Hesekiel 24
1 Och Herrans ord skedde till mig, i nionde årena, på tionde dagen i tionde månadenom, och sade:
A kum ko neh hla rha kah hlasae hnin rha dongah kai taengla BOEIPA ol ha pawk tih,”
2 Du menniskobarn, skrif denna dagen upp, ja rätt denna dagen; ty Konungen i Babel hafver rätt på denna dagen rustat sig emot Jerusalem.
Hlang loh capa aw, tahae khohnin kuelhuelh kah khohnin ming he namah ham daek rhoe daek laeh. Tahae khohnin kuelhuelh ah Babylon manghai loh Jerusalem a dum coeng.
3 Och gif de ohörsammo folkena en liknelse före, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Sätt till ena gryto, sätt henne till, och gjut der vatten in.
Boekoek imkhui te thuidoeknah neh thuidoek lamtah amih te thui pah. Ka Boeipa Yahovah loh he ni a thui. Am te khueng, khueng lamtah a khuiah tui sak bal.
4 Lägg stycken tillsammans deruti, de derin skola, och de bästa stycken, låret och bogen; och fyll henne med bästa märgstycken.
Amah maehpoel neh a phai dongkah maehpoel then boeih te a khuiah sang lamtah a laeng rhuh dongkah a sathen neh baetawt sak.
5 Tag det bästa af hjordenom, och gör en eld derunder, till att koka märgstycken, och låt det flux sjuda, och låt märgstycken väl kokas deruti.
Boiva sakthen te khuen lamtah a rhuh te a dangah hmoek bal. A tlawknah dongah tlawk saeh lamtah a rhuh te a khui duela hmin saeh.
6 Derföre säger Herren Herren alltså: O den mordiska staden, den en sådana gryta är, i hvilko de vederbrända vederläder, och vill intet afgå; tag derut det ena stycket efter det andra, och du torf icke kasta lott om, hvilket först ut skall.
Te dongah ka Boeipa Yahovah loh he ni a thui. Anunae thii aka kap khopuei aih, am khaw a khuikah a khawt phoeikah a khawt hoeng mai la. Te te a koeih pawh a maehpoel a maehpoel mah tloeh lamtah hmulung khaw naan thil rhae boeh.
7 Ty hang blod är derinne, den han på ena bara häll, och icke på jordena utgjutit hafver, der man dock hade kunnat betäckt det med jord.
A thii khaw laipi te vuei thil ham diklai ah hawk pawt tih a laklung kah thaelpang aka tlaai soah a hawk.
8 Och jag hafver också fördenskull samma blod låtit utgjuta uppå ena bara häll, att det icke skulle kunna förskylas; på det grymheten skulle komma öfver dem, och det måtte hämnadt varda.
Kosi sah ham, phulohnah neh phuloh ham te thaelpang a tlaai dongkah a thii ka khueh te dah uh kangna pawh.
9 Derföre säger Herren Herren alltså: O du mordiska stad, den jag till en stor eld göra vill:
Te dongah Boeipa Yahovah loh he ni a thui. Anunae thii aka kap khopuei te kai loh hlanhmai ka hueng thil van bitni.
10 Bär hit mycken ved; tänd upp elden, att köttet må sudet varda, och bekrydda det väl, att märgstycken vederbrinna.
Thing hawn lamtah hmai toih laeh. Maeh te na khok neh anhoi thungnom thil lamtah a rhuhrhong te tlum saeh.
11 Sätt ock grytona tomma uppå elden, på det hon må varda het, och hennes koppar förbrinna, om hennes orenhet bortsmältas, och hennes vederbränna afgå kunde.
A hoeng te hmai-alh soah tloeng lamtah ling saeh. Rhohum te a tlum daengah ni a khui kah a tihnai te tlae vetih a khawt khaw a cing eh.
12 Men den vederbrännan, ehuru fast det ock brinner, vill likväl intet afgå; ty det är allt för mycket vederbrändt, och måste försmälta i eldenom.
A khawt mah thah coeng tih a kawt te hmai loh a noeng pawt dongah thinngan la a ngak coeng.
13 Din orenhet är så förhärd, att om jag än gerna ville rensa dig, så, vill du dock intet låta rensa dig ifrå dine orenhet; derföre kan du nu härefter intet mer ren varda igen, tilldess min grymhet hafver släckt sig uppå dig.
Na tihnai khonuen rhamtat lamloh nang kan caihcil dae na tihnai lamloh na caihcil moenih. Nang sokah ka kosi koep kahlam due na caihcil moenih.
14 Jag, Herren, hafver det talat; det skall komma, jag skall görat, och intet försummat; jag vill intet skona, eller låta mig det ångra; utan de skola döma dig, efter som du lefvat och gjort hafver, säger Herren Herren.
BOEIPA kamah loh ka thui te thoeng tih ka saii vaengah ka hlahpham pawt vetih ka rhen mahpawh. Na longpuei bangla ko ka hlawt pawt vetih na khoboe rhamlang bangla nang lai n'tloek uh ni. He tah ka Boeipa Yahovah kah olphong ni,” a ti.
15 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
Te phoeiah BOEIPA ol te kai taengla ha pawk tih,
16 Du menniskobarn, si, jag skall, genom ena plågo, taga dig bort dins ögons lust; men du skall intet beklaga dig, eller gråta, eller fälla några tårar.
“Hlang capa aw, na mik kah a ngailaemnah te nang lamloh lucik neh ka loh coeng ne. Tedae rhaengsae boeh, rhap boeh, na mikphi long sak boeh.
17 Hemliga må du sucka, men ingen dödsklagan föra; utan skall lägga din skrud uppå, och draga dina skor uppå; du skall icke skyla din mun och icke äta sorgebröd.
Na kii khaw kuemsuem lamtah aka duek ham nguekcoinah saii boeh. Na lukhuem te namah ah hlin lamtah na khokhom khaw na kho dongah buen laeh. Na hmui khaw dah boel lamtah hlang kah buh khaw ca boeh,” a ti.
18 Och då jag om morgonen bittida med folkena talat hade, blef mig om aftonen min hustru död; och jag gjorde i den andra morgonen såsom mig befaldt var.
Te dongah pilnam te te mincang ah ka voek. Hlaem vaengah ka yuu duek tih kai uen bangla mincang ah ka saii.
19 Och folket sade till mig: Vill du icke kungöra oss, hvad det betyder, som du gör?
Te vaengah kai taengah pilnam loh, “Mamih ham na thui mahpawt nim? Balae tih kaimih ham he he na saii,” a ti uh.
20 Och jag sade till dem: Herren hafver talat med mig, och sagt:
Amih te ka voek vaengah kai taengah BOEIPA ol ha pawk tih,
21 Säg Israels huse, att Herren Herren säger alltså: Si, jag skall ohelga min helgedom, den edor högsta tröst, edor ögons lust, och edor hjertas önskan är; och edra söner och döttrar, dem I öfvergifva måsten, skola falla genom svärd.
“Ka Boeipa Yahovah loh a thui he Israel imkhui taengah thui pah. Ka rhokso te ka poeih coeng ne. Hoemdamnah na sarhi khaw, na mik kah ngailaemnah neh na hinglu kah huengaihnah dongah na capa neh na canu na hlun te cunghang dongah cungku uh ni.
22 Och I måsten göra, lika som jag gjort hafver; edar mun måsten I intet skyla, och intet sorgebröd äta;
Te vaengah ka saii bangla saii uh. Na hmui te dah uh boel lamtah hlang kah buh khaw ca uh boeh.
23 Utan skolen sätta edar skrud uppå edor hufvud, och draga edra skor uppå; I skolen intet beklaga eder, eller gråta; utan försmäkta öfver edra synder, och sucka hvar med annar.
Na lukhuem te na lu dongah, na khokhom te na kho dongah khuehuh. Rhaengsae uh boel lamtah rhap uh boeh. Namamih kathaesainah neh na muei uh vaengah hlang he a manuca ham na nguek uh bitni.
24 Och Hesekiel skall allstå vara eder ett tecken, att I göra måsten lika som han gjort hafver, när det så kommer; på det I förnimma skolen, att jag är Herren Herren.
Te dongah Ezekiel nang ham kopoekrhai la om bitni. A cungkuem a saii bangla na saii tih a thoeng vaengah kai he ka Boeipa Yahovah ni tila na ming uh bitni.
25 Och du menniskobarn, på den tiden, då jag ifrå dem tager deras magt och tröst, deras ögons lust, och deras hjertas önsko, deras söner och döttrar;
Nang hlang capa aw amih lamkah a lunghim, a boeimang omthennah, a mikhmuh kah ngailaemnah neh a hinglu kah olrhuh, a capa neh a canu ka loh te khohnin pakhat dongah moenih a?
26 Ja, på den samma tiden skall en, den der undsluppen är, komma till dig, och förkunna dig det.
Te khohnin kah hlangyong te na hna dongah olthang la ha pawk ni.
27 På den tiden skall din mun, emot den som undsluppen är, upplåten varda, att du skall tala, och icke mer tiga; ty då måste vara dem ett tecken, på det de skola förnimma att jag är Herren.
Te khohnin ah na ka hang ong vetih hlangyong te na voek vetih phah voel mahpawh. Amih ham kopoekrhai la na om tangloeng vaengah BOEIPA kamah he a ming uh bitni,” a ti.
