Hesekiel 2
1 Och han sade till mig: Du menniskobarn, statt upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.
I MAI la hoi oia ia'u, E ke keiki a ke kanaka, e ku iluna oe ma kou mau wawae, a e olelo aku no au ia oe.
2 Och då han så talade med mig kom jag åter till mig igen, och stod upp på mina fötter, och hörde uppå honom, som talade med mig.
A komo mai la ka uhane iloko o'u i kana olelo ana ia'u, a hooku ia'u ma ko'u mau wawae, a lohe au i ka mea olelo mai ia'u.
3 Och han sade till mig: Du menniskobarn, jag sänder dig till Israels barn, till det affälliga folket, som ifrå mig fallit hafva; de, med deras fäder, hafva allt intill denna dag brutit mig emot.
Olelo mai la hoi ia ia'u, E ke keiki a ke kanaka, ke hoouna aku nei au ia oe i na mamo a Iseraela, i ka lahuikanaka kipi i kipi ia'u; ua hana hewa lakou a me ko lakou mau makua ia'u a hiki i keia la.
4 Men de barn, som jag sänder dig till äro hårdnackade. och förstockade i hjertat; till dem skall du säga: Detta säger Herren Herren;
No ka mea, he poe keiki maka oolea lakou a me ka naau paakiki, a e olelo aku oe ia lakou, Ke i mai nei Iehova ka Haku penei.
5 Ehvad de hörat eller låtat: Det är väl ett ohörsamt folk; så skola de dock likväl veta, att en Prophet ibland dem är.
A o lakou, ina lohe paha, a lohe ole paha, (no ka mea, he ohana kipi lakou, ) e ike no hoi lakou he kaula no ka iwaena o lakou.
6 Och du menniskobarn skall intet frukta dig för dem, huru de döma dig; der äro väl gensträfvoge, och hvass törne emot dig, och du bor ibland scorpioner; men du skall intet frukta dig, huru de döma dig, eller förfära dig för deras trug, ändock de väl ett ohörsamt folk äro;
A o oe, e ke keiki a ke kanaka, mai makau aku ia lakou, aole hoi i ka lakou mau olelo, ina he mau laau oioi a me ke kakalaioa kekahi me oe, a noho oe iwaena o na moohueloawa, mai noho a weliweli oe i ka lakou mau olelo, aole hoi i ko lakou mau helehelena, ina no he ohana kipi lakou.
7 Utan du skall säga dem min ord, ehvad de hörat eller låtat; ty det är ett ohörsamt folk.
A e olelo aku oe i ka'u mau olelo ia lakou, ina lohe lakou, a ina lohe ole lakou; no ka mea, he poe kipi loa lakou.
8 Men du menniskobarn, hör du hvad jag dig säger, och var icke ohörsam, lika som de ett ohörsamt folk äro; låt upp din mun, och åt hvad jag dig gifver.
Aka o oe, e ke keiki a ke kanaka, e hoolohe mai i ka mea a'u e olelo aku ai ia oe; mai noho a kipi oe e like me kela ohana kipi, e oaka kou waha a e ai i ka mea a'u e haawi aku ai ia oe.
9 Och jag såg, och si, en hand vardt uträckt till mig; den hade ett sammanviket bref;
A i ko'u nana ana, aia hoi, ua hoounaia mai kekahi lima ia'u; aia hoi, maloko ona he owili palapala;
10 Hvilket hon upplät för mig, och der var beskrifvet utan och innan, och der var uti skrifvet klagan, ack och ve.
A hohola mai la oia ia mea imua o ko'u alo; a ua kakauia maloko a mawaho, a ua kakania hoi malaila: NA KANIKAU, A ME KA UWE ANA, A ME KA POINO.
