt Jisca.
Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.
30 Men Sarai var ofruktsam, och hade inga barn.
Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
31 Så tog Tharah sin son Abram, och Lot sins sons Harans son, och sina sonahustru Sarai, sins sons Abrams hustru, och förde dem ifrån Ur utu Chaldeen, på det de skulle fara i Canaans land; och de kommo till Haran, och bodde der.
Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
32 Och Tharah vardt tuhundrade och fem år gammal, och blef död i Haran.
Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.
