Galaterbrevet 1
1 Paulus Apostel, icke af menniskor, icke heller genom mennisko; utan genom Jesum Christum, och Gud Fader, som honom uppväckt hafver ifrå de döda;
Pool taangnawa le, marah mih rah kaamwah raangtaan ih poon theng ngeh angta warah, mina taangnawa tah angka nyia mina thung ih tah angka, Enoothong erah Jisu taangnawa ra taha nyia Jisu Kristo tek nawa ngaaksaat siitte Rangte taangnawa ra taha.
2 Och alle bröder, som när mig äro, de församlingar i Galatien.
Ani wa hanpiite loong enep nga damdi Galati chaaste loong suh jengseera ah maat hi:
3 Nåd vare med eder, och frid af Gud Fader, och vårom Herra Jesu Christo;
Seng loong Wah Rangte nyia Teesu Jisu Kristo ih minchan koh hanno semroongroong toomtong thuk han.
4 Som sig sjelf för våra synder gifvit hafver, på det han skulle uttaga oss ifrå denna närvarande onda verld, efter Guds och vårs Faders vilja; (aiōn g165)
Seng loong ah charangneng ethih roidong dowa puipang suh Kristo ih heh teeteewah sak ah, seng loong rangdah raang ih kota, Rangte nyia heh Wah lih jen phan suh ah. (aiōn g165)
Rangte ah roitang raangtaan ih phoongpha theng toom ang ah! Amen. (aiōn g165)
6 Mig förundrar, att I så snarliga låten eder afvända ifrå den, som eder kallat hafver uti Christi nåd, till ett annat Evangelium.
Sen thung ah seek ih mamah lek lan ngeh rapne paatja lang! Sen ah Kristo minchan nawa ih taat poon tahan eno sen ih ‘ruurangese ehoh ah chaat han.
7 Ändock intet annat är; utan att någre äro de eder förvilla, och vilja förvända Christi Evangelium.
Amiisak diibah ruurangese tiit ah ehoh amukka, enoothong sen loong thung thet hoomte nyia Kristo ruurangese ah leksiit suh woot chungte mih eje, erah thoi ngah ih baat rumhala.
8 Men om ock vi, eller en Ängel af himmelen, annorlunda predikade Evangelium för eder, än vi eder predikat hafve, han vare förbannad.
Enoothong seng ih baat ibah uh rangmong nawa rangsah ih baat abah uh Jisu tiit marah baatti erah lah ang thang ih mok we baat han bah, erah mih ah dut haat ano soolam nah toom wang thuk ah.
9 Såsom vi nu sadom, så säge vi än en tid: Om någor vore den eder predikar Evangelium annorlunda, än I undfått hafven, han vare förbannad.
Jaakhoh ni uh seng ih baat choi, amadi uh ngah ih we baat rumhala: Ngo ih ang abah uh ruurangese tiit jaakhoh ni marah kapchaat tan erah lah ang thang ih ehoh mok baat han bah, erah mih ah dut haat ano soolam nah toom wang thuk ah!
10 Predikar jag nu menniskom eller Gudi till vilja? Eller söker jag täckas menniskom? Hade jag härtilldags velat täckas menniskom, så vore jag icke Christi tjenare.
Arah jenglang ah mina loong laktung nah ngah suh toom seechoh hang likhiik tam jeng lang? Emabah tah angka! Ngah ih jamhang abah Rangte ih toom seechoh ah liihang! Mina loong ih seechoh suh tam liihang? Ngah ih emah mok thun tang bah ngah Kristo laksuh tah ang thengtang.
11 Men jag gör eder vetterligit, käre bröder, att det Evangelium, som är predikadt af mig, är icke menniskligit.
Phoh ano loong, ngah ih baat rum thaak ha, ruurangese marah baat rumhala erah, mina thung nawa ih tah angka.
12 Ty jag hafver det icke fått af mennisko, icke heller lärt; utan genom Jesu Christi uppenbarelse.
Ngah ih mina jiin nawa chothaang ang rah tah angka, edoleh nyootsoot rum hang rah tah angka, erah bah Jisu Kristo heh teeteewah ih dong baat hang rah.
13 Ty I hafven väl hört min umgängelse fordom i Judaskapet, att jag öfvermåtton förföljde Guds församling, och förstörde henne;
Sen loong suh baat choi nga Jehudi thooroom kap angno songtong tang adi ngah ih Rangte chaas mina loong ah minchan laje thang ih mamah thet haat tang, edoleh siiwi rum tang nyia mathan jen thet haat suh thuntang erah than ih thet haat tang.
14 Och växte till mer och mer i Judaskapet, utöfver många mina likar i mitt slägte; och höll mig strängeliga vid fädernas stadgar.
Nga roite dung ni Jehudi thooroom soomtuute wahoh nang ih phangkhoh thoon ah ngah angtang, nyia sengte sengwah banlam loong ah rapne ih soomtuute angtang.
15 Men då Gudi täcktes, som mig af mins moders lif afskiljt hafver, och kallat mig genom sina nåd dertill;
Enoothong ngah maang tupsom rang di dook Rangte ih heh minchan nawa ih heh mootkaat raangtaan ih juuje tahang. Eno heh ih erah chungta adi
16 Att han ville uppenbara sin Son genom mig, att jag skulle genom Evangelium förkunna honom ibland Hedningarna; straxt föll jag till, och befrågade mig intet derom med kött och blod;
heh Sah ah noisok tahang, Ranglajatte loong suh Ruurang Ese baat raangtaan ih ah, eno ngah ih ngo suh uh tah jamcheng tang,
17 Och kom icke heller till Jerusalem igen, till dem som voro Apostlar för mig, utan for bort i Arabien, och kom åter till Damascum.
Jerusalem ni uh nga jaakhoh ni Jisu kaamwah loong ang rumta damdoh chomui suh tajook wangtang, enoothong ngah echaan ih Arabia ko ih katang eno erah lini Damaskas ko we ngaak tahang.
18 Sedan, efter tre år, kom jag igen till Jerusalem, till att se Petrum; och blef när honom i femton dagar.
Eno ngah paang jom lini Jerusalem ni Pitar jinni ethoithak jat esuh wangtang, erah ni heh damdi asi sa baji roongtong wangtang.
19 Men af de andra Apostlar såg jag ingen, utan Jacobum, Herrans broder.
Ngah ih kaamwah wahoh ngo uh tah tuptang enoothong Teesu suh heno angta Jeems ah ba tuptang.
20 Men det jag skrifver eder, si, Gud vet, att jag icke ljuger.
Ngah ih ma raanghang ah amiisak. Ngah laleek kang rah Rangte ih jat eha!
21 Derefter kom jag in uti de land Syrien och Cilicien.
Erah lih adi ngah Sairia nyia Silisia hah ni wangtang.
22 Men jag var okänd till ansigtet för de Christeliga församlingar i Judeen;
Erah tokdi Judia chaas loong nawa mina loong ih ngah tah samjat rum tahang.
23 Utan de hade allenast hört, att den som fordom förföljde oss, han predikar nu trona, som han fordom förstörde.
Neng iba mih jeng arah chaat rum ano ba jat rum tahang: “Marah seng siiwiite kah angta wah ih amadi laalom tiit ah tumbaat ha, marah tiit heh ih thet haat taat chungta rah tiit ah!”
24 Och de prisade Gud för mina skull.
Ngah angthoi ih neng loong ih Rangte ah phoongpha rumta.
