1 Mosebok 11
1 Och all verlden hade enahanda tungo och mål.
Die ganze Erde aber hatte eine Sprache und einerlei Worte.
2 Då de nu drogo öster ut, funno de en plan uti Sinear land, och bodde der.
Als sie von Osten herzogen, fanden sie im Lande Sinear eine Ebene und ließen sich darin nieder.
3 Och sade till hvarannan: Kommer, låter oss slå tegel och bränna. Och togo tegel för sten, och ler för kalk.
Und sie sprachen zueinander: "Auf! Laßt uns Luftziegel streichen und Backsteine brennen!" Und der Ziegel diente ihnen als Baustein; das Erdpech aber hatte ihnen als Mörtel gedient.
4 Och sade: Kommer, låter oss bygga en stad och ett torn, hvilkets höjd skall räcka upp i himmelen, att vi måge göra oss ett namn, förty vi varde tilläfventyrs spridde ut i all land.
Sie sprachen: "Auf! Bauen wir uns eine Stadt und einen Turm mit einer Spitze bis zum Himmel, und machen wir uns eine Wohnstatt, daß wir uns nicht über die ganze Erde zerstreuen!"
5 Då steg Herren neder, att han skulle se staden och tornet, som menniskones barn byggde.
Der Herr aber stieg herab, die Stadt und den Turm zu beschauen, den die Menschenkinder gebaut.
6 Och Herren sade: Si, det är enahanda folk, och enahanda mål ibland dem alla, och hafva detta begynt att göra, de varda icke aflåtande af allt det de hafva sig företagit att göra.
Da sprach der Herr: "Fürwahr! Ein Volk sind sie und haben alle dieselbe Sprache, und dies ist nur der Anfang ihres Tuns, und fortan wäre ihnen nichts verwehrt, was immer sie nur planen.
7 Kommer, låter oss stiga neder och förbistra der deras tungomål, så att ingen skall förstå den andras mål.
Auf nun! Wir wollen jetzt hinab und ihre Sprache mischen, daß keiner je des anderen Sprache mehr verstehe."
8 Och så skingrade Herren dem dädan i all land, så att de återvände bygga staden.
So zerstreute sie der Herr von dort über die ganze Erde, und sie mußten es lassen, die Stadt auszubauen.
9 Derföre kallades hans namn Babel, ty att Herren der förbistrade all lands tungomål, och Herren spridde dem dädan ut i all land.
Darum nennt man sie Babel; denn dort hat der Herr die Sprache der ganzen Erde gemischt, und von dort hat der Herr sie über die ganze Erde zerstreut.
10 Detta är Sems slägt: Sem var hundrade år gammal, och födde Arphachsad, tu år efter floden.
Dies ist die Geschlechterfolge Sems: Als Sem 100 Jahre alt war, zeugte er Arpaksad, zwei Jahre nach der Flut.
11 Och lefde derefter i femhundrade år, och födde söner och döttrar.
Und Sem lebte nach Arpaksads Zeugung 500 Jahre und zeugte noch Söhne und Töchter.
12 Arphachsad var fem och tretio år gammal, och födde Salah.
Und Arpaksad war 35 Jahre alt; da zeugte er Selach.
13 Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
Und Arpaksad lebte nach Selachs Zeugung 403 Jahre und zeugte noch Söhne und Töchter.
14 Salah var tretio år gammal, och födde Eber.
Und Selach war 30 Jahre alt; da zeugte er Eber.
15 Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
Und Selach lebte nach Ebers Zeugung 403 Jahre und zeugte noch Söhne und Töchter.
16 Eber var tretio och fyra år gammal, och födde Peleg.
Und Eber war 34 Jahre alt, da zeugte er Peleg.
17 Och lefde derefter fyrahundrade och tretio år, och födde söner och döttrar.
Und Eber lebte nach Pelegs Zeugung 430 Jahre und zeugte noch Söhne und Töchter.
18 Peleg var tretio år gammal, och födde Regu.
Und Peleg war 30 Jahre alt; da zeugte er Rëu.
19 Och lefde derefter i tuhundrade och nio år, och födde söner och döttrar.
Und Peleg lebte nach Rëus Zeugung 209 Jahre und zeugte noch Söhne und Töchter.
20 Regu var tu och tretio år gammal, och födde Serug.
Und Rëu war 32 Jahre alt; da zeugte er Serug.
21 Och lefde derefter tuhundrade och sju år, och födde söner och döttrar.
Und Rëu lebte nach Serugs Zeugung 207 Jahre und zeugte noch Söhne und Töchter.
22 Serug var tretio år gammal, och födde Nahor.
Und Serug war 30 Jahre alt; da zeugte er Nachor.
23 Och lefde derefter tuhundrade år, och födde söner och döttrar.
Und Serug lebte nach Nachors Zeugung 200 Jahre und zeugte noch Söhne und Töchter.
24 Nahor var nio och tjugu år gammal, och födde Tharah.
Und Nachor war 29 Jahre alt; da zeugte er Terach.
25 Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde söner och döttrar.
Und Nachor lebte nach Terachs Zeugung 119 Jahre und zeugte noch Söhne und Töchter.
26 Tharah var sjutio år gammal, och födde Abram, Nahor och Haran.
Und Terach war 70 Jahre alt; da zeugte er Abram, Nachor und Haran.
27 Desse äro Tharahs slägter: Tharah födde Abram, Nahor och Haran. Haran födde Lot.
Dies ist die Geschlechterfolge Terachs: Terach zeugte Abram, Nachor und Haran, und Haran zeugte Lot.
28 Och dödde Haran när sinom fader Tharah, uti hans faders land i Ur i Chaldeen.
Es starb aber Haran zu Lebzeiten seines Vaters Terach, in seinem Geburtslande zu Ur Kasdim.
29 Då togo Abram och Nahor sig hustrur: Abrams hustru het Sarai, och Nahors hustru Milca Harans dotter, den fader var åt Milca och åt Jisca.
Abram und Nachor nahmen sich dann Weiber; Abrams Weib hieß Sarai und Nachors Weib Milka, die Tochter Harans, des Vaters von Milka und Iska.
30 Men Sarai var ofruktsam, och hade inga barn.
Sarai aber war unfruchtbar; sie hatte nie ein Kind geboren.
31 Så tog Tharah sin son Abram, och Lot sins sons Harans son, och sina sonahustru Sarai, sins sons Abrams hustru, och förde dem ifrån Ur utu Chaldeen, på det de skulle fara i Canaans land; och de kommo till Haran, och bodde der.
Und Terach nahm seinen Sohn Abram und seinen Enkel Lot, den Sohn Harans, und seine Schwiegertochter Sarai, das Weib seines Sohnes Abram, und sie zogen mit ihm aus Ur Kasdim, ins Land Kanaan zu wandern. So kamen sie bis Charan; hier aber ließen sie sich nieder.
32 Och Tharah vardt tuhundrade och fem år gammal, och blef död i Haran.
Die Tage Terachs beliefen sich auf 205 Jahre; dann starb Terach zu Charan.
