Hesekiel 33
1 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
And the word of Jehovah came to me, saying,
2 Du menniskobarn, predika emot ditt folk, och säg till dem: Om jag läte komma svärdet öfver landet, och folket i landena toge en man ibland sig, och gjorde honom till sin väktare;
Son of man, speak to the sons of thy people, and say to them, When I bring the sword upon a land, and the people of the land take a man from among them, and set him for their watchman,
3 Och han såge svärdet komma öfver landet, och blåste uti trummeten, och förvarade folket;
if, when he sees the sword come upon the land, he blows the trumpet, and warns the people,
4 Hvilken som nu trummetens ljud hörde, och ville icke taga sig vara, och svärdet komme och toge honom bort, hans blod vare öfver hans hufvud.
then whoever hears the sound of the trumpet, and takes no warning, if the sword comes, and takes him away, his blood shall be upon his own head.
5 Ty han hörde trummetens ljud, och tog sig likväl intet till vara; derföre vare hans blod öfver honom; men den som tager sig vara, han, undsätter sitt lif.
He heard the sound of the trumpet, and took no warning; his blood shall be upon him. Whereas if he had taken warning, he would have delivered his soul.
6 Men om väktaren såge svärdet komma, och han icke blåste i trummeten, och icke förvarade sitt folk, och svärdet komme och toge några bort, de samme vordo väl för sina synders skull borttagne; men deras blod skall jag kräfva utu väktarens hand.
But if the watchman sees the sword come, and does not blow the trumpet, and the people are not warned, and the sword comes, and takes any person from among them, he is taken away in his iniquity, but I will require his blood at the watchman's hand.
7 Och nu du menniskobarn, jag hafver satt dig till en väktare öfver Israels hus; när du hörer något utaf minom mun, att du dem på mina vägnar förvara skall.
So thou, son of man, I have set thee a watchman to the house of Israel. Therefore hear the word at my mouth, and give them warning from me.
8 När jag nu säger till den ogudaktiga: Du ogudaktige måste döden dö; och du säger honom det icke, att den ogudaktige må taga sig till vara for sitt väsende; så skall väl den ogudaktige dö för sitt ogudaktiga väsendes skull, men hans blod vill jag kräfva utu dine hand.
When I say to the wicked man, O wicked man, thou shall surely die, and thou do not speak to warn the wicked man from his way, that wicked man shall die in his iniquity, but I will require his blood at thy hand.
9 Men förvarar du den ogudaktiga för hans väsende, att han må vända sig derifrå, och han icke vill vända sig ifrå sitt väsende; så skall han för sina synders skull dö, och du hafver frälst dina själ.
Nevertheless, if thou warn the wicked man of his way to turn from it, and he does not turn from his way, he shall die in his iniquity, but thou have delivered thy soul.
10 Derföre, du menniskobarn, säg Israels huse: Så hafven I sagt: Vår ondska och våra synder ligga på oss, att vi derunder förgås; huru kunne vi då lefva?
And thou, son of man, say to the house of Israel, Thus ye speak, saying, Our transgressions and our sins are upon us, and we pine away in them. How then can we live?
11 Så säg nu till dem: Så sant som jag lefver, säger Herren Herren, jag hafver ingen lust till dens ogudaktigas död, utan att den ogudaktige omvänder sig ifrå sitt väsende och lefver; så omvänder eder dock nu ifrån edart onda väsende; hvi viljen I dö, I af Israels hus?
Say to them, As I live, says the lord Jehovah, I have no pleasure in the death of the wicked man, but that the wicked man turn from his way and live. Turn ye, turn ye from your evil ways, for why will ye die, O house of Israel?
12 Och du menniskobarn, säg till ditt folk: När en rättfärdig gör något ondt, så skall det intet hjelpa honom, att han from varit hafver; och när en ogudaktig from varder, så skall det intet skada honom, att han ogudaktig varit hafver; så kan ock den rättfärdige icke lefva, om han syndar.
And thou, son of man, say to the sons of thy people, The righteousness of the righteous man shall not deliver him in the day of his transgression. And as for the wickedness of the wicked man, he shall not fall by it in the day that he turns from his wickedness, nor shall he who is righteous be able to live by it in the day that he sins.
13 Ty då jag säger till den rättfärdiga, han skall lefva, och han förlåter sig på sina rättfärdighet, och gör något ondt, så skall all hans fromhet intet ansedd varda, utan han skall dö i sine ondsko, den han gör.
When I say to the righteous man, that he shall surely live, if he trusts his righteousness, and commits iniquity, none of his righteous deeds shall be remembered, but in his iniquity that he has committed, in it he shall die.
14 Men om jag säger till den ogudaktiga, att han skall dö, och han omvänder sig ifrå sina synder, och gör det som rätt och godt är;
Again, when I say to the wicked man, Thou shall surely die, if he turns from his sin, and does that which is lawful and right,
15 Så att den ogudaktige pant igengifver, och betalar hvad han röfvat hafver, och vandrar efter lifsens ord, så att han intet ondt gör, så skall han lefva, och icke dö.
if the wicked man restores the pledge, gives again that which he had taken by robbery, walks in the statutes of life, committing no iniquity, he shall surely live; he shall not die.
16 Och alla hans synder, som han gjort hafver, skola förlåtna varda; ty han gör nu det som rätt och godt är, derföre skall han lefva.
None of his sins that he has committed shall be remembered against him. He has done that which is lawful and right; he shall surely live.
17 Så säger ännu ditt folk: Herren dömer icke rätt; ändock de orätt hafva.
Yet the sons of thy people say, The way of the Lord is not equitable. But as for them, their way is not equitable.
18 Ty om den rättfärdige vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör något ondt, så dör han ju med skäl derföre.
When the righteous man turns from his righteousness, and commits iniquity, he shall even die in it.
19 Och om den ogudaktige omvänder sig ifrå sitt ogudaktiga väsende, och gör det rätt och godt är, så skall han ju med skäl lefva.
And when the wicked man turns from his wickedness, and does that which is lawful and right, he shall live thereby.
20 Likväl, sägen I: Herren dömer icke rätt; ändock jag dömer eder af Israels hus, hvar och en efter hans väsende.
Yet ye say, The way of the Lord is not equitable. O house of Israel, I will judge you everyone according to his ways.
21 Och det begaf sig i tolfte årena af vårt fängelse, på femte dagen i tionde månadenom, kom till mig en, som undsluppen var ifrå Jerusalem, och sade: Staden är slagen.
And it came to pass in the twelfth year of our captivity, in the tenth month, in the fifth day of the month, that a man who had escaped out of Jerusalem came to me, saying, The city is smitten.
22 Och Herrans hand var öfver mig om aftonen, förr än den undsluppne kom, och upplät mig min mun, tilldess han om morgonen till mig kom; och upplät så min mun, att jag intet mer tiga kunde.
Now the hand of Jehovah had been upon me in the evening, before he who escaped came. And he had opened my mouth until he came to me in the morning. And my mouth was opened, and I was no more mute.
23 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
And the word of Jehovah came to me, saying,
24 Du menniskobarn, de inbyggare i desso öde, i Israels land, säga alltså: Abraham var icke utan en man, och ärfde detta land; men vi ärom månge, så ärfve vi landet rätteligare.
Son of man, those who inhabit those waste places in the land of Israel speak, saying, Abraham was one, and he inherited the land, but we are many; the land is given us for inheritance.
25 Derföre säg till dem: Detta säger Herren Herren: I hafven ätit blod, och upplyft edor ögon till afgudar, och utgjutit blod; och I menen, att I viljen besitta landet?
Therefore say to them, Thus says the lord Jehovah: Ye eat with the blood, and lift up your eyes to your idols, and shed blood. And shall ye possess the land?
26 Ja, I hållen fast på att mörda, och gören styggelse, och den ene skämmer den andras hustru; och menen, att I viljen besitta landet?
Ye stand upon your sword, ye work abomination, and ye defile every man his neighbor's wife. And shall ye possess the land?
27 Så säg till dem: Detta säger Herren Herren: Så sant som jag lefver, alle de som i öknene bo, de skola falla genom svärd, och hvad på markene är, det vill jag gifva djuromen till att uppäta, och de som i fäste och i kulom äro, de skola dö af pestilentie;
Thus shall thou say to them. Thus says the lord Jehovah: As I live, surely those who are in the waste places shall fall by the sword, and he who is in the open field I will give to the beasts to be devoured, and those who are in the strongholds and in the caves shall die of the pestilence.
28 Ty jag vill platt föröda landet, och göra en ända uppå dess högmod och magt, att Israels berg så öde skola varda, att ingen skall der framgå.
And I will make the land a desolation and an astonishment. And the pride of her power shall cease. And the mountains of Israel shall be desolate, so that none shall pass through.
29 Och de skola förnimma, att jag är Herren, när jag hafver platt förödt, landet, för all deras styggelses skull, som de göra.
Then they shall know that I am Jehovah when I have made the land a desolation and an astonishment, because of all their abominations which they have committed.
30 Och du menniskobarn, ditt folk talar emot dig här och der på gatomen, och för portarna, och den ene säger till den andra: Käre, kommer och låter oss höra, hvad dock Herrans ord är, som han säger.
And as for thee, son of man, the sons of thy people talk of thee by the walls and in the doors of the houses, and speak one to another, each one to his brother, saying, Come, I pray you, and hear what is the word that comes forth from Jehovah.
31 Och de skola komma till dig uti församlingene, och sitta för dig såsom mitt folk, och skola höra din ord; men intet göra derefter, utan skola hvissla åt dig, och likväl lefva framgent efter sina girighet.
And they come to thee as the people come, and they sit before thee as my people. And they hear thy words, but do not do them. For with their mouth they show much love, but their heart goes after their gain.
32 Och si, du måste vara deras visa, den de gerna sjunga och spela skola; alltså skola de höra din ord, och intet göra derefter.
And, lo, thou are to them as a very lovely song of he who has a pleasant voice, and can play well on an instrument. For they hear thy words, but they do not do them.
33 Men när det kommer, som komma skall, si, så skola de förnimma, att en Prophet ibland dem varit hafver.
And when this comes to pass, (behold, it comes), then they shall know that a prophet has been among them.
