2 Mosebok 21

1 Dessa äro de rätter, som du skall ditt folk föregifva:

2 Om du köper en Ebreisk träl, han skall tjena när dig i sex år; på sjunde årena skall han utgå fri och ledig.

3 Är han allena kommen, så skall han ock allena utgå; är han kommen gifter, så skall hans hustru utgå med honom.

4 Hafver hans herre gifvit honom hustru, och hon hafver födt söner eller döttrar, så skall hustrun och barnen höra herranom till, och han skall gå allena ut.

5 Om trälen säger: Jag hafver min herra, och min hustru, och min barn kär; jag vill icke varda fri;

6 Så hafve hans herra honom bort för gudarna, och hålle honom intill dörrena eller dörraträn; och borre honom igenom örat med en syl; och han vare hans träl evärdeliga.

7 Om någor säljer sina dotter till en trälinno, så skall hon icke utgå såsom trälar.

8 Behagar hon icke sinom herra, och han hafver ingom förlofvat henne, han skall låta henne fri; men till främmande folk hafver han ingen magt att sälja henne, efter han hafver försmått henne.

9 Gifver han henne sinom son, då skall han låta henne njuta dotters rätt.

10 Gifver han honom ena andra, så skall han icke förvägra desso hennes kost, kläder och äktenskapsplikt.

11 Gör han icke denna tre stycken, så skall hon fri utgå, och intet betala.

12 Den som slår ena mennisko, så att hon dör, han skall döden dö.

13 Hafver han det icke gjort med vilja, utan Gud hafver låtit henne oförvarandes falla honom i händer, så skall jag sätta dig ett rum före, dit han fly skall.

14 Om någor går sin nästa efter med arghet, och dräper honom med försåt; den skall du taga ifrå mitt altare, så att man skall dräpa honom.

15 Den som sin fader eller moder slår, han skall döden dö.

16 Den som stjäl ena mennisko, och säljer henne, så att man finner honom dermed, han skall döden dö.

17 Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö.

18 Der som någre män kifva tillhopa, och den ene slår den andra med en sten, eller med näfvan, så att han icke dör, utan ligger på sängene;

19 Fås han vid, så att han utgår vid sin staf, så skall han, som slog honom, vara ursaker; undantagno, att han skall betala honom hvad han försummat hafver, och gifva honom hans läkarelön.

20 Den sin träl eller trälinno slår med en staf, så att han dör under hans händer, han skall lida der straff före.

21 Lefver han öfver en eller två dagar, så skall han icke lida der straff före; ty det är hans penningar.

22 Om män kifva tillhopa, och någondera stöter någon qvinno, som hafvandes är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar; så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qvinnones man honom pålägger; och skall det utgifva efter mäklares känning.

23 Skader henne något, då skall han gifva själ för själ,

24 Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,

25 Brännande för brännande, sår för sår, blånad för blånad.

26 Den som slår sin träl eller trälinno i ögat, och förderfvar det, han skall låta dem fri lös för ögat.

27 Sammalunda, om han slår sin träl eller trälinno en tand ut, skall han dem fri lös låta för tandena.

28 Om en oxe stångar en man eller qvinna, så att han dör, så skall man den oxan stena, och icke äta hans kött; och så är oxans herre ursaker.

29 Var oxen tillförene van att stångas, och hans herre är derom tillsagd, och han icke bevarade honom, och deröfver dräper en man eller qvinno; så skall man stena den oxan, och hans herre skall dö.

30 Varda honom penningar pålagde, så skall han gifva till att lösa sitt lif så mycket, som honom pålagdt varder.

31 Sammalunda skall man ock med honom handla, om han en son eller dotter stångar.

32 Stångar han en träl eller trälinno, så skall han gifva deras herra tretio silfversiklar, och oxan skall man stena.

33 Om någor öppnar ena grop, eller gräfver ena grop, och täcker henne icke till, och en oxe eller åsne faller så deruti;

34 Då skall gropenes herre lösa det med penningar, och gifva dem dess herra igen; men kroppen skall vara hans.

35 Om någors mans oxe stångar ens annars oxa, så att han dör; då skola de sälja den lefvande oxan, och byta penningarna, och desslikes byta kroppen.

36 Var det vetterligit, att oxen var tillförene van att stångas, och hans herre icke bevarade honom; då skall han gifva en oxa för den andra, och behålla kroppen.