< 2 Mosebok 22 >
1 Om någor stjäl en oxa eller ett får, och slagtar det, eller säljer, han skall igengifva fem oxar för en oxa, och fyra får för ett får.
If a man shall steal an ox, or a sheep, and kill it, or sell it; he shall restore five oxen for an ox, and four sheep for a sheep.
2 Om en tjuf beslagen varder, att han bryter sig in, och får hugg till döds; så skall ingen blodsrätt gå öfver dråparen.
If a thief shall be found breaking through, and be smitten that he die, there shall no blood be shed for him.
3 Men är solen öfver honom uppgången, då skall man blodsrätten gå låta. En tjuf skall igen betala. Hafver han intet, så skall man sälja honom för hans tjufnad.
If the sun shall have risen upon him, there shall be blood shed for him; for he should make full restitution; if he have nothing, then he shall be sold for his theft.
4 Finner man tjufnaden när honom lefvande, det vare sig oxe, åsne eller får, så skall han gifva dubbelt igen.
If the theft shall be certainly found in his hand alive, whether an ox, or donkey, or sheep; he shall restore double.
5 Om någor gör skada på åker eller vingård, så att han låter sin boskap skada göra uti ens annars åker; han skall af det bästa i sin åker och vingård igen betala.
If a man shall cause a field or vineyard to be eaten, and shall put in his beast, and shall feed in another man’s field; of the best of his own field, and of the best of his own vineyard, shall he make restitution.
6 Om en eld uppkommer, och fånger i törne, så att skylarne eller säden, som ännu står, eller åkren uppbränd varder; det skall han betala igen, som elden släppt hafver.
If fire shall break out, and catch in thorns, so that the stacks of grain, or the standing grain, or the field, shall be consumed; he that kindled the fire shall surely make restitution.
7 Om någor får sinom nästa penningar, eller tyg till att gömma, och dem samma varder det stulet utu huset; finner man tjufven, då skall han gifva det tvefaldt igen.
If a man shall deliver to his neighbour money or goods to keep, and it be stolen out of the man’s house; if the thief shall be found, let him pay double.
8 Finner man icke tjufven, så skall man hafva husvärden fram för gudarna; om han icke hafver kommit sina hand vid sins nästas ting.
If the thief shall not be found, then the master of the house shall be brought to the judges, to see whether he hath put his hand to his neighbour’s goods.
9 Och om en den andra skyller för någon orätt, vare sig om oxa, eller åsna, eller får, eller kläder, eller hvad som helst bortkommet är, då skall begges deras sak komma inför gudarna; hvilken gudarne fördöma, han skall betala sinom nästa dubbelt igen.
For all manner of trespass, whether it be for ox, for donkey, for sheep, for raiment, or for any manner of lost thing, which another challengeth to be his, the cause of both parties shall come before the judges; and he whom the judges shall condemn, shall pay double to his neighbour.
10 Om någor sätter neder när sin nästa, åsna, eller oxa, eller får, eller hvad boskap det kan vara, och det dör, eller eljest får skada, eller varder honom bortdrifvet, så att ingen ser det;
If a man shall deliver to his neighbour a donkey, or an ox, or a sheep, or any beast, to keep; and it shall die, or be hurt, or driven away, no man seeing it:
11 Så skall det komma till en ed dem emellan vid Herran, att han icke hafver låtit komma sina hand vid hans nästas ting. Och äganden skall den anamma, att hin icke skall gifvat igen.
Then shall an oath of the LORD be between them both, that he hath not put his hand to his neighbour’s goods; and the owner of it shall accept of it, and he shall not make restitution.
12 Om en tjuf stjäl honom det ifrå, skall han då betala det ägandenom igen.
And if it shall be stolen from him, he shall make restitution to the owner of it.
13 Varder det rifvet, skall han hafva fram vittne deruppå, och så intet igengifva.
If it shall be torn in pieces, then let him bring it for witness, and he shall not make good that which was torn.
14 Om någor lånar af sin nästa, och det varder förderfvadt, eller dör, så att dess herre der icke när är, då skall han gifva det igen.
And if a man shall borrow any thing from his neighbour, and it shall be hurt, or die, the owner of it being not with it, he shall surely make it good.
15 Är dess herre der när, då skall han icke gifva det igen; medan han det för sina penningar lejt hafver.
But if the owner of it shall be with it, he shall not make it good: if it be an hired thing, it came for his hire.
16 Om någor lockar ena jungfru, den ännu icke förlofvad är, och lägrar henne; han skall gifva henne hennes morgongåfvor, och hafva henne till hustru.
And if a man shall entice a maid that is not betrothed, and lie with her, he shall surely endow her to be his wife.
17 Om hennes fader försön honom henne, skall han då utgifva penningar, så mycket som jungfruers morgongåfvor tillhörer.
If her father shall utterly refuse to give her to him, he shall pay money according to the dowry of virgins.
18 En trollkona skall du icke låta lefva.
Thou shalt not allow a witch to live.
19 Den som hafver värdskap med någon boskap, han skall döden dö.
Whoever lieth with a beast shall surely be put to death.
20 Den som offrar gudom, utan Herranom allena, han vare förbannad.
He that sacrificeth to any god, except to the LORD only, he shall be utterly destroyed.
21 Främlingar skall du icke beröfva eller undertrycka; förty I hafven ock varit främlingar i Egypti lande.
Thou shalt neither vex a stranger, nor oppress him: for ye were strangers in the land of Egypt.
22 I skolen ingen enko och faderlös barn bedröfva.
Ye shall not afflict any widow, or fatherless child.
23 Bedröfvar du dem, så varda de ropande till mig, och jag skall höra deras rop;
If thou shalt afflict them in any way, and they cry at all to me, I will surely hear their cry;
24 Och min vrede skall förgrymma sig, så att jag dräper eder med svärd, och edra hustrur skola varda enkor, och edor barn faderlös.
And my wrath shall burn, and I will kill you with the sword; and your wives shall be widows, and your children fatherless.
25 När du lånar mino folke penningar, det fattigt är när dig, skall du icke hafva dig så med honom som en ockrare, och intet ocker på honom bedrifva.
If thou shalt lend money to any of my people that is poor among you, thou shalt not be to him as a money-lender, neither shalt thou charge him interest.
26 När du tager en klädnad till pant af din nästa, skall du få honom det igen, förra än solen går ned.
If thou shalt at all take thy neighbour’s raiment to pledge, thou shalt deliver it to him by the setting of the sun.
27 Förty hans klädnad är hans huds endesta öfvertäckelse, der han uti sofver. Ropar han till mig, så vill jag höra honom; ty jag är barmhertig.
For that is his only covering, it is his raiment for his skin: what shall he sleep in? and it shall come to pass, when he crieth to me, that I will hear; for I am gracious.
28 Gudarna skall du icke banna, och den öfversta i ditt folk skall du icke lasta.
Thou shalt not revile the judges, nor curse the ruler of thy people.
29 Din fyllelse och tårar skall du icke fördröja. Din första son skall du gifva mig.
Thou shalt not delay to offer the first of thy ripe fruits, and of thy liquors: the firstborn of thy sons shalt thou give to me.
30 Så skall du ock göra med dinom oxa och får; i sju dagar låt det blifva när sine moder; på åttonde dagenom skall du gifva mig det.
Likewise shalt thou do with thy oxen, and with thy sheep: seven days it shall be with his dam; on the eighth day thou shalt give it to me.
31 I skolen vara ett heligt folk för mig; derföre skolen I intet kött äta, det som på markene af djurom rifvet är, utan kasta det för hundarna.
And ye shall be holy men to me: neither shall ye eat any flesh that is torn of beasts in the field; ye shall cast it to the dogs.