Hesekiel 2
1 Och han sade till mig: Du menniskobarn, statt upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.
“Stand up, son of man, because I want to talk to you,” he said to me.
2 Och då han så talade med mig kom jag åter till mig igen, och stod upp på mina fötter, och hörde uppå honom, som talade med mig.
As he spoke to me, the Spirit entered me and had me stand up. I listened to him speaking to me.
3 Och han sade till mig: Du menniskobarn, jag sänder dig till Israels barn, till det affälliga folket, som ifrå mig fallit hafva; de, med deras fäder, hafva allt intill denna dag brutit mig emot.
“Son of man,” he told me, “I'm sending you to the people of Israel, a disobedient nation that has rebelled against me. They and their forefathers have continued to rebel against me, even up to today.
4 Men de barn, som jag sänder dig till äro hårdnackade. och förstockade i hjertat; till dem skall du säga: Detta säger Herren Herren;
They are pig-headed; they are hard-hearted children. I am sending you to tell them that this is what the Lord God says.
5 Ehvad de hörat eller låtat: Det är väl ett ohörsamt folk; så skola de dock likväl veta, att en Prophet ibland dem är.
Whether they listen or not—for they are a rebellious people—they will realize that a prophet has come to them.
6 Och du menniskobarn skall intet frukta dig för dem, huru de döma dig; der äro väl gensträfvoge, och hvass törne emot dig, och du bor ibland scorpioner; men du skall intet frukta dig, huru de döma dig, eller förfära dig för deras trug, ändock de väl ett ohörsamt folk äro;
Son of man, don't be afraid of them or what they say. You don't need to be afraid even though you're surrounded by brambles and thorns, even though you live among scorpions. Don't be afraid of what they say or be discouraged by the way they look at you, even though they are a rebellious family.
7 Utan du skall säga dem min ord, ehvad de hörat eller låtat; ty det är ett ohörsamt folk.
Just tell them what I say, whether they listen or not, because they're rebels.
8 Men du menniskobarn, hör du hvad jag dig säger, och var icke ohörsam, lika som de ett ohörsamt folk äro; låt upp din mun, och åt hvad jag dig gifver.
As for you, son of man, pay attention to what I tell you. Don't be rebellious like those rebellious people. Open your mouth and eat what I'm about to give you.”
9 Och jag såg, och si, en hand vardt uträckt till mig; den hade ett sammanviket bref;
I looked up and saw a hand stretched out to me holding a scroll.
10 Hvilket hon upplät för mig, och der var beskrifvet utan och innan, och der var uti skrifvet klagan, ack och ve.
He spread it out in front of me, and there written on both the front and back were words of grief, mourning, and tragedy.
