Hesekiel 30

1 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

2 Du menniskobarn, prophetera, och säg: Detta säger Herren Herren: Jämrer eder, och säger: Ack! ve den dagen.

3 Ty dagen är hardt när; ja, Herrans dag är hardt när, en mörk dag; tiden är för handene, att Hedningarna komma skola;

4 Och svärdet skall komma öfver Egypten, och Ethiopien måste förskräckas, när de slagne uti Egypten falla, och dess folk bortfördt, och dess grundval upprifven varder.

5 Ethiopien, och Libyen, och Lydien, med allahanda folk, och Chub, och de som utaf förbundsens land äro, skola med dem falla genom svärd.

6 Detta säger Herren: Egypti försvarare måste falla, och dess magts högfärd måste förgås; ifrå tornet i Sevene skola de falla genom svärd, säger Herren Herren;

7 Och skola öde varda, såsom deras öde gränsor, och deras städer öde ligga ibland andra öde städer;

8 Att de skola förnimma, att jag är Herren, då jag gör en eld uti Egypten, så att alle de, som dem hjelpa, skola förderfvade varda.

9 På den tiden skola bådskap draga ut ifrå mig till skepps, till att förskräcka Ethiopien, det nu så säkert är, och en förskräckelse skall vara ibland dem, lika som det gick med Egypten, då dess tid kom; ty si, det kommer visserliga.

10 Detta säger Herren Herren: Jag skall förminska den myckenhet uti Egypten, genom NebucadNezar, Konungen i Babel.

11 Ty han och hans folk med honom, samt med Hedningarnas tyranner, äro dertill kallade, att de skola förderfva landet, och skola utdraga sin svärd emot Egypten, så att landet skall allestäds med slagna fullt ligga.

12 Och jag skall uttorka strömmarna, och sälja landet uti arga menniskors händer, och skall föröda landet, och hvad deruti är, genom främmande; jag, Herren, hafver talat det.

13 Detta säger Herren Herren: Jag skall förgöra de beläte i Noph, och göra en ända uppå afgudarna, och Egypten skall ingen Första mer hafva, och skall sända en förskräckelse uti Egypti land.

14 Jag skall göra Patros öde, och upptända en eld i Zoan, och låta rätten gå öfver No;

15 Och skall utgjuta min grymhet öfver Sin, det Egypti fasthet är, och skall utrota den myckenhet i No.

16 Jag skall upptända en eld uti Egypten, och Sin skall ske ångest och nöd, och No skall nederrifvet varda, och Noph dagliga bedröfvas.

17 De unge män i Aven och PhiBeseth skola falla genom svärd, och qvinnorna fångna bortförda varda.

18 Thahpanhes skall hafva en mörkan dag, då jag Egypti ok slåendes varder, så att hans magts högfärd skall derinne en ända hafva; han skall med en sky öfvertäckt varda, och hans döttrar skola fångna bortförda varda.

19 Och jag skall låta rätten gå öfver Egypten, att de skola förnimma att jag är Herren.

20 Och det begaf sig i ellofte årena, på sjunde dagen i första månadenom, skedde Herrans ord till mig, och sade:

21 Du menniskobarn, jag skall sönderbryta Pharaos arm, Konungens i Egypten; och si, han skall intet förbunden varda, att han helas må; eller med bandom tillbunden varda, att han må stark blifva, och ett svärd fatta kunna.

22 Derföre säger Herren Herren alltså: Si, jag vill till Pharao, Konungen i Egypten, och skall bryta hans armar sönder, både den starka och den svaga, att svärdet skall falla honom utu hans hand;

23 Och skall förströ de Egyptier ibland Hedningarna, och förjaga dem i landen.

24 Men Konungens armar af Babel vill jag stärka, och gifva honom mitt svärd i hans hand; och skall bryta Pharaos armar sönder, så att han för honom stånka skall, lika som en den till döds sår är.

25 Ja, jag vill stärka Konungens armar af Babel, på det Pharaos armar skola sönderbråkade varda; att de skola veta att jag är Herren, när jag gifver Konungenom af Babel svärdet i handena, att han det öfver Egypti land utdraga skall;

26 Och jag förströr de Egyptier ibland Hedningarna, och förjagar dem i landen, att de skola förnimma att jag är Herren.