Hesekiel 24

1 Och Herrans ord skedde till mig, i nionde årena, på tionde dagen i tionde månadenom, och sade:

Hagi Babilonima kinama ome hutama mani'nonkeno'a, 9ni kafumofona 10ni ikantera 10ni knazupa Ra Anumzamo'a amanage huno nasami'ne.

2 Du menniskobarn, skrif denna dagen upp, ja rätt denna dagen; ty Konungen i Babel hafver rätt på denna dagen rustat sig emot Jerusalem.

Vahe'mofo mofavre Izikieliga, ama knamofo agi'a avompi krento. Na'ankure Babiloni kini ne'mo'a Jerusalemi kumara ama ana knare avazagi kagino hara huntegahie.

3 Och gif de ohörsammo folkena en liknelse före, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Sätt till ena gryto, sätt henne till, och gjut der vatten in.

Keontahi vahetamina ama'na fronka ke zamasamio, Miko'zma Kegavama Hu'nea Anumzamo'a amanage hie, Ne'zama negraza kavofina tina taginteta tevefi anteho.

4 Lägg stycken tillsammans deruti, de derin skola, och de bästa stycken, låret och bogen; och fyll henne med bästa märgstycken.

Hagi sipisipimofona knare'ma hu'nea azo'na ame'ane, amo' ame'anena tagahu osi'osi huta ana kavofina kreho. Knare'ma hu'nesia zaferina'aramina ana kavofina kre viteho.

5 Tag det bästa af hjordenom, och gör en eld derunder, till att koka märgstycken, och låt det flux sjuda, och låt märgstycken väl kokas deruti.

Sipisipi afu kevufintira knare'ma hu'nesia afu avreta anara hiho. Tevea kitagita ra teve hugreteta ana kavofina ti taginteta ana teve agofetu antenkeno timo'ma amuho huno'ma krakra nehanifi, ana afu'mofo zaferina'a anteho.

6 Derföre säger Herren Herren alltså: O den mordiska staden, den en sådana gryta är, i hvilko de vederbrända vederläder, och vill intet afgå; tag derut det ena stycket efter det andra, och du torf icke kasta lott om, hvilket först ut skall.

E'ina hu'negu Mikozama Kegavama Hu'noa Ra Anumzamo'na amanage hue, Vahe'ma zamaheno korama eri neragia Jerusalemi kumamo'a agu'afima karogroma ahe'negeno, ana karogroma sesema hu'za eri agruma nosaza kavogna hu'neankino haviza hugaha'e. Hagi ana kavofintira mago mago ame'a eritre eritre nehugeno ome vagareno.

7 Ty hang blod är derinne, den han på ena bara häll, och icke på jordena utgjutit hafver, der man dock hade kunnat betäckt det med jord.

Hagi vahe'ma zamaheno korazmima eri tagi'nea koramo'a, ana kuma amu'nompi me'ne. Hagi vahe'ma zamahe'nea korana mopafi tagitregeno, kugusopamo'a refi'oteniegu have agofetu tagitre'ne.

8 Och jag hafver också fördenskull samma blod låtit utgjuta uppå ena bara häll, att det icke skulle kunna förskylas; på det grymheten skulle komma öfver dem, och det måtte hämnadt varda.

Hagi amate'ma me'nenama Nagrama narimpama ahenente'na nonama hunte'nugu ana a'mo'ma zamahe'nea vahe korana have agofetu amate tagitre'noe.

9 Derföre säger Herren Herren alltså: O du mordiska stad, den jag till en stor eld göra vill:

E'ina hu'negu Ra Anumzana Mikozama Kegavama Hu'nea Anumzamo'a amanage hie. Vahe'ma zamaheno korama eriragi'nea rankuma'mo'a haviza hugahie. Ana kuma'ma kre tasagesua zana Nagra tusi teve hanavazintegahue.

10 Bär hit mycken ved; tänd upp elden, att köttet må sudet varda, och bekrydda det väl, att märgstycken vederbrinna.

E'ina hu'negu tevea kitaginka, tusi teve hanavazitenka tevea taginto. Ame'a kregeno teso'e nehina, hagemare zantamina anampina atregeno zaferinamo'a teso'e hino.

11 Sätt ock grytona tomma uppå elden, på det hon må varda het, och hennes koppar förbrinna, om hennes orenhet bortsmältas, och hennes vederbränna afgå kunde.

Hagi ana kavofina mago zana onte teve tankanuzare ante'negeno, ana kavomo'a ome amuho huno agu'afima me'nea kopamo'a ome tefizo huteno, karogroma ahe'nea zana teganoperamino.

12 Men den vederbrännan, ehuru fast det ock brinner, vill likväl intet afgå; ty det är allt för mycket vederbrändt, och måste försmälta i eldenom.

Hagi anama karogroma ahe'nea zana rekanopetrenaku ana'anara hiana, ana karogromo'a kanope orami'ne. Hagi tevefima kreana karogroa tegano ope'ne.

13 Din orenhet är så förhärd, att om jag än gerna ville rensa dig, så, vill du dock intet låta rensa dig ifrå dine orenhet; derföre kan du nu härefter intet mer ren varda igen, tilldess min grymhet hafver släckt sig uppå dig.

Hagi menina havi kavukva hunka monko kavukava nehana zamo'a kazeri pehena hu'ne. Kazeri agru hunaku'ma kazeri agruma huana agrua osu'nane. Hagi ru'enena kazeri agru osu katrenugenka mani'nenanke'na narimpa ahe'zana kagrite rupopo hutregahue.

14 Jag, Herren, hafver det talat; det skall komma, jag skall görat, och intet försummat; jag vill intet skona, eller låta mig det ångra; utan de skola döma dig, efter som du lefvat och gjort hafver, säger Herren Herren.

Nagra Ra Anumzamo'na huankino ana zana efore hukna eankina Nagra ana zana hugahue. Nagra narimpa ahe'zana aze'orina antahintahini'a rukrahera osugahue. Hagi mago vahekura nasunkura hunte'na, otregahuanki, agrama hu'nenia avu'avate'ene agrama hu'nea zante ante'na knazana amigahue hu'na Mikozama Kegavama Hu'noa Ra Anumzamo'na hue.

15 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

Hagi Ra Anumzamo'a amanage huno nasami'ne,

16 Du menniskobarn, si, jag skall, genom ena plågo, taga dig bort dins ögons lust; men du skall intet beklaga dig, eller gråta, eller fälla några tårar.

Vahe'mofo mofavre Izikieliga, kavuma negenka kavesi kavesima hunentana aka'a kavugatira ame hu'na avre atre'za nehuanki kagra kasunkura nehunka, zavira netegeno kavunura osino.

17 Hemliga må du sucka, men ingen dödsklagan föra; utan skall lägga din skrud uppå, och draga dina skor uppå; du skall icke skyla din mun och icke äta sorgebröd.

Vahe'mo antahisigi hunka akohenka zavira netenka, fri vahetera kasunkura osuo. Kanunte'ma ana'ma nekina tavravea eri otrenka, kaga anona hate otrenka, kagi kagona refi'otenka, tahu ne'zama eri'za eme kamisaza ne'zana ono.

18 Och då jag om morgonen bittida med folkena talat hade, blef mig om aftonen min hustru död; och jag gjorde i den andra morgonen såsom mig befaldt var.

E'inahu ke higena nanterana vahetaminena nanekea hutogeno, ana kinaga a'nimo'a fri'ne. Ana higeno anante nanterana nanekema nasami'neaza hu'na mani'noe.

19 Och folket sade till mig: Vill du icke kungöra oss, hvad det betyder, som du gör?

Ana zama vahe'mo'zama nege'za, na'a tagritera fore hunaku nehigenka nehampi tasamio?

20 Och jag sade till dem: Herren hafver talat med mig, och sagt:

Anage hu'za nantahigazage'na amanage hu'na zamasmi'noe, Ra Anumzamo'a amanage huno nasami'ne,

21 Säg Israels huse, att Herren Herren säger alltså: Si, jag skall ohelga min helgedom, den edor högsta tröst, edor ögons lust, och edor hjertas önskan är; och edra söner och döttrar, dem I öfvergifva måsten, skola falla genom svärd.

Amanage hunka Israeli vahera zamasamio, Mikozama Kegavama Hu'nea Ra Anumzamo'a amanage hie, antahiho, tamagrama ran tamagima enerita tamavesi tamavesima hunentaza mono noni'a eri haviza hugahue. Hagi ne' mofavre nagatamima, mofa'netamia zamatreta azage'zama Judama mani'naza mofavretmia bainati kazinteti zamahe vagaregahaze.

22 Och I måsten göra, lika som jag gjort hafver; edar mun måsten I intet skyla, och intet sorgebröd äta;

E'ina hanigeta nagrama huaza huta tamagi tamagonarera refi'noteta, tahune'zama eme tamisazana onegahaze.

23 Utan skolen sätta edar skrud uppå edor hufvud, och draga edra skor uppå; I skolen intet beklaga eder, eller gråta; utan försmäkta öfver edra synder, och sucka hvar med annar.

Ana nehuta tamanunte'ma ananeki'za tavaravene, tamagia anonena hate otregahaze. Ana nehuta tamasunkura huta zavira ote mani'neta, kefo avu'ava zampi ome haviza nehuta, kumi'ma hu'naza zankura kragira rugahaze.

24 Och Hesekiel skall allstå vara eder ett tecken, att I göra måsten lika som han gjort hafver, när det så kommer; på det I förnimma skolen, att jag är Herren Herren.

Hagi Izikieli'a tamagri avame'za mani'nenketa, agrama hu'nea maka avu'ava zana tamagra hugahaze. Ama ana zamo'ma efore'ma hanigeta Mikozama Kegava Hu'nea Ra Anumza mani'ne huta Nagrira keta antahita hugahaze.

25 Och du menniskobarn, på den tiden, då jag ifrå dem tager deras magt och tröst, deras ögons lust, och deras hjertas önsko, deras söner och döttrar;

Hagi Ra Anumzamo'a anage huno nasami'ne, Vahe'mofo mofavre Izikieliga, Israeli vahe vihu kumara eri netre'na, musema nehu'za ra zamagima e'neri'za zana eri netre'na, zamagu'areti'ma tusiza hu'zama zamavesi nentaza zana erinetre'na, ne'mofazmia zamahe hana hugahue.

26 Ja, på den samma tiden skall en, den der undsluppen är, komma till dig, och förkunna dig det.

Hagi ana'ma hanua knarera ana knazampinti'ma freno esia ne'mo'a, ana zama fore'ma hania zamofo agenkea eme kasamigahie.

27 På den tiden skall din mun, emot den som undsluppen är, upplåten varda, att du skall tala, och icke mer tiga; ty då måste vara dem ett tecken, på det de skola förnimma att jag är Herren.

Hagi e'i ana knazupa kagra mago avame'za mani'nenka fre'zama esaza vahera keaga hunezaminka, agafa hunka nanekea hananke'za ke'za antahizama hanazana, Miko'zama kegava hu'nea Ra Anumzane hu'za Nagrira nage'za antahiza hugahaze.