Hesekiel 37
1 Och Herrans hand fattade mig, och förde mig ut i Herrans Anda, och satte mig på en slättmark, den full låg med ( dödas ) ben.
Pǝrwǝrdigarning ⱪoli wujudumƣa ⱪondi; Pǝrwǝrdigar meni Roⱨi bilǝn kɵtürüp qiⱪip, bir jilƣining otturisiƣa turƣuzdi; u yǝr sɵngǝklǝrgǝ toldi.
2 Och han ledde mig derigenom allt omkring, och si, benen lågo der ganska mång på markene, och si, de voro platt förtorkade.
U meni sɵngǝklǝr ǝtrapidin uyaⱪ-buyaⱪⱪa ɵtküzdi; mana, bu oquⱪ jilƣida [sɵngǝklǝr] intayin nurƣun idi; wǝ mana, ular intayin ⱪurup kǝtkǝnidi.
3 Och han sade till mig: Du menniskobarn, menar du ock, att dessa benen åter måga lefvande varda? Och jag sade: Du vetst det, Herre Herre.
U mǝndin: — I insan oƣli, bu sɵngǝklǝr ⱪaytidin yaxnamdu? — dǝp soridi. Mǝn: — I Rǝb Pǝrwǝrdigar, sǝn bilisǝn, — dedim.
4 Och han sade till mig: Prophetera om dessa benen, och säg till dem: I förtorkade ben, hörer Herrans ord.
U manga: I insan oƣli, bu sɵngǝklǝr üstigǝ bexarǝt berip mundaⱪ degin: «I ⱪuruⱪ sɵngǝklǝr, Pǝrwǝrdigarning sɵzini anglanglar!
5 Detta säger Herren Herren om dessa benen: Si, jag skall låta komma anda uti eder, att I skolen lefvande varda.
Rǝb Pǝrwǝrdigar bu sɵngǝklǝrgǝ mundaⱪ dǝydu: — Mana, Mǝn silǝrgǝ bir roⱨ-nǝpǝs kirgüzimǝn, wǝ silǝr ⱨayat bolisilǝr.
6 Jag skall gifva eder senor, och låta kött växa öfver eder, och draga öfver eder hud, och skall gifva eder anda, att I åter Iefvande varden, och skolen förnimma att jag är Herren.
Mǝn üstünglǝrgǝ pǝy-singirlǝrni salimǝn, silǝrni terǝ bilǝn yapimǝn, silǝrgǝ roⱨ-nǝpǝs kirgüzimǝn; wǝ silǝr Mening Pǝrwǝrdigar ikǝnlikimni bilip yetisilǝr».
7 Och jag propheterade, såsom mig befaldt var; och der vardt en stor gny, då jag propheterade, och si, benen rörde sig, och kommo åter tillhopa, hvart och ett till sitt ben.
Xunga mǝn buyrulƣini boyiqǝ bexarǝt bǝrdim; mǝn bexarǝt beriximgǝ, bir xawⱪun kɵtürüldi, mana jalaⱪ-julaⱪ bir awaz anglandi, sɵngǝklǝr jipsilixip, bir-birigǝ ⱪoxuldi.
8 Och jag såg, och si, der växte senor och kött uppå; och han öfverdrog dem med hud; men der var ännu ingen ande uti dem.
Mǝn kɵrdum, mana, pǝy-singirlǝr wǝ ǝt ularning üstigǝ kelip ularni ⱪaplidi; biraⱪ ularda ⱨeq roⱨ-nǝpǝs bolmidi.
9 Och han sade till mig: Prophetera till andan; prophetera, du menniskobarn, och säg till andan: Detta säger Herren Herren: Du ande, kom härtill ifrå de fyra väder, och blås uppå dessa döda, att de varda lefvande igen.
U manga: — I insan oƣli, roⱨ-nǝpǝskǝ bexarǝt berip mundaⱪ degin: «Rǝb Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: Tɵt tǝrǝptin xamal kǝlgǝysilǝr, i roⱨ-nǝpǝs, wǝ muxu ɵltürülgǝnlǝr tirilsun üqün ularning üstigǝ püwlǝnglǝr» — dedi.
10 Och jag propheterade, såsom han mig befallt hade; då kom ande uti dem, och de vordo lefvande igen, och reste sig upp på sina fötter, och de voro en ganska stor hop.
Xunga mǝn buyrulƣandǝk bexarǝt beriwidim, roⱨ-nǝpǝs ularƣa kirdi-dǝ, ular ⱨayat bolup tik turdi — büyük bir ⱪoxunƣa aylandi.
11 Och han sade till mig: Du menniskobarn, dessa benen äro hela Israels hus; si, de säga nu: Vi äre torr ben, och vårt hopp är ute, och vi äre förtappade.
Wǝ U manga: — I insan oƣli, bu sɵngǝklǝr bolsa Israilning pütün jǝmǝtidur. Mana, ular: «Bizning sɵngǝklirimiz ⱪurup kǝtti, ümidimiz üzüldi; biz tügǝxtuⱪ!» — dǝydu.
12 Derföre prophetera, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Si, jag skall upplåta edra grifter, och vill hemta eder, mitt folk, derut, och låta komma eder uti Israels land.
Xunga bexarǝt berip ularƣa mundaⱪ degin: «Rǝb Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Mana, Mǝn gɵrünglǝrni eqip, silǝrni gɵrünglǝrdin qiⱪirimǝn, i Mening hǝlⱪim, silǝrni Israil zeminiƣa elip kirimǝn;
13 Och I skolen förnimma, att jag är Herren, då jag hafver öppnat edra grifter, och haft eder, mitt folk, derut.
Mǝn gɵrünglǝrni aqⱪinimda, silǝrni gɵrünglǝrdin qiⱪarƣinimda, i Mening hǝlⱪim, silǝr Mening Pǝrwǝrdigar ikǝnlikimni bilip yetisilǝr.
14 Och jag skall gifva min anda uti eder, att I skolen få lif igen, och jag skall sätta eder uti edart land igen, och I skolen förnimma, att jag är Herren; jag talar det, och jag gör det ock, säger Herren.
Wǝ Mǝn Ɵz Roⱨimni silǝrgǝ kirgüzimǝn, silǝr ⱨayat bolisilǝr; wǝ Mǝn silǝrni ɵz zemininglarda turƣuzimǝn; silǝr Mǝnki Pǝrwǝrdigarni xundaⱪ sɵzni ⱪilip, xuni ada ⱪildi, dǝp bilip yetisilǝr».
15 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
Pǝrwǝrdigarning sɵzi manga kelip mundaⱪ deyildi: —
16 Du menniskobarn, gör dig en taflo, och skrif deruppå om Juda och deras medbröder, Israels barn; och gör ändå en taflo, och skrif deruppå om Josephs och Ephraims slägte, och om hela Israels hus, deras medbröder;
I insan oƣli, bir tayaⱪni elip, uning üstigǝ «Yǝⱨuda wǝ uning ⱨǝmraⱨliri bolƣan Israillar üqün» dǝp yazƣin; yǝnǝ bir tayaⱪni elip, uning üstigǝ «Əfraim wǝ uning ⱨǝmraⱨliri bolƣan pütün Israil jǝmǝtidikilǝr üqün» dǝp yazƣin;
17 Och fatta dem båda tillsammans uti dina hand, så att det varder allt en tafla.
wǝ ularni bir-birigǝ ulap ⱪoy; ular ⱪolungda bir bolsun.
18 Om nu ditt folk talar till dig, och säger: Vill du icke kungöra oss, hvad du dermed menar?
Hǝlⱪimdikilǝr sǝndin: «Bu ixlar bilǝn nemini qüxǝndürmǝkqi bizgǝ dǝp bǝrmǝmsǝn?» dǝp sorisa,
19 Så säg till dem: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill taga Josephs slägt, den när Ephraim är, samt med deras medbröder Israels slägte, och skall lägga dem intill Juda slägte och göra en slägt af dem bådom i mine hand.
ularƣa: «Rǝb Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: «Mana, Mǝn Əfraimning wǝ uningƣa ⱨǝmraⱨ bolƣan Israil ⱪǝbililirining ⱪoli tutⱪan Yüsüpning tayiⱪini elip, uni Yǝⱨudaning tayiⱪiƣa ⱪoxup ulap, ularni birla tayaⱪ ⱪilimǝn; ular Mening ⱪolumda bir tayaⱪ bolidu.
20 Och du skall alltså hålla de taflor, der du uppå skrifvit hafver, uti dine hand, att de måga det se.
Sǝn yazƣan tayaⱪlarni ularning kɵz aldida ⱪolungda tutup ularƣa xundaⱪ degin: —
21 Och du skall säga till dem: Detta säger Herren Herren: Si, jag vill hemta Israels barn ifrå Hedningarna dit de dragne äro, och skall församla dem ifrån alla orter, och skall låta dem komma uti sitt land igen;
«Rǝb Pǝrwǝrdigar xundaⱪ dǝydu: «Mana, Mǝn Israil balilirini barƣan ǝllǝr arisidin elip, ularni ⱨǝryandin yiƣip ɵz zeminiƣa epkelimǝn.
22 Och göra allt ett folk utaf dem i landena på Israels bergom; och de skola allesamman hafva en Konung, och skola icke mer tu folk eller uti tu Konungarike delad vara.
Mǝn ularni Israil taƣlirining üstidǝ bir ǝl ⱪilimǝn; bir padixaⱨ ularning ⱨǝmmisigǝ padixaⱨ bolidu; ular ⱪaytidin ikki ǝl bolmaydu, yaki ⱪaytidin ikki padixaⱨliⱪⱪa ⱨeq bɵlünmǝydu.
23 De skola ej heller mer orena sig med sina afgudar och styggelse, och allahanda synder. Jag skall hjelpa dem utur all rum, der de syndat hafva, och skall rensa dem; och de skola vara mitt folk, och jag vill vara deras Gud.
Ular ɵzlirini ⱪaytidin ularning mǝbudliri, lǝnǝtlik ixliri yaki asiyliⱪlirining ⱨeqⱪayisisi bilǝn ⱨeq bulƣimaydu; Mǝn ularni gunaⱨ ɵtküzgǝn olturaⱪlaxⱪan jayliridin ⱪutⱪuzup, ularni paklandurimǝn; ular Mening hǝlⱪim bolidu, Mǝn ularning Hudasi bolimǝn.
24 Och min tjenare David skall vara deras Konung, och allas deras enige herde; och skola vandra i minom rättom, och hålla min bud, och göra derefter.
Wǝ mening ⱪulum Dawut ularƣa padixaⱨ bolidu; ularning ⱨǝmmisining birla padiqisi bolidu; ular Mening ⱨɵkümlirimdǝ mengip, Mening bǝlgilimilirimni tutup ularƣa ǝmǝl ⱪilidu.
25 Och de skola åter bo i landena, som jag minom tjenare Jacob gifvit hafver, der edra fäder uti bott hafva; de, och deras barn och barnabarn, skola bo deruti evinnerliga, och min tjenare David skall vara deras Förste evinnerliga.
Ular Mening ⱪulum Yaⱪupⱪa tǝⱪdim ⱪilƣan, ata-bowiliringlar turup kǝlgǝn zeminda turidu; ular uningda turidu — ular, ularning baliliri, wǝ balilarning baliliri mǝnggü turidu — Mening ⱪulum Dawut ularning xaⱨzadisi bolidu.
26 Och jag skall göra med dem ett nåds förbund; det skall vara ett evigt förbund med dem; och skall uppehålla dem, och föröka dem, och min helgedom skall vara ibland dem evinnerliga.
Mǝn ular bilǝn aman-hatirjǝmlik beƣixlaydiƣan bir ǝⱨdǝ tüzimǝn; bu ular bilǝn mǝnggülük bir ǝⱨdǝ bolidu; Mǝn ularni jayida makanlaxturup awutimǝn; wǝ Mening muⱪǝddǝs jayimni ular arisiƣa mǝnggügǝ tiklǝymǝn.
27 Och jag skall bo ibland dem, och vara deras Gud, och de skola vara mitt folk;
Mening turalƣu jayim ularda bolidu; Mǝn ularning Hudasi bolimǝn, ular Mening hǝlⱪim bolidu.
28 Så att ock Hedningarna skola förnimma, att jag är Herren, den Israel helig gör, och min helgedom skall vara när dem evinnerliga.
Mening pak-muⱪǝddǝs jayim ular arisida mǝnggügǝ tiklǝngǝndǝ, ǝmdi ǝllǝr Ɵzüm Pǝrwǝrdigarning Israilni pak-muⱪǝddǝs ⱪilƣuqi ikǝnlikimni bilip yetidu».
