2 Mosebok 9
1 Herren sade till Mose: Gack in till Pharao, och säg till honom: Detta säger Herren de Ebreers Gud: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig.
Anante Ra Anumzamo'a Mosesena asmino, Feronte vunka amanage hunka ome asamio, Ra Anumzana Hibru vahe'mokizmi Anumzamo amanage hie, zmatrege'za vahe'niamo'za vu'za, monora ome hunanteho hu'ne.
2 Hvar du icke vill, utan förhåller dem länger;
Hagi kagrama huo zmantenkama kazigazi hunkama zamazeri sanana,
3 Si, så skall Herrans hand varda utöfver din boskap på markene; öfver hästar, öfver åsnar, öfver camelar, öfver oxar, öfver får, med en ganska stor pestilentie.
antahi'o, Ra Anumzamofo aza'mo'a tusi knazanteti, hosi afu'tamine tonki afu'tamine, kemori afu'tamine kao afu'tamine meme afu'tamine sipisipi afu'tminka'a zamazeri havi'za hugahie.
4 Och Herren skall göra ett besynnerligit emellan de Israeliters boskap, och de Egyptiers; så att intet skall dö utaf allt det som Israels barn hafva.
Hianagi Israeli vahe'mokizmi sipisipiraminte'ene meme afutmimofone, Isipi vahe'mokizmi afutamimofo amu'nompina mago avame'zama eri fore'ma hanuana, Israeli vahe'mokizmi afu tamimo'za magore hu'za ofrigahaze.
5 Och Herren lade en tid före, och sade: I morgon skall Herren göra detta på jordene.
Ra Anumzamo'a e'i ana zama hania kna huhamprinteno anage hu'ne, oki ana zana Isipi mopafina hugahue.
6 Och Herren gjorde så om morgonen, och allahanda boskap blef död för de Egyptier; men af Israels barns boskap blef icke ett dödt.
Kema hu'nea kante, anteno, ana knarera Ra Anumzamo'a anazana higeno, maka Isipi vahe'mokizmi afu kevumo'za fri'nazanagi, Israeli vahe'mokizmi afu kevumo'za magore hu'za ofri'naze.
7 Och Pharao sände derefter, och si, der var icke ett blifvet dödt utaf Israels boskap. Men Pharaos hjerta vardt förstockadt, och släppte icke folket.
Fero'a vahe'a huzmantege'za vu'za ome kazana, magore huno Israeli vahe'mokizmi afu kevumo'za ofri'nazanagi, Fero antahintahimo'a hanavetigeno zmatrege'za ovu'naze.
8 Då sade Herren till Mose och Aaron: Tager edra händer fulla med sot utaf skorstenen, och Mose stänke det upp åt himmelen för Pharao;
Anante Ra Anumzamo'a Mosesene Aronigiznia anage huno znasmi'ne, Brikima kre teve tampinti tanefara ome kateta, Fero'a negenkeno ana tanefara Mosese'a matevu nagamu atreno.
9 Att stoft skall komma öfver hela Egypti land, och bölder och ond sår varda på menniskor, och på boskap i hela Egypti lande.
Ana tanefamo'a mika Isipi mopa'afina kugusopage fore huno, Isipi vahete'ene agigu'agigu afu'zagamofo zmavufarera usge namu propru huno Isipi mopafina zamazeri haviza hugahie.
10 Och de togo sotet utaf skorstenen, och stodo för Pharao, och Mose stänktet upp åt himmelen. Då vordo bölder och ond sår på menniskom, och på boskapen;
Higeke zanagra brikima kre tampinti tanefa kateke, Fero avure vuke, Mosese'a ana tanefara matevu anagamu atregeno, Isipi vahe'ene agigu'agigu afuzmimofo zmufarera usage namuntami propru huno fore hu'ne.
11 Så att trollkarlarne icke kunde stå för Mose, för de bölders skull; ty på trollkarlarne voro ock så väl bölder, som på alla Egyptier.
Isipi kumate havige kaguvazama nehaza vahe'mo'za Mosese avuga otigara osu'naze. Na'ankure zamagri zmavufgare'ene, maka Isipi vahe'mokizmi zmavufgare'enena usagentmi fore huno propru hu'ne
12 Men Herren förstockade Pharaos hjerta, så att han intet hörde dem, såsom Herren Mose sagt hade.
Hianagi Ra Anumzamo'ma ko'ma Mosesema asmi'nea kante anteno, Fero antahintahia Agra'a eri hanavetigeno, Mosesene Aroni'gizni kea ontahi'ne.
13 Då sade Herren till Mose: Statt bittida upp om morgonen, och gack fram för Pharao, och säg till honom: Detta säger Herren de Ebreers Gud: Släpp mitt folk, att de måga tjena mig.
Anante Ra Anumzamo'a Mosesena asmino, Nanterame otinka Fero avure uhanatinka amanage huo, Ra Anumzana Hibru vahe'mokizmi Anumzamo amanage huno hie, vahe'nia zmatrege'za vu'za monora ome hunanteho hu'ne.
14 Annars vill jag i denna resone sända alla mina plågor öfver dig, öfver dina tjenare, och öfver ditt folk; att du skall förnimma, att i all land är ingen min like.
Anama osnanke'na Nagra menina eri'za vaheka'are'ene, vahekafinena, Nagra tusi'a knaza zami'na zamazeri haviza hanugenka, kagra antahinka kenkama hananana magore huno Nagri kna anumzana, maka mopafina omani'ne hunka antahigahane.
15 Förty nu vill jag uträcka mina hand, och slå dig och ditt folk med pestilentie, att du skall förgås af jordene.
Na'ankure ama knare'ma ehanatiana Nagra nazana rusute'na knazanteti tmazeri havizana hugetma ama mopafina omanizasine.
16 Dock fördenskull hafver jag uppväckt dig, att min kraft skall synas på dig, och mitt Namn kunnigt varda i all land.
Hianagi tamage hu'na ama agafare kagrira katrogenka mani'nane, hihamu hankveni'a kagrite eri'ama nehanugeno, maka mopafi vahe'mo'za nege'za Nagri Nagi'a huama hugahaze.
17 Du förhåller ännu mitt folk, och vill icke släppat.
Kagra kazikzi hunka kagi'a erisga nehunka, vahe'ni'a ha' rezmantenka zmatranke'za novaze.
18 Si, jag vill i morgon på denna tiden låta komma ett mägtigt stort hagel, hvilkets like icke varit hafver i Egypten, ifrå den tid det funderadt vardt, intill nu.
E'ina hanku antahio, okina ama ana knarera, Isipi kuma'ma fore huno meno menima e'neregatira oru'nea kna ko'mopa ko hunta'nenkeno rugahie.
19 Så sänd nu bort, och förvara din boskap, och allt det du på markene hafver; ty alla menniskor och boskap, som på markene funnen varder, och icke inhemtad är i husen, och haglet faller på dem, de blifva döde.
Ana hu'negu menina ame hunka huzmantege'za sipisipine meme afu zagaka'ane fegu'ama kegavama nehanana zagaraminka'a ana maka zmavre nomofo agu'a zmanteho, na'ankure ko'mopa ko aruno fegu'ama mani'nesnaza vahe'ene sipisipine meme afutamina zamahe frigahie.
20 Den som nu ibland Pharaos tjenare fruktade Herrans ord, han lät sina tjenare och boskap fly in i husen;
Fero eri'za vahe'mo'za Ra Anumzamofo kegu'ma kore'ma hzamo'za, ame hu'za vu'za kazokzo eri'za vahe'zmine, sipisipine meme afu zminena zmavre nogu'a zmante'naze.
21 Men hvilkas hjerta intet aktade Herrans ord, de läto deras tjenare och boskap blifva på markene.
Hianagi Ra Anumzamofo kema nentahi'za zmefi'ma humi'za eri'za vahe'mo'za kazokzo eri'za vahe'zmine sipisipine meme afu'zmia zmatrage'za fegu'a mani'naze.
22 Då sade Herren till Mose: Räck dina hand upp åt himmelen, att det haglar öfver hela Egypti land; öfver menniskor, öfver boskap, och öfver all gröda på markene i Egypti lande.
Anante Ra Anumzamo'a Mosesena asmino, Kazana rusute anagamu atregeno, vahete'ene zagagafare ene, ana maka Isipi hozaramipi hageno mane'nesnia zantera ko'mopa kora herafiramino runteno.
23 Så räckte Mose sin staf upp emot himmelen, och Herren lät dundra och hagla, så att elden flög på jordene. Alltså lät Herren komma hagel öfver Egypti land;
Mosese'a azompa'ama rusute nagamu atregeno'a, Ra Anumzamo atregeno monagea nehuno, ko'mopa kora herfineramigeno, kopsinamo'enena evuramino mika mopafina ru'ne. E'ina huno Ra Anumzamo'a atregeno ko'mopa kora Isipi mopa'afina ru'ne.
24 Att hagel och eld foro ibland hvartannat så grufveliga, att dess like icke varit hade i hela Egypti lande, ifrå den tid att det med folk besatt vardt.
Hagi Ko'mopa komo'ene herfi'neramigeno tusi kopsina eri'ne. Isipi kuma'ma fore huno e'neretira e'inahu ko'mopa kora oru'neankna ko ru'ne.
25 Och haglet slog i hela Egypti lande allt det på markene var, både menniskor och boskap, och slog allan grödan på markene, och sönderslog all trä på markene;
Ana maka Isipi mopa'afina ko'mopa komo'a, vahete ene zagagafanena, zamahe haviza nehuno, hozaramimpima nehagea zantamina, ana maka zamahe haviza nehuno zafaramina rukrara krarupe atre'ne.
26 Utan allena i det landet Gosen, der Israels barn voro, der haglade intet.
Magoke kumatfama ko'mopa ko'mo'ma ruonte'neana, Goseni mopafi Israeli vahe'mo'zama nemaniza kumate ruonte'ne.
27 Då sände Pharao bort, och lät kalla Mose och Aaron, och sade till dem: Jag hafver i denna resone syndat; Herren är rättfärdig, men jag och mitt folk äre ogudaktige.
Anante Fero'a Mosesene Aronikizni ke higeke vakeno amanage huno znasmi'ne, Menina hago nagra kumi hu'noe. Na'ankure Ra Anumzana Agrake fatgo hu'ne. Nagrane vahe'nianena kefo avu'ava nehuna vahe mani'none.
28 Derföre beder Herran, att Guds dunder och hagel återvänder, så vill jag släppa eder, och icke länger förhålla eder.
Hagi Ra Anumzamofontega nunamu ome hikeno, ko'mopa ko'ene monagenena eri amane hinke'na tamatra'nena viho.
29 Mose sade till honom: När jag kommer utu stadenom, vill jag uträcka mina händer till Herran, så skall dundret återvända, och intet hagel mera vara; på det du skall förnimma, att jorden är Herrans.
Mosese'a kenona huno, Kumapinti'ma ufegu'ama nevanu'na Ra Anumzamofonte nazana erintesaga hu'na nunamuna hanugeno, monagema nehiazana vagarenkeno ko'mopago'ma neria ko'mo'a rusenkenka, maka mopa Ra Anumzamofo mope hunka antahigahane.
30 Dock vet jag väl, att du och dine tjenare icke ännu frukten för Herran Gud.
Hianagi nagra antahinoe, kagrane eri'za vahe ka'anena Ra Anumzamofonkura korora hunontaze.
31 Så vardt då slaget linet och bjugget; ty bjugget var i ax gånget, och linet hade knoppat sig.
Hagi e'i ana knafina (flax) kafinamo'ene balimo'enena, havizantfa hu'ne. Na'ankure bali ragamo'za ko' uzate'nazageno kafinamo'a amosre ahe'naze.
32 Men hvetet och rågen vardt icke slaget; förty det var sensäd.
Hianagi witine speltie nehaza zamo'za havizana osu'naze.
33 Så gick då Mose ifrå Pharao ut af stadenom, och räckte sina händer ut till Herran; och dundret och haglet vände igen, och regnet dröp intet mer på jordena.
Anante Mosese'a Ferona atreno ra kumamofo fegu'a vuno, Ra Anumzamofontega azantrena omeri antesga higeno, monagemo'a vagaregeno, ko'mopa komo'enena ruse'ne.
34 Då nu Pharao såg, att regnet, och dundret, och haglet vände igen, syndade han ändå ytterligare, och förhärdade sitt hjerta, han och hans tjenare.
Fero'ma kegeno monagene ko'mopa ko'enema rusegeno'a, Agrane eri'za vahe'amo'za antahintahizmimo'a hanavetigeno Fero'a mago'ane kumi hu'ne.
35 Alltså vardt Pharaos hjerta förstockadt, att han icke släppte Israels barn, såsom Herren sagt hade genom Mose.
Ra Anumzamo'ma Mosese agipima huvazino hu'nea kante anteno, Fero antahi'zamo'a hanavetigeno Israeli vahera zmatrege'za ovu'naze.
