Hesekiel 4

1 Och du menniskobarn, tag en tegelsten; den lägg för dig, och utkasta deruppå Jerusalems stad;

Ko koe foki, “Foha ʻoe tangata, toʻo kiate koe ha makaʻumea, pea tuku ia ʻi ho ʻao, pea tohi ki ai ha fakatātā ki he kolo ko Selūsalema:

2 Och gör en bestallning deromkring, och bygg ett bålverk derom, och gör en torfvall derom, och gör en här derom, och sätt krigstyg allt deromkring.

Pea ke kāpui ʻaki ia ʻae tau, pea langa ha kolo ki ai, pea tanu puke ki ai, tuku foki ki ai ʻae nofoʻanga ʻoe tau, pea fokotuʻu takatakai ʻi ai ʻae meʻa teke ʻā.

3 Men för dig tag ena jernpanno; den låt vara för en jernmur emellan dig och staden, och ställ ditt ansigte emot honom, och belägg honom; det vare Israels huse ett tecken.

Pea ke toʻo foki kiate koe ʻae ukamea lafalafa, pea fokotuʻu ia ko e ʻā ukamea ʻi homo vahaʻa mo e kolo: pea ke fakahanga ho mata ki ai, pea ʻe takatakai ia, pea ko koe te ke tauʻi ia. ʻE hoko eni ko e fakaʻilonga ki he fale ʻo ʻIsileli.

4 Du skall ock lägga dig på dina venstra sido, ock Israels hus missgerningar ofvanuppå. I så många dagar, som du ligger deruppå, så länge skall du ock bära deras missgerningar.

Ke ke tokoto foki ki ho potu fakatoʻohema pea hili ki ai ʻae hia ʻoe fale ʻo ʻIsileli! Pea ʻe tatau mo e lau ʻoe ʻaho ʻo hoʻo tokoto ki ai ʻa hoʻo fua ʻenau hia.

5 Men jag vill göra dig deras missgerningars år till dagatal, nämliga trehundrade och niotio dagar; så länge skall du bära Israels hus missgerningar.

He kuo u hili kiate koe ʻae ngaahi taʻu ʻo ʻenau hia ʻo fakatatau ki hono lahi ʻoe ʻaho, ko e ʻaho ʻe tolungeau ma hivangofulu: ko ia te ke fua ʻae hia ʻae fale ʻo ʻIsileli.

6 Och när du detta fullkomnat hafver, skall du sedan lägga dig uppå dina högra sido, och skall bära Juda hus missgerningar i fyratio dagar; ty jag gifver dig här ock ju en dag för hvart år.

Pea ka ʻosi hoʻo fai ia, ke ke toe tokoto ki ho potu fakatoʻomataʻu, pea te ke fua ʻae hia ʻae fale ʻo Siuta ʻi he ʻaho ʻe fāngofulu: pea kuo u tuʻutuʻuni ko e ʻaho ʻe taha ko e taʻu ia ʻe taha.

7 Och ställ ditt ansigte och din blotta arm emot det belagda Jerusalem, och prophetera deremot.

Ko ia te ke fakahanga ho mata ki he tauʻi ʻo Selūsalema, pea ʻe fakatelefua ho nima, pea te ke kikite ki ai.

8 Och si, jag vill lägga hand uppå dig, så att du icke skall kunna vända dig af den ena sidone uppå den andra, tilldess du hafver ändat dina beläggningsdagar.

Pea vakai, te u ʻai ʻae haʻi kiate koe, pea ʻe ʻikai te ke fetafokiʻaki, kaeʻoua ke ke fakaʻosi ʻae ngaahi ʻaho ʻo ho taʻu.

9 Så tag nu till dig hvete, bjugg, bönor, ärter, hers och hafra, och lägg det alltsammans uti ett fat, och gör dig så mång bröd deraf, som dagarna månge äro, i hvilkom du uppå dine sida ligga skall, att du hafver deraf till att äta i trehundrade och niotio dagar;

“Toʻo foki kiate koe ʻae sito mo e paʻale, mo e piini, mo e leniteli, mo e mileti, pea mo e fitisi, pea ai fakataha ia ki he ipu, mo ke ngaohi mā mei ai, ʻi he ngaahi ʻaho ko ia te ke tokoto fakatafa ai, te ke kai ia ʻi he ʻaho ʻe tolungeau ma hivangofulu.

10 Så att din mat, som du hvar dagen äta måste, skall vara tjugu siklar svår; detta skall du äta, ifrå den ena tiden till den andra.

Pea te ke kai fakatautau pe hoʻo meʻakai, ko e mamafa ʻoe sikeli ʻe uofulu ki he ʻaho ʻe taha: pea te ke kai vahevahe pe ia.

11 Vattnet skall du ock dricka efter mått, nämliga sjettedelen af ett hin; och det skall du dricka, ifrå den ena tiden till den andra.

‌ʻE fua foki hoʻo vai ki he inu, ko e vahe ono ʻoe hini ʻe taha: pea te ke inu vahevahe pe ia.

12 Bjuggkakor skall du äta, hvilka du för deras ögon vid menniskoträck baka skall.

Pea te ke kai ia ʻo hangē ko ha foʻi mā paʻale, pea te ke taʻo ʻaki ia ʻae meʻa kovi ʻae tangata, ʻi honau ʻao.”

13 Och Herren sade: Alltså skola Israels barn äta sitt orena bröd ibland Hedningarna, dit jag dem bortdrifvit hafver.

Pea naʻe pehē ʻe Sihova, “ʻE pehē ʻae kai ʻe he fānau ʻa ʻIsileli ʻenau mā fakalielia ʻi he ʻao ʻoe ngaahi Senitaile, ʻaia te u kapusi ʻakinautolu ki ai.”

14 Men jag sade: Ack Herre Herre! si, min själ är ännu aldrig oren vorden; ty jag hafver aldrig, ifrå min ungdom allt intill denna tiden, ätit af något as, eller det som hafver rifvet varit, och intet orent kött är någon tid uti min mun kommet.

Pea naʻaku toki pehē ai, “ʻE Sihova ko e ʻOtua, vakai kuo teʻeki ai fakaʻuliʻi hoku laumālie; he kuo talu ʻeku kei siʻi ʻo aʻu ki heni ʻoku teʻeki te u kai ʻi ha meʻa ʻoku mate mahaki, pe ha meʻa kuo haehae; pea ʻoku teʻeki ai hoko ki hoku ngutu ha meʻakai fakalielia.”

15 Men han sade till mig: Si, jag vill tillåta dig koträck för menniskoträck, der du ditt bröd vid göra skall;

Pea naʻe toki pehē mai ʻe ia kiate au, “Vakai, ʻe tuku ʻae meʻa kovi ʻae tangata ka te ke teuteu ʻaki hoʻo mā ʻae teʻe pulu.”

16 Och sade till mig: Du menniskobarn, si, jag skall borttaga bröds uppehälle i Jerusalem, så att de skola äta bröd efter vigt, och med bekymmer, och dricka vatten efter mått, med bekymmer.

Pea naʻa ne pehē foki kiate au, “Foha ʻoe tangata, vakai te u maumauʻi ʻae tokotoko ʻoe mā ʻi Selūsalema; pea te nau kai mā fakatautau pe, pea ʻi he mamahi: pea te nau inu ʻi he vai kuo fuofua, ʻi he lilika:

17 Derföre, att det skall fattas både bröd och vatten, och den ene skall sörja med dem andra, och försmäkta uti sina missgerningar.

Koeʻuhi te nau masiva ʻi he mā mo e vai pea te nau fesiofaki ʻi he manavahē, ʻonau fakaʻaʻau ki mui ko e meʻa ʻi heʻenau angahala.”