1 Mosebok 11
1 Och all verlden hade enahanda tungo och mål.
Erat autem terra labii unius, et sermonum eorumdem.
2 Då de nu drogo öster ut, funno de en plan uti Sinear land, och bodde der.
Cumque proficiscerentur de oriente, invenerunt campum in terra Sennaar, et habitaverunt in eo.
3 Och sade till hvarannan: Kommer, låter oss slå tegel och bränna. Och togo tegel för sten, och ler för kalk.
Dixitque alter ad proximum suum: Venite, faciamus lateres, et coquamus eos igni. Habueruntque lateres pro saxis, et bitumen pro caemento:
4 Och sade: Kommer, låter oss bygga en stad och ett torn, hvilkets höjd skall räcka upp i himmelen, att vi måge göra oss ett namn, förty vi varde tilläfventyrs spridde ut i all land.
et dixerunt: Venite, faciamus nobis civitatem et turrim, cuius culmen pertingat ad caelum: et celebremus nomen nostrum antequam dividamur in universas terras.
5 Då steg Herren neder, att han skulle se staden och tornet, som menniskones barn byggde.
Descendit autem Dominus ut videret civitatem et turrim, quam aedificabant filii Adam,
6 Och Herren sade: Si, det är enahanda folk, och enahanda mål ibland dem alla, och hafva detta begynt att göra, de varda icke aflåtande af allt det de hafva sig företagit att göra.
et dixit: Ecce, unus est populus, et unum est labium omnibus: coeperuntque hoc facere, nec desistent a cogitationibus suis, donec eas opere compleant.
7 Kommer, låter oss stiga neder och förbistra der deras tungomål, så att ingen skall förstå den andras mål.
Venite igitur, descendamus, et confundamus ibi linguam eorum, ut non audiat unusquisque vocem proximi sui.
8 Och så skingrade Herren dem dädan i all land, så att de återvände bygga staden.
Atque ita divisit eos Dominus ex illo loco in universas terras, et cessaverunt aedificare civitatem.
9 Derföre kallades hans namn Babel, ty att Herren der förbistrade all lands tungomål, och Herren spridde dem dädan ut i all land.
Et idcirco vocatum est nomen eius Babel, quia ibi confusum est labium universae terrae: et inde dispersit eos Dominus super faciem cunctarum regionum.
10 Detta är Sems slägt: Sem var hundrade år gammal, och födde Arphachsad, tu år efter floden.
Hae sunt generationes Sem: Sem erat centum annorum quando genuit Arphaxad, biennio post diluvium.
11 Och lefde derefter i femhundrade år, och födde söner och döttrar.
Vixitque Sem postquam genuit Arphaxad, quingentis annis: et genuit filios et filias.
12 Arphachsad var fem och tretio år gammal, och födde Salah.
Porro Arphaxad vixit triginta quinque annis, et genuit Sale.
13 Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
Vixitque Arphaxad postquam genuit Sale, trecentis tribus annis: et genuit filios et filias.
14 Salah var tretio år gammal, och födde Eber.
Sale quoque vixit triginta annis, et genuit Heber.
15 Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
Vixitque Sale postquam genuit Heber, quadringentis tribus annis: et genuit filios et filias.
16 Eber var tretio och fyra år gammal, och födde Peleg.
Vixit autem Heber triginta quattuor annis, et genuit Phaleg.
17 Och lefde derefter fyrahundrade och tretio år, och födde söner och döttrar.
Et vixit Heber postquam genuit Phaleg, quadringentis triginta annis: et genuit filios et filias.
18 Peleg var tretio år gammal, och födde Regu.
Vixit quoque Phaleg triginta annis, et genuit Reu.
19 Och lefde derefter i tuhundrade och nio år, och födde söner och döttrar.
Vixitque Phaleg postquam genuit Reu, ducentis novem annis, et genuit filios et filias.
20 Regu var tu och tretio år gammal, och födde Serug.
Vixit autem Reu triginta duobus annis, et genuit Sarug.
21 Och lefde derefter tuhundrade och sju år, och födde söner och döttrar.
Vixit quoque Reu postquam genuit Sarug, ducentis septem annis: et genuit filios et filias.
22 Serug var tretio år gammal, och födde Nahor.
Vixit vero Sarug triginta annis, et genuit Nachor.
23 Och lefde derefter tuhundrade år, och födde söner och döttrar.
Vixitque Sarug postquam genuit Nachor, ducentis annis: et genuit filios et filias.
24 Nahor var nio och tjugu år gammal, och födde Tharah.
Vixit autem Nachor viginti novem annis, et genuit Thare.
25 Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde söner och döttrar.
Vixitque Nachor postquam genuit Thare, centum decem et novem annis: et genuit filios et filias.
26 Tharah var sjutio år gammal, och födde Abram, Nahor och Haran.
Vixitque Thare septuaginta annis, et genuit Abram et Nachor, et Aran.
27 Desse äro Tharahs slägter: Tharah födde Abram, Nahor och Haran. Haran födde Lot.
Hae sunt autem generationes Thare: Thare genuit Abram, Nachor, et Aran. Porro Aran genuit Lot.
28 Och dödde Haran när sinom fader Tharah, uti hans faders land i Ur i Chaldeen.
Mortuusque est Aran ante Thare patrem suum, in terra nativitatis suae in Ur Chaldaeorum.
29 Då togo Abram och Nahor sig hustrur: Abrams hustru het Sarai, och Nahors hustru Milca Harans dotter, den fader var åt Milca och åt Jisca.
Duxerunt autem Abram et Nachor uxores: nomen uxoris Abram, Sarai: et nomen uxoris Nachor, Melcha filia Aran patris Melchae, et patris Ieschae.
30 Men Sarai var ofruktsam, och hade inga barn.
Erat autem Sarai sterilis, nec habebat liberos.
31 Så tog Tharah sin son Abram, och Lot sins sons Harans son, och sina sonahustru Sarai, sins sons Abrams hustru, och förde dem ifrån Ur utu Chaldeen, på det de skulle fara i Canaans land; och de kommo till Haran, och bodde der.
Tulit itaque Thare Abram filium suum, et Lot filium Aran, filium filii sui, et Sarai nurum suam, uxorem Abram filii sui, et eduxit eos de Ur Chaldaeorum, ut irent in terram Chanaan: veneruntque usque Haran, et habitaverunt ibi.
32 Och Tharah vardt tuhundrade och fem år gammal, och blef död i Haran.
Et facti sunt dies Thare ducentorum quinque annorum, et mortuus est in Haran.
