Galaterbrevet 4
1 Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna;
Zvandinoreva ndezvokuti kana mudyi wenhaka achiri mwana, haana kusiyana nenhapwa, kunyange hazvo ari muridzi wezvinhu zvose.
2 Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.
Ari pasi pavatariri navachengeti kusvikira panguva yakatarwa nababa vake.
3 Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.
Saizvozvowo, patakanga tiri vana, takanga tiri muutapwa pasi pezvokuvamba zvenyika.
4 Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;
Asi nguva yakati yakwana, Mwari akatuma Mwanakomana wake, akaberekwa nomukadzi, akaberekwa pasi pomurayiro,
5 På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.
kuti adzikinure avo vari pasi pomurayiro, kuti tigamuchire kodzero yakazara yavanakomana.
6 Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.
Nokuda kwokuti muri vanakomana, Mwari akatuma Mweya woMwanakomana wake mumwoyo yedu, Mweya anodana achiti, “Abha, Baba.”
7 Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.
Saka hamuchisiri nhapwa, asi vanakomana; uye sezvo muri vanakomana, Mwari akakuitaiwo vadyi venhaka.
8 Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.
Kare, pamakanga musingazivi Mwari, makanga muri nhapwa kuna avo vakanga vasiri vamwari chaivo.
9 Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?
Asi zvino zvamava kuziva Mwari, kana kuti munozivikanwa naMwari, seiko mava kudzokera kune zvokuvamba zvisina simba uye zvinonzwisa urombo? Munodazve kuitwa nhapwa nazvo here?
10 I hållen dagar och månader, högtider och årstider.
Muri kucherechedza mazuva akasarudzika uye mwedzi nemwaka namakore!
11 Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.
Ndinokutyirai kuti zvichida ndakatambisa simba rangu pamusoro penyu.
12 Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.
Ndinokumbira zvikuru kwamuri, hama, kuti muve seni, nokuti ini ndakaita semi. Hamuna kunditadzira.
13 I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.
Sezvamunoziva imi, kuti nokuda kwourwere ndakatanga kuparidza vhangeri kwamuri.
14 Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.
Kunyange zvazvo kurwara kwangu kwaiva muedzo kwamuri, hamuna kundisema kana kundimhura. Asi, makandigamuchira sokunge ndaiva mutumwa waMwari, sokunge ndakanga ndiri Jesu Kristu chaiye.
15 Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.
Ko, chii chakaitika kumufaro wenyu wose uya? Ndinogona kupupura kuti dai zvaibvira, mungadai makatumbura meso enyu makaapa kwandiri.
16 Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?
Zvino ndava muvengi wenyu zvandakuudzai chokwadi here?
17 De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.
Vanhu ivavo vanoshingaira kuti vakubatei, asi pazvinhu zvisina kunaka. Zvavanoda ndezvokukutsausai kubva kwatiri, kuitira kuti imi mugovashingairira.
18 Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.
Zvakanaka kwazvo kushingaira, kana chinangwa chacho chakanaka, uye kuti muite izvozvo nguva dzose kwete kana ndinemi bedzi.
19 Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder.
Vana vangu vanodikanwa, vandinotamburirazve pakubereka kusvikira Kristu aumbwa mamuri,
20 Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder.
ndaida sei kuti ndive nemi zvino uye ndishandure matauriro angu, nokuti ndiri kukanganisika nokuda kwenyu.
21 Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen?
Ndiudzei, imi munoda kuva pasi pomurayiro, hamuzivi here zvinoreva murayiro?
22 Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria.
Nokuti kwakanyorwa kuti Abhurahama akanga ana vanakomana vaviri, mumwe nomukadzi woutapwa uye mumwe nomukadzi akasununguka.
23 Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet.
Mwanakomana wake womukadzi mutapwa akaberekwa nenzira yenyama; asi mwanakomana wake womukadzi akasununguka akaberekwa nokuda kwechipikirwa.
24 Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar;
Zvinhu izvi zvinofananidzira, nokuti vakadzi ava vanomirira sungano mbiri. Imwe sungano inobva paGomo reSinai uye inobereka vana vanofanira kuva nhapwa: Ndiye Hagari.
25 Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom.
Zvino Hagari anomirira Gomo reSinai muArabhia uye rakaenzana neguta reJerusarema razvino, nokuti riri pautapwa navana varo.
26 Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder.
Asi Jerusarema riri kumusoro rakasununguka, uye ndivo mai vedu.
27 Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver.
Nokuti kwakanyorwa kuchinzi: “Fara iwe mukadzi asingabereki, asingabereki vana; pembera udanidzire, iwe usingarwadziwi nokubereka; nokuti vana vomukadzi akasiyiwa vazhinji kupfuura vouyo ano murume.”
28 Men vi, käre bröder, äro löftsens barn efter Isaac.
Zvino imi hama, muri vana vechipikirwa saIsaka.
29 Men såsom den, som då född var efter köttet, förföljde honom som född var efter Andan; så går det ock nu.
Panguva iyoyo mwanakomana akazvarwa nenzira yenyama akatambudza mwanakomana akaberekwa nesimba roMweya. Zvakadaro nanhasi.
30 Men hvad säger Skriften? Drif ut tjensteqvinnona med hennes son; ty tjensteqvinnones son skall icke blifva arfvinge med dens frios son.
Asi Rugwaro runoti kudiniko? “Dzinga murandakadzi nomwanakomana wake, nokuti mwanakomana womurandakadzi haangatongogovani nhaka nomwanakomana womukadzi akasununguka.”
31 Så äro vi nu, käre bröder, icke tjensteqvinnones söner, utan dens frios.
Naizvozvo, hama, isu hatizi vana vomurandakadzi, asi vomukadzi akasununguka.
