Galaterbrevet 1
1 Paulus Apostel, icke af menniskor, icke heller genom mennisko; utan genom Jesum Christum, och Gud Fader, som honom uppväckt hafver ifrå de döda;
I Paoly, Firàheñe, (tsy nirahe’ ondatio, ndra t’indaty, fa Iesoà Norizañey naho i Andrianañahare Rae nampitroatse aze an-kavilasy)
2 Och alle bröder, som när mig äro, de församlingar i Galatien.
naho o longo amako atoa iabio, Ho amo Fivory e Galate añeo:
3 Nåd vare med eder, och frid af Gud Fader, och vårom Herra Jesu Christo;
Hasoa naho Fañanintsiñe boak’ aman’ Añahare Rae naho i Talèntika Iesoà Norizañey,
4 Som sig sjelf för våra synder gifvit hafver, på det han skulle uttaga oss ifrå denna närvarande onda verld, efter Guds och vårs Faders vilja; (aiōn g165)
ie nanolo-piaiñe ty amo hakeon-tikañeo, handrombake antika ami’ty sa raty henaneo, ty amy satrin’ Añahare Raen-tikañe; (aiōn g165)
ama’e abey ty engeñe nainai’e donia. Amena (aiōn g165)
6 Mig förundrar, att I så snarliga låten eder afvända ifrå den, som eder kallat hafver uti Christi nåd, till ett annat Evangelium.
Mahalatsa ahy te nifarie’ areo aniany i nikanjy anahareo mb’amy hasoa’ i Norizañeiy, hitolik’ amy ze o talili-soa ila’e zao,
7 Ändock intet annat är; utan att någre äro de eder förvilla, och vilja förvända Christi Evangelium.
tsy t’ie aman’ ila’e, fe ao ty mitsibore anahareo hañamengoke ty talili-soa’ i Norizañey
8 Men om ock vi, eller en Ängel af himmelen, annorlunda predikade Evangelium för eder, än vi eder predikat hafve, han vare förbannad.
Aa ndra te zahay, ndra te anjely hirik’ andindìñe añe ty mitaroñe ama’ areo ty talily ila’ te amy nitaroñe’aiy, le sira naho molale.
9 Såsom vi nu sadom, så säge vi än en tid: Om någor vore den eder predikar Evangelium annorlunda, än I undfått hafven, han vare förbannad.
Hambañe amy fivola’ay teoy, le indraeko henaneo, ndra ia t’indaty minday talili-soa ama’ areo mandietse i rinambe’ areoy, le fatra an-tane.
10 Predikar jag nu menniskom eller Gudi till vilja? Eller söker jag täckas menniskom? Hade jag härtilldags velat täckas menniskom, så vore jag icke Christi tjenare.
Mipay fañisohañe am’ondatio hao iraho henaneo he aman’ Añahare? Ke mipay hahafale ondaty? F’ie te ho nanitra ondaty, le tsy ho ni-fetrek’oro’ i Norizañey.
11 Men jag gör eder vetterligit, käre bröder, att det Evangelium, som är predikadt af mig, är icke menniskligit.
Hampahafohineko anahareo ry longo, te tsy nifototse am’ondaty i talili-soa itaroñakoy.
12 Ty jag hafver det icke fått af mennisko, icke heller lärt; utan genom Jesu Christi uppenbarelse.
Tsy rinambeko ama’ ondaty, naho tsy nanarañ’ ahiko, fa amy namentabentara’ Iesoà Norizañey ahiy.
13 Ty I hafven väl hört min umgängelse fordom i Judaskapet, att jag öfvermåtton förföljde Guds församling, och förstörde henne;
Toe jinanji’areo i fanoeko taolo amo Tehodaoy, te loho nampisoañeko i Fivorin’ Añaharey, naho nimaneako rotsake,
14 Och växte till mer och mer i Judaskapet, utöfver många mina likar i mitt slägte; och höll mig strängeliga vid fädernas stadgar.
vaho nionjoñe amy fitalahoa’ o Jiosioy mandikoatse o longoko maro mpirai-nono amakoo, ie nilozoheko o lilin-droaekoo.
15 Men då Gudi täcktes, som mig af mins moders lif afskiljt hafver, och kallat mig genom sina nåd dertill;
Aa kanao ninòn’ Añahare nañambak’ ahy boak’ an-tron-dreneko ao, le nikanjie’e ty amy hasoa’ey,
16 Att han ville uppenbara sin Son genom mig, att jag skulle genom Evangelium förkunna honom ibland Hedningarna; straxt föll jag till, och befrågade mig intet derom med kött och blod;
hampalangese’e amako i ana’ey, hitaroñako aze amo kilakila’ ondatio; ie henane zay tsy niharoako safiry ty nofotse aman-dio
17 Och kom icke heller till Jerusalem igen, till dem som voro Apostlar för mig, utan for bort i Arabien, och kom åter till Damascum.
naho tsy nionjomb’e Ierosaleme mb’ amo Firàheñe taolokoo mb’eo f’ie nifokofoko mb’ Arabia añe; vaho nimpoly mb’e Damaskose ao.
18 Sedan, efter tre år, kom jag igen till Jerusalem, till att se Petrum; och blef när honom i femton dagar.
Ie niritse ty telo taoñe le nionjomb’e Ierosaleme mb’eo hifandrèndreke amy Kefasy, vaho nitoboke ama’e ao folo andro lim’ amby.
19 Men af de andra Apostlar såg jag ingen, utan Jacobum, Herrans broder.
Le tsy nahatrea Firàheñe ila’e iraho naho tsy Iakobe, zai’ i Talè avao.
20 Men det jag skrifver eder, si, Gud vet, att jag icke ljuger.
(Aa ty amo sokireko ama’ areoo, le ifantàko añatrefan’ Añahare te tsy mandañitse.)
21 Derefter kom jag in uti de land Syrien och Cilicien.
Ie añe, le nimb’am-paripari’ i Sirià naho i Kilkia mb’eo;
22 Men jag var okänd till ansigtet för de Christeliga församlingar i Judeen;
ie mb’e namoea’ o Fivory amy Norizañey e Iehodào ty tareheko.
23 Utan de hade allenast hört, att den som fordom förföljde oss, han predikar nu trona, som han fordom förstörde.
Toe jinanji’ iereo avao te, i nampisoañe antika taoloy ro mone mitsey i fatokisañe nimanea’e rotsake heikey.
24 Och de prisade Gud för mina skull.
Le nandrenge an’ Andrianañahare ty amako.
