Galaterbrevet 6
1 Käre bröder, om en menniska råkade falla i någon synd, I som andelige ären, upprätter honom med saktmodigom anda; och se uppå dig sjelf, att du icke ock frestad varder.
Ka malngei, mi tumakhatin nunsie sinin in ôk senla, nangni ratha mingeiin nin mindik rang ani; hannirese, mulung innêm takin nin tho rang ani. Nangni khom huongna han nin lût sa loina rangin in enchak roi.
2 Inbördes drager hvarannars bördo, och så fullborden I Christi lag.
Nin puokpêl insan inlôm roi; hanchu Khrista balam nin jôm nîng atih.
3 Derföre, om någor låter sig tycka något vara, ändock han intet är, han bedrager sig sjelf.
Nangman ite ni tetloia milien takin nênbên chu nethena ânhuong ni ni.
4 Men hvar och en bepröfve sin egen gerning, och så skall han allenast uti sig sjelf hafva berömmelse, och icke uti androm.
Nin sin tho chit injêk bak ungla. Asa anin chu, mi sintho leh mintêk loiin, maleh nin sin thoa han insong thei nin tih.
5 Ty hvar och en skall draga sina bördo.
Nin rêngin nin puok chit nin pêl rang sikin.
6 Den som undervisad varder med ordom, han dele allt godt med honom, som honom undervisar.
Nangma hah Khristien chong minchuna changpu ninia anînchu neinun sa no dôn murdi nang a minchupu kôma han ne sem sa rang ani.
7 Farer icke ville, Gud låter intet gäcka sig; ty hvad menniskan sår, det skall hon ock uppskära.
Nin theiin inhuong no roi; tutên Pathien a môh mintum no roi. Nu tu tak hah na ât rang ani.
8 Den som sår i sitt kött, han skall af köttet uppskära förgängelighet; men den som sår i Andanom, han skall uppskära af Andanom evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Na taksa ngâituina tienga nerthên chu thina hah ât na ta, Ratha tienga nu tua anînchu na ratha han kumtuong ringna hah ât atih. (aiōnios g166)
9 Och när vi göre godt, låt oss icke ledas vid; ty vi skole ock i sinom tid uppskära utan återvändo.
Masikin sin sa sin sôl no ih, ei mâk nônchu a ât zora la hong tung ngêt a tih.
10 Medan vi nu tid hafve, låt oss göra godt emot hvar man; men aldramest emot dem, som våre medbröder äro i trone.
Ma anghan zora sa ei man dôr han mitin chunga sin sa sin ei ti u, aliekin taksônna han ei inmi ngei chunga sin uol ei ti u.
11 Ser huru stort bref jag eder tillskrifvit hafver med min egen hand.
Keima kut ngêta nin kôma inrolbura ki miziek hih en ta u!
12 De som vilja täckas efter köttet, de nödga eder till omskärelsen, allenast fördenskull, att de icke skola förföljde varda med Christi kors.
Sertan ranga nangni pût ngâingei hah apêntieng korong minlanga, ânpâk nuomngei hah an ni. An tho ngâi nikhomrese, Khrista khros sika nuomlona an jôkna rang papaia an itho ngâi ani.
13 Ty ock de samma, som låta omskära sig, hålla intet lagen; utan de vilja att I skolen låta omskära eder, på det de måga berömma sig af edart kött.
Sertan ngei luo khomin Balam hah jôm ngâi makngei; taksa balama nin inpêk tia an insong theina rang ser nangni mintan nuom kêng an ni.
14 Men bort det, att jag af någon ting skulle berömma mig, utan af vårs Herras Jesu Christi kors; genom hvilken verlden är mig korsfäst, och jag verldene.
Nikhomresea, keiman rang chu, ei Pumapa Jisua Khrista khros vai song ki tih, ha a khros jâra han rammuol hih ka rangin jêmdelin a om zoia, kei khom rammuol rangin jêmdelin ko om zoi.
15 Ty i Christo Jesu gäller intet, hvarken omskärelse eller förhud, utan ett nytt kreatur.
Miriem insintharna tiloi chu sertan le tanloi ite nimak.
16 Och alle de som efter denna reglo vandra, öfver dem vare frid och barmhertighet, och öfver Guds Israel.
Male an ringnuna ma balam a jûi ngei chunga le Pathien mingei chunga inngêina le moroina om rese!
17 Ingen göre mig mer bekymmer; ty jag drager på min kropp vårs Herras Jesu tecken.
Amongna rangin: atûn pêna chu tutên mimintak khâi no rese; isikamo ei tiin chu ka takchunga sabe hin Jisua suok kini hih a minlang ani.
18 Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med edrom anda, käre bröder. Amen.
Ka malngei ei Pumapa Jisua Khrista moroina hah nin rênga kôma han om rese. Amen.
