Hesekiel 19
1 Men gör en klagogråt öfver Israels Förstar;
Moreover take thou up a lamentation for the princes of Israel,
2 Och säg: Hvi ligger din moder lejinnan ibland lejinnorna, och uppföder sina ungar ibland de unga lejon?
And say, What is thy mother? A lioness: she lay down among lions, she nourished her whelps among young lions.
3 En af dem födde hon upp, och der vardt ett ungt lejon utaf, det vande sig till att rifva och uppäta menniskor.
And she brought up one of her whelps: it became a young lion, and it learned to catch the prey; it devoured men.
4 Då Hedningarna hörde sådant om det, grepo de det uti deras kulor, och förde det i kedjor in uti Egypti land.
The nations also heard of him; he was taken in their pit, and they brought him with chains to the land of Egypt.
5 Då nu modren såg, sedan hon hade länge hoppats, att hennes hopp var borto, tog hon en annan af sina ungar, och gjorde der ett ungt lejon af.
Now when she saw that she had waited, and her hope was lost, then she took another of her whelps, and made him a young lion.
6 Då det vandrade ibland lejinnorna, vardt det ett ungt lejon, det också vandes till att rifva och uppäta menniskor.
And he went up and down among the lions, he became a young lion, and learned to catch the prey, and devoured men.
7 Det förderfvade deras hus och deras städer, så att landet, och hvad deruti var, grufvade sig för dess rytandes röst.
And he knew their desolate palaces, and he laid waste their cities; and the land was desolate, and all it containeth, by the noise of his roaring.
8 Då lade Hedningarna sig af all land kringom det, och kastade ett nät öfver det, och grepo det i dess kulor;
Then the nations set against him on every side from the provinces, and spread their net over him: he was taken in their pit.
9 Och satte det uti ett galler, och förde det i kedjor till Konungen i Babel; och man lät förvara det, att dess röst intet mer skulle hörd varda på Israels bergom.
And they put him in custody in chains, and brought him to the king of Babylon: they brought him into strong holds, that his voice should no more be heard upon the mountains of Israel.
10 Din moder var lika som ett vinträ, som vid vatten planteradt var, och dess frukt och qvistar vuxo af det myckna vattnet;
Thy mother is like a vine in thy blood, planted by the waters: she was fruitful and full of branches by reason of many waters.
11 Att dess qvistar så starke vordo, att de till herraspiror dogde, och det vardt högt ibland vinträn. Och då man såg, att det så högt var och många qvistar hade,
And she had strong rods for the sceptres of them that bore rule, and her stature was exalted among the thick branches, and she appeared in her height with the multitude of her branches.
12 Vardt det i grymhet rifvet neder till jordena och förkastadt; östanväder förtorkade dess frukt, och dess starke qvistar vordo sönderbrutne, så att de borttorkades, och uppbrände vordo.
But she was plucked up in fury, she was cast down to the ground, and the east wind dried up her fruit: her strong rods were broken and withered; the fire consumed them.
13 Men nu är det planteradt i öknene, uti eno torro och törstigo lande.
And now she is planted in the wilderness, in a dry and thirsty ground.
14 Och en eld gick utaf dess starka qvistar, den förtärde dess frukt, så att der inge starka qvistar mer uppå äro till några herraspiro; det är en klagelig och jämmerlig ting.
And fire hath gone out of a rod of her branches, which hath devoured her fruit, so that she hath no strong rod to be a sceptre to rule. This is a lamentation, and shall be for a lamentation.
