Hesekiel 18

1 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

Angraeng ih lok kai khaeah angzoh,

2 Hvad drifven I ibland eder, uti Israels land, detta ordspråket, och sägen: Fäderna hafva ätit sura vindrufvor, men barnomen äro tänderna deraf ömma vordna?

ampanawk mah kathaw misurtui to naek o moe, a caanawk haa kin o, tiah Israel prae thungah na patoh ih palungha lok mah thuikoehhaih loe tih maw?

3 Så sant som jag lefver; säger Herren Herren, sådant ordspråk skall intet mer gå ibland eder i Israel;

Angraeng Sithaw mah, Kai ka hing baktiah, Israel prae thungah to palungha lok patohhaih om mak ai boeh.

4 Ty si, alla själar äro mina; fadrens själ är så väl min, som, sonens själ; hvilken själ som syndar, hon skall dö.

Khenah, kahing pakhra boih loe kai ih ni; ampa ih pakhra loe Kai ih pakhra ah oh baktih toengah, a capa ih pakhra doeh Kai ih ni; kazae pakhra loe duek han oh, tiah thuih.

5 Om nu en menniska är from, den der rätt och väl gör;

Toe katoeng poekhaih, kahoih hmuen hoi patuk ih lok baktiah toksah kami loe,

6 Den på bergomen icke äter, den sin ögon icke upphäfver till Israels hus afgudar; och sina nästas hustru icke besmittar, och icke ligger när qvinno uti hennes krankhet;

maenawk nuiah buhcaa mak ai, Israel imthung takoh ih krangnawk doeh khen mak ai, a imtaeng kami ih zu doeh zae haih mak ai, athii kahnu nongpata khaeah doeh caeh mak ai.

7 Den ingom skada gör; den gäldenäromen sin pant igengifver; den ingom något ifråtager med våld; den sitt bröd delar med dem hungroga, och kläder den nakota;

Mi kawbaktih doeh pacaekthlaek mak ai, laiba tawnkung mah lokmaihaih to sak moe, akrang let hanah a pawng ih hmuen to paek let, minawk ih hmuen to lomh ai, zok amthlam kaminawk to caaknaek a paek moe, bangkrai ah kaom kaminawk to khukbuen a paek;

8 Den intet ockrar; den ingen slem vinning tager; den icke hjelper till att göra orätt; den emellan menniskorna rätt dömer;

a caa kapung lak han ih minawk han hmuenmae to coisak ai, kapung a caa doeh la ai, kahoih ai hmuen to sah ai, kami boih nuiah toenghaih hoiah lok takroek, tiah thuih:

9 Den efter mina rätter vandrar, och min bud håller, så att han allvarliga gör derefter; det är en from man, han skall få lefva, säger Herren Herren.

ka patuk ih loknawk to pazui moe, ka lokcaekhaih to pakuem, anih loe katoengah toksak moe, katoeng kami ah oh pongah, anih loe hing tangtang tih, tiah Angraeng mah thuih.

10 Men om han föder en son, och den samme varder en mördare, den der blod utgjuter, eller något af dessa stycke gör;

Toe anih ih capa loe minawk ih hmuenmae lomh thaih kami, kami hum kami, kahoih ai hmuennawk sah kami,

11 Och intet af de andra stycken gör; utan äter på bergom, och besmittar sins nästas hustru;

a sak han koi tok maeto doeh sah ai, maenawk nuiah buhcaa kami, a imtaeng kami ih zu parueng pae kami;

12 Gör dem fattiga och elända skada; tager något med våld; icke igengifver pant; upphäfver sin ögon till afgudar, dermed han en styggelse bedrifver;

kamtang hoi kavawt kaminawk to pacaekthlaek moe, minawk ih hmuenmae lomh kami, paek let han lokmaih moe, pawng ih hmuennawk paek let ai kami, krangnawk to a bok moe, panuet thok hmuennawk sah kami;

13 Får ut på ocker; tager vinning; skulle han lefva? Han skall icke lefva; utan efter han sådana styggelse gjort hafver, så skall han döden dö; hans blod skall vara öfver honom.

a caa kapung to caak hanah minawk khaeah hmuen coisak moe, a caa kapung la kami loe hing tih maw? Hing mak ai! Panuet thok hae baktih hmuennawk to a sak pongah, anih loe dueh tangtang tih; anih ih athii loe angmah nuiah krah tih.

14 Men om han föder en son, den der alla sådana synder ser, som hans fader gör, och han fruktar sig, och så icke gör;

Toe to kami ih capa loe ampa mah sak ih zaehaihnawk to a hnuk boih, kho a poek moe, to baktih zaehaihnawk to sah ai,

15 Äter icke på bergom; upphäfver icke sin ögon till Israels hus afgudar; besmittar icke sins nästas hustru;

maenawk nuiah buh to caa ai, Israel imthung takoh mah bok ih krangnawk doeh bok ai, a imtaeng kami ih zu doeh parueng ai;

16 Gör ingom skada; behåller icke pant; tager intet med våld; delar sitt bröd med dem hungroga, och kläder den nakota;

mi kawbaktih kami doeh pacaekthlaek ai, paek let han loksuek ih baktiah pawng ih hmuenmaenawk to la ai, mi ih hmuenmae doeh lomh ai, zok amthlam kami han caaknaek paek kami, bangkrai ah kaom kaminawk han doeh khukbuen paek kami;

17 Hjelper icke emot den elända; tager intet ocker eller slem vinning; utan håller min bud, och lefver efter mina rätter; han skall intet dö för sins faders missgernings skull, utan lefva.

amtang kaminawk han hmuenmae paek kami, acaa kapung phoisa to la ai, ka lokcaekhaih to pakuem moe, ka paek ih lok pazui kami loe ampa zaehaih pongah dueh mak ai, hing tangtang tih.

18 Men hans fader, den våld och orätt brukat hafver, och ibland sitt folk; det som intet doger, gjort hafver: si, han skall dö för sina missgernings skull.

Toe anih ih ampa loe angmah ih amnawk to pacaekthlaek moe, angmah ih kaminawk nuiah kahoih ai hmuen to sak pongah, khenah, anih loe a zaehaih baktiah dueh tih.

19 Så sägen I: Hvi skall sonen icke bära sins faders missgerning? Derföre, att han hafver gjort rätt och väl, och hållit och gjort alla mina rätter, skall han lefva.

Toe nangcae mah loe, Tikhoe ampa mah sak ih zaehaih to a capa mah zok ai loe? tiah na thui o tih. A capa loe katoeng hmuen hoi patuk ih lok baktiah tok a sak, ka paek ih loknawk to pazui moe, a sak pongah, anih loe hing tangtang tih.

20 Ty hvilken själ som syndar, hon skall dö; sonen skall icke bära fadrens missgerning; och fadren skall icke bära sonens missgerning, utan dens rättfärdigas fromhet skall vara öfver honom, och dens orättfärdigas arghet skall vara öfver honom.

Kazae pakhra loe dueh tih. Ampa mah sak ih zaehaih to a capa mah zok mak ai, a capa mah sak ih zaehaih doeh ampa mah zok mak ai; katoeng kami toenghaih loe a nuiah om ueloe, kasae kami sehaih doeh angmah nuiah ni om tih.

21 Men om en ogudaktig omvänder sig ifrån alla sina synder, som han gjort hafver, och håller alla mina rätter, och gör rätt och väl, så skall han lefva, och icke dö.

Toe kami zae loe a sak ih zaehaihnawk boih hoiah amlaem, ka paek ih loknawk boih to pakuem moe, katoeng hmuen hoi patuk ih lok baktiah tok to sah nahaeloe, anih loe hing tangtang tih, dueh mak ai.

22 Men på all hans öfverträdelse, som han gjort hafver, skall intet tänkt varda; utan skall lefva, för den rättfärdighets skull, som han gör.

Anih mah sak ih zaehaihnawk boih to pakuem pae mak ai boeh; anih loe a sak ih katoeng hmuen pongah hing tih.

23 Menar du, att jag lust hafver öfver dens ogudaktigas död, säger Herren Herren, och icke mycket mer, att han omvänder sig ifrå sitt onda väsende, och lefver?

Kazae kami duek pongah palung kang hoe maw? Anih mah a caehhaih loklam angqoi taak moe, hinghaih hnuk to ka koeh haih kue na ai maw? tiah Angraeng Sithaw mah thuih.

24 Och om den rättfärdige vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör det ondt är, och lefver efter all den styggelse som en ogudaktig gör, skulle han lefva? Ja, all hans rättfärdighet, som han gjort hafver, skall intet ihågkommen varda; utan han skall dö uti sin öfverträdelse och syndom, som han gjort hafver.

Toe katoeng kami loe a toenghaih hoiah angqoi ving moe, kasae kaminawk mah sak o ih zaehaih hoi panuet thok hmuennawk to sah nahaeloe, anih to hing tih maw? Canghnii ah a sak ih katoeng hmuennawk to pakuem pae mak ai boeh; a sakpazaehaih hmuen hoiah a sak ih zaehaih pongah, anih loe dueh tih.

25 Och ändå sägen I: Herren handlar icke rätt. Derföre hörer nu, I af Israels hus: Hafver jag icke rätt, och I orätt?

Toe nangcae mah loe, Angraeng ih loklam loe toeng ai, tiah na thuih o. Aw Israel imthung takohnawk, tahngai ah; Kai ih loklam loe toeng, nangcae ih loklam loe toeng ai!

26 Ty när den rättfärdige vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör det ondt är, så måste han dö; men han måste dö för sina ondskos skull, som han gjort hafver.

Katoeng kami loe a toenghaih to caehtaak moe, zaehaih sah nahaeloe, to zaehaih pongah dueh tih, anih loe a sak ih zaehaih pongah dueh tih.

27 Tvärtom, när den ogudaktige vänder sig ifrå sine orättfärdighet, som han gjort hafver, och gör nu rätt och väl, han varder behållandes sina själ lefvande.

Toe kami zae loe a sak ih zaehaih to angqoi taak moe, katoeng hmuen hoi patuk ih lok baktiah toksah nahaeloe, a hinghaih to pahlong tih.

28 Ty efter han fruktar sig, och vänder åter af sine ondsko, så skall han lefva, och icke dö.

A sakpazae ih hmuennawk boih to a poek het moe, a toengh sut boeh pongah, anih loe hing tangtang tih, dueh mak ai.

29 Och ännu säga de af Israels hus: Herren handlar icke rätt. Skulle jag hafva orätt? I af Israels hus hafven orätt.

Toe Israel imthung takoh mah loe, Angraeng ih loklam loe toeng ai, tiah thuih o. Aw Israel imthung takoh, Kai ih loklam loe toeng, nangcae ih loklam loe toeng ai!

30 Derföre vill jag döma eder, I af Israels hus, hvar och en efter hans väsende, säger Herren Herren. Derföre vänder eder om, och låter eder omvända, på det I icke skolen falla för missgerningenes skull.

To pongah, Aw Israel imthung takoh, kami boih a caehhaih loklam baktih toengah lok ka caek han, tiah Angraeng Sithaw mah thuih. Dawnpakhuem oh loe, na sakpazae o ih hmuennawk boih thung hoiah amlaem oh; to tiah nahaeloe na sakpazae o ih hmuennawk loe nam rohaih ah om mak ai.

31 Kaster ifrån eder all edor öfverträdelse, der I med öfverträdt hafven, och görer eder ett nytt hjerta, och ny anda; ty hvi vill du så dö, du Israels hus?

Na sakpazae ih hmuennawk to takhoe o boih loe, kangtha palungthin hoi muithla to talawk oh; Aw Israel imthung takoh, tipongah na duek o han loe?

32 Ty jag hafver ingen lust till hans död, som dör, säger Herren Herren; derföre omvänder eder, så fån I lefva.

Dueh kami duekhaih pongah palung Kang hoe ai, to pongah dawnpakhuem oh loe, hing oh! tiah Angraeng Sithaw mah thuih.