< 2 Mosebok 31 >

1 Och Herren talade med Mose, och sade:
And the LORD spoke to Moses, saying,
2 Si, jag hafver vid namn kallat Bezaleel, Uri son, Hurs sons, af Juda slägte;
See, I have called by name Bezaleel the son of Uri, the son of Hur, of the tribe of Judah:
3 Och hafver fyllt honom med Guds Anda; med vishet och förstånd, och konst, och med allahanda verk;
And I have filled him with the spirit of God, in wisdom, and in understanding, and in knowledge, and in all manner of workmanship,
4 Konsteliga till att arbeta på guld, silfver, koppar;
To devise curious works, to work in gold, and in silver, and in brass,
5 Konsteliga utskära och insätta stenar, och konsteliga timbra på trä; till att göra allahanda verk.
And in cutting of stones to set [them], and in carving of timber, to work in all manner of workmanship.
6 Och si, jag hafver fått honom till hjelp Aholiab, Ahisamachs son, af Dans slägte; och hafver hvarjom och enom visom gifvit visdom i hjertat, att de göra skola allt det jag dig budit hafver:
And I, behold, I have given with him Aholiab the son of Ahisamach of the tribe of Dan; and in the hearts of all that are wise-hearted I have put wisdom; that they may make all that I have commanded thee:
7 Vittnesbördsens tabernakel, vittnesbördsens ark, nådastolen deruppå, och all tabernaklens tyg;
The tabernacle of the congregation, and the ark of the testimony, and the mercy-seat that [is] upon it, and all the furniture of the tabernacle,
8 Bordet och dess tyg; den sköna ljusastakan och all hans tyg; rökaltaret;
And the table and its furniture, and the pure candlestick with all its furniture, and the altar of incense,
9 Bränneoffersaltaret med all sin tyg; tvättekaret med sinom fot;
And the altar of burnt-offering, with all its furniture, and the laver and its foot,
10 Ämbetskläden, och de helga kläden Prestens Aarons, och hans söners kläder, till att tjena i Presterskapena;
And the clothes of service, and the holy garments for Aaron the priest, and the garments of his sons, to minister in the priest's office,
11 Smörjooljona och rökverk af speceri till helgedomen. Allt det jag hafver budit dig, skola de göra.
And the anointing oil, and sweet incense for the holy [place]: according to all that I have commanded thee, shall they do.
12 Och Herren talade med Mose, och sade:
And the LORD spoke to Moses, saying,
13 Tala till Israels barn, och säg: Håller min Sabbath; ty han är ett tecken emellan mig och eder, intill edra efterkommande, att I skolen veta, att jag är Herren, den eder helgar.
Speak thou also to the children of Israel, saying, Verily my sabbaths ye shall keep: for it [is] a sign between me and you throughout your generations; that [ye] may know that I [am] the LORD that doth sanctify you.
14 Derföre håller min Sabbath; ty han skall vara eder helig. Den som ohelgar honom, han skall döden dö; den som gör något arbete på honom, hans själ skall utrotad varda utu hans folk.
Ye shall keep the sabbath therefore: for it [is] holy to you. Every one that profaneth it shall surely be put to death: for whoever doeth [any] work therein, that soul shall be cut off from among his people.
15 Sex dagar skall man arbeta; men på sjunde dagen är Sabbath, Herrans helga hvila. Den som något arbete gör på Sabbathsdagen, han skall döden dö.
Six days may work be done, but in the seventh [is] the sabbath of rest, holy to the LORD: whoever doeth [any] work in the sabbath-day, he shall surely be put to death.
16 Derföre skola Israels barn hålla Sabbath, att de med deras efterkommande hålla honom till ett evigt förbund.
Wherefore the children of Israel shall keep the sabbath, to observe the sabbath throughout their generations, [for] a perpetual covenant.
17 Han är ett evigt tecken emellan mig och Israels barn. Ty i sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen höll han upp, och hvilte sig.
[It is] a sign between me and the children of Israel for ever: for [in] six days the LORD made heaven and earth, and on the seventh day he rested and was refreshed.
18 Och då han hade uttalat med Mose på Sinai berg, gaf han honom två vittnesbördsens taflor; de voro af sten, och skrifna med Guds finger.
And to Moses, when he had made an end of communing with him upon mount Sinai, he gave two tables of testimony, tables of stone, written with the finger of God.

< 2 Mosebok 31 >