< Galaterbrevet 4 >
1 Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna;
2 Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.
3 Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.
4 Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;
5 På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.
6 Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.
7 Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.
8 Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.
9 Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?
10 I hållen dagar och månader, högtider och årstider.
11 Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.
12 Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.
13 I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.
14 Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.
15 Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.
16 Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?
17 De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.
18 Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.
19 Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder.
20 Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder.
21 Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen?
22 Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria.
23 Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet.
24 Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar;
25 Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom.
26 Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder.
27 Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver.
28 Men vi, käre bröder, äro löftsens barn efter Isaac.
29 Men såsom den, som då född var efter köttet, förföljde honom som född var efter Andan; så går det ock nu.
30 Men hvad säger Skriften? Drif ut tjensteqvinnona med hennes son; ty tjensteqvinnones son skall icke blifva arfvinge med dens frios son.
31 Så äro vi nu, käre bröder, icke tjensteqvinnones söner, utan dens frios.
