1 Mosebok 11
1 Och all verlden hade enahanda tungo och mål.
Es hatte aber die ganze Welt einerlei Sprache und einerlei Rede.
2 Då de nu drogo öster ut, funno de en plan uti Sinear land, och bodde der.
Da sie nun gen Osten zogen, fanden sie eine Ebene im Lande Sinear, und sie ließen sich daselbst nieder.
3 Och sade till hvarannan: Kommer, låter oss slå tegel och bränna. Och togo tegel för sten, och ler för kalk.
Und sie sprachen zueinander: Wohlan, laßt uns Ziegel streichen und sie feuerfest brennen! Und sie brauchten Ziegel für Steine und Asphalt für Kalk.
4 Och sade: Kommer, låter oss bygga en stad och ett torn, hvilkets höjd skall räcka upp i himmelen, att vi måge göra oss ett namn, förty vi varde tilläfventyrs spridde ut i all land.
Und sie sprachen: Wohlan, laßt uns eine Stadt und einen Turm bauen, dessen Spitze bis an den Himmel reicht, daß wir uns einen Namen machen, damit wir ja nicht über die ganze Erde zerstreuet werden!
5 Då steg Herren neder, att han skulle se staden och tornet, som menniskones barn byggde.
Da fuhr der HERR herab, daß er die Stadt und den Turm sähe, den die Menschenkinder bauten.
6 Och Herren sade: Si, det är enahanda folk, och enahanda mål ibland dem alla, och hafva detta begynt att göra, de varda icke aflåtande af allt det de hafva sig företagit att göra.
Und der HERR sprach: Siehe, es ist nur ein einziges Volk, und sie sprechen alle nur eine Sprache, und dies ist der Anfang ihres Unternehmens! Nun wird es ihnen nicht unmöglich sein, alles auszuführen, was sie sich vorgenommen haben.
7 Kommer, låter oss stiga neder och förbistra der deras tungomål, så att ingen skall förstå den andras mål.
Wohlan, laßt uns hinabfahren und daselbst ihre Sprache verwirren, daß keiner des andern Sprache verstehe!
8 Och så skingrade Herren dem dädan i all land, så att de återvände bygga staden.
Also zerstreute sie der HERR von dannen über die ganze Erde, daß sie aufhörten die Stadt zu bauen.
9 Derföre kallades hans namn Babel, ty att Herren der förbistrade all lands tungomål, och Herren spridde dem dädan ut i all land.
Daher gab man ihr den Namen Babel, weil der HERR daselbst die Sprache der ganzen Welt verwirrte und sie von dannen über die ganze Erde zerstreute.
10 Detta är Sems slägt: Sem var hundrade år gammal, och födde Arphachsad, tu år efter floden.
Dies ist das Geschlechtsregister Sems: Als Sem hundert Jahre alt war, zeugte er den Arpakschad, zwei Jahre nach der Flut;
11 Och lefde derefter i femhundrade år, och födde söner och döttrar.
und nachdem Sem den Arpakschad gezeugt, lebte er noch fünfhundert Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
12 Arphachsad var fem och tretio år gammal, och födde Salah.
Arpakschad war fünfunddreißig Jahre alt, als er den Schelach zeugte;
13 Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
und nachdem Arpakschad den Schelach gezeugt hatte, lebte er noch 403 Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
14 Salah var tretio år gammal, och födde Eber.
Schelach war dreißig Jahre alt, da er den Eber zeugte;
15 Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
und nachdem Schelach den Eber gezeugt hatte, lebte er noch 403 Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
16 Eber var tretio och fyra år gammal, och födde Peleg.
Eber war vierunddreißig Jahre alt, da er den Peleg zeugte;
17 Och lefde derefter fyrahundrade och tretio år, och födde söner och döttrar.
und nachdem Eber den Peleg gezeugt, lebte er noch 430 Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
18 Peleg var tretio år gammal, och födde Regu.
Peleg war dreißig Jahre alt, da er den Regu zeugte;
19 Och lefde derefter i tuhundrade och nio år, och födde söner och döttrar.
und nachdem Peleg den Regu gezeugt, lebte er noch 207 Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
20 Regu var tu och tretio år gammal, och födde Serug.
Regu war zweiunddreißig Jahre alt, da er den Serug zeugte;
21 Och lefde derefter tuhundrade och sju år, och födde söner och döttrar.
und nachdem Regu den Serug gezeugt, lebte er noch 207 Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
22 Serug var tretio år gammal, och födde Nahor.
Serug war dreißig Jahre alt, da er den Nahor zeugte;
23 Och lefde derefter tuhundrade år, och födde söner och döttrar.
und nachdem Serug den Nahor gezeugt, lebte er noch 200 Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
24 Nahor var nio och tjugu år gammal, och födde Tharah.
Nahor war neunundzwanzig Jahre alt, da er den Terach zeugte;
25 Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde söner och döttrar.
und nachdem Nahor den Terach gezeugt, lebte er noch 119 Jahre und zeugte Söhne und Töchter.
26 Tharah var sjutio år gammal, och födde Abram, Nahor och Haran.
Terach war siebzig Jahre alt, da er den Abram, Nahor und Haran zeugte.
27 Desse äro Tharahs slägter: Tharah födde Abram, Nahor och Haran. Haran födde Lot.
Und dies ist Terachs Geschlechtsregister: Terach zeugte den Abram, Nahor und Haran; Haran aber zeugte den Lot.
28 Och dödde Haran när sinom fader Tharah, uti hans faders land i Ur i Chaldeen.
Und Haran starb vor seinem Vater Terach im Lande seiner Geburt zu Ur in Chaldäa.
29 Då togo Abram och Nahor sig hustrur: Abrams hustru het Sarai, och Nahors hustru Milca Harans dotter, den fader var åt Milca och åt Jisca.
Abram aber und Nahor nahmen Weiber; Abrams Weib hieß Sarai, Nahors Weib hieß Milka, eine Tochter Harans, des Vaters der Milka und der Jisla.
30 Men Sarai var ofruktsam, och hade inga barn.
Sarai aber war unfruchtbar; sie hatte kein Kind.
31 Så tog Tharah sin son Abram, och Lot sins sons Harans son, och sina sonahustru Sarai, sins sons Abrams hustru, och förde dem ifrån Ur utu Chaldeen, på det de skulle fara i Canaans land; och de kommo till Haran, och bodde der.
Und Terach nahm seinen Sohn Abram, dazu den Lot, Harans Sohn, seinen Enkel, auch Sarai, seine Schwiegertochter, das Weib seines Sohnes Abram, und sie zogen miteinander aus von Ur in Chaldäa, um ins Land Kanaan zu gehen. Als sie aber nach Haran kamen, blieben sie daselbst.
32 Och Tharah vardt tuhundrade och fem år gammal, och blef död i Haran.
Und Terach ward 205 Jahre alt und starb in Haran.
