Galaterbrevet 3
1 O, I oförståndige Galater, ho hafver kjust eder, att I icke skullen lyda sanningene? Hvilkom Jesus Christus för ögonen målad var, och nu ibland eder korsfäst är.
O foolish Galatians! Who has bewitched you to keep you from obeying the truth? In your presence, before your very eyes, Jesus Christ was publicly portrayed as crucified.
2 Det vill jag allenast veta af eder: Hafven I undfått Andan genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?
Let me ask you this one question: Did you receive the Spirit by works of the law or by hearing with faith?
3 Ären I så oförståndige? I hafven begynt i Andanom; viljen I nu lyktat i köttet?
Are you so foolish? Having begun by the Spirit, are you now trying to be perfected by the flesh?
4 Hafven I då så mycket lidit fåfängt? Om det eljest fåfängt är.
Did you suffer so much in vain?—if indeed it was in vain.
5 Den som nu gifver eder Andan, och gör sådana krafter ibland eder, gör han det genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?
Does God supply you with the Spirit and work miracles among you because you perform the works of the law or because you hear with faith?
6 Såsom Abraham hafver trott Gudi, och det är räknadt honom till rättfärdighet;
Remember, “Abraham believed God, and it was counted to him as righteousness.”
7 Så veten I ju nu, att de som äro af trone, de äro Abrahams barn.
Therefore you must understand that those who have faith are the sons of Abraham.
8 Men Skriften hafver sett framföre åt, att Gud gör Hedningarna rättfärdiga genom trona; derföre förkunnade hon Abrahe: I dig skola alle Hedningar välsignade varda.
Now the Scripture, foreseeing that God would justify the Gentiles by faith, preached the gospel beforehand to Abraham, saying, “All the nations will be blessed in yoʋ.”
9 Så varda nu de, som af trone äro, välsignade med den trogna Abraham.
So then, those who have faith are blessed along with Abraham, the man of faith.
10 Ty alle de som med lagsens gerningar umgå, de äro under förbannelse; ty det är skrifvet: Förbannad vare hvar och en, som icke blifver vid allt det som skrifvet är i lagboken, så att han det gör.
For all who rely on the works of the law are under a curse, because it is written, “Cursed is everyone who does not continue to do everything written in the Book of the Law.”
11 Men att ingen varder rättfärdig för Gudi genom lagen, är uppenbart; ty den rättfärdige skall lefva af ( sine ) tro.
Now it is evident that no one is justified before God by the law, because “the righteous will live by faith.”
12 Men lagen är icke af trone; utan den menniska som så gör, hon lefver deraf.
But the law is not based on faith; on the contrary, “The person who does these things will live by them.”
13 Christus hafver förlossat oss ifrå lagsens förbannelse, då han vardt en förbannelse för oss; ty det är skrifvet: Förbannad är hvar och en, som hänger på träd;
Christ redeemed us from the curse of the law by becoming a curse for us, for it is written, “Cursed is everyone who hangs on a tree.”
14 På det Abrahams välsignelse komma skulle öfver Hedningarna i Christo Jesu, och vi så undfå måtte Andans löfte genom trona.
He redeemed us so that the blessing of Abraham would come to the Gentiles in Christ Jesus, so that we could receive the promise of the Spirit through faith.
15 Käre bröder, jag vill tala efter menniskosätt: Man föraktar ju icke ene menniskos testamente, då det gilladt är; man lägger icke heller något dertill.
Brothers, let me give an example from everyday life: When a man-made covenant is ratified, no one annuls it or adds to it.
16 Nu är ju Abraham och hans säd löftet tillsagdt; han säger icke, uti säderna, såsom i mångom; utan, såsom uti enom, uti dine säd, som är Christus.
Now the promises were spoken to Abraham and to his descendant. Scripture does not say, “And to his descendants,” referring to many, but referring to one man it says, “And to yoʋr descendant,” who is Christ.
17 Men det säger jag: Det Testamentet, som tillförene af Gudi fast gjordt var på Christum, varder icke ogilladt, så att löftet skulle omintet varda med lagen, hvilken gifven var fyrahundrade och tretio år derefter.
My point is this: The law, which came four hundred and thirty years later, cannot annul a covenant previously ratified by God to Christ, so as to invalidate the promise.
18 Ty om arfvet förtjentes genom lagen, så vorde det icke gifvet genom löftet; men Gud hafver det Abraham, genom löftet, fri skänkt.
For if the inheritance comes by the law, it no longer comes by the promise; but God granted it to Abraham by a promise.
19 Hvad skall då lagen? Hon är kommen dertill för öfverträdelsernas skull, till dess säden skulle komma, hvilko löftet skedt var, och är skickad af Änglarna uti Medlarens hand.
Why then was the law given? It was added because of transgressions, until the descendant should come to whom the promise had been made. It was ordained through angels by the hand of a mediator.
20 Men Medlaren är icke ens Medlare; men Gud är en.
Now a mediator does not represent just one party, but God is one.
21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det; men om en lag vore gifven, som kunde lefvande göra, så vore rättfärdigheten sannerliga af lagen;
Is the law then opposed to the promises of God? Certainly not! For if a law had been given that was able to give life, truly righteousness would have come through the law.
22 Men Skriften hafver allt beslutit under synd, på det löftet skulle komma genom Jesu Christi tro, dem som tro.
But the Scripture has confined all under sin, so that the promise might be given on the basis of faith in Jesus Christ to those who believe.
23 Men förr än tron kom, voro vi förvarade under lagen, och beslutne till den tro som uppenbaras skulle.
Now before faith came, we were kept in custody under the law, confined until the faith that was to come would be revealed.
24 Sa hafver nu lagen varit vår tuktomästare till Christum, på det vi skole varda rättfärdige af trone.
The law, then, was our guardian until Christ came, so that we could be justified by faith.
25 Nu, sedan tron kommen är, äre vi icke länger under tuktomästaren;
But now that faith has come, we are no longer under a guardian,
26 Ty I ären alle Guds barn, genom trona på Christum Jesum.
for you are all sons of God through faith in Christ Jesus.
27 Ty I, så månge som döpte ären till Christum, hafven eder iklädt Christum.
For all of you who were baptized into Christ have put on Christ.
28 Här är icke Jude eller Grek; här är icke tjenare eller fri; här är icke man eller qvinna; alle ären I en i Christo Jesu.
There is neither Jew nor Greek, there is neither slave nor free, there is neither male nor female, for you are all one in Christ Jesus.
29 Ären I nu Christi, så ären I ju Abrahams säd, och arfvingar efter löftet.
And if you belong to Christ, then you are Abraham's descendants and heirs according to the promise.
