2 Mosebok 31

1 Och Herren talade med Mose, och sade:

2 Si, jag hafver vid namn kallat Bezaleel, Uri son, Hurs sons, af Juda slägte;

3 Och hafver fyllt honom med Guds Anda; med vishet och förstånd, och konst, och med allahanda verk;

4 Konsteliga till att arbeta på guld, silfver, koppar;

5 Konsteliga utskära och insätta stenar, och konsteliga timbra på trä; till att göra allahanda verk.

6 Och si, jag hafver fått honom till hjelp Aholiab, Ahisamachs son, af Dans slägte; och hafver hvarjom och enom visom gifvit visdom i hjertat, att de göra skola allt det jag dig budit hafver:

7 Vittnesbördsens tabernakel, vittnesbördsens ark, nådastolen deruppå, och all tabernaklens tyg;

8 Bordet och dess tyg; den sköna ljusastakan och all hans tyg; rökaltaret;

9 Bränneoffersaltaret med all sin tyg; tvättekaret med sinom fot;

10 Ämbetskläden, och de helga kläden Prestens Aarons, och hans söners kläder, till att tjena i Presterskapena;

11 Smörjooljona och rökverk af speceri till helgedomen. Allt det jag hafver budit dig, skola de göra.

12 Och Herren talade med Mose, och sade:

13 Tala till Israels barn, och säg: Håller min Sabbath; ty han är ett tecken emellan mig och eder, intill edra efterkommande, att I skolen veta, att jag är Herren, den eder helgar.

14 Derföre håller min Sabbath; ty han skall vara eder helig. Den som ohelgar honom, han skall döden dö; den som gör något arbete på honom, hans själ skall utrotad varda utu hans folk.

15 Sex dagar skall man arbeta; men på sjunde dagen är Sabbath, Herrans helga hvila. Den som något arbete gör på Sabbathsdagen, han skall döden dö.

16 Derföre skola Israels barn hålla Sabbath, att de med deras efterkommande hålla honom till ett evigt förbund.

17 Han är ett evigt tecken emellan mig och Israels barn. Ty i sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen höll han upp, och hvilte sig.

18 Och då han hade uttalat med Mose på Sinai berg, gaf han honom två vittnesbördsens taflor; de voro af sten, och skrifna med Guds finger.