2 Mosebok 20

1 Och Gud talade all dessa orden:

And God spoke all these words, saying,

2 Jag är Herren din Gud, den dig utfört hafver af Egypti lande, utu träldomsens huse.

I [am] the LORD thy God, who have brought thee out of the land of Egypt, out of the house of bondage.

3 Du skall inga andra gudar hafva jemte mig.

Thou shalt have no other gods before me.

4 Du skall icke göra dig något beläte; ej heller eljest någon liknelse, antingen efter det ofvantill är i himlenom, eller efter det nedre är på jordene; ej heller efter det, som i vattnena är under jordene.

Thou shalt not make to thee any graven image, or any likeness [of any thing] that [is] in heaven above, or that [is] in the earth beneath, or that [is] in the water under the earth:

5 Bed icke till dem, och tjena dem icke; ty jag, Herren din Gud, är en stark hämnare, den som söker fädernas missgerning, inpå barnen, allt intill tredje och fjerde led, de som mig hata;

Thou shalt not bow down thyself to them, nor serve them: for I the LORD thy God [am] a jealous God, visiting the iniquity of the fathers upon the children to the third and fourth [generation] of them that hate me;

6 Och gör barmhertighet uppå mång tusende, som mig hafva kär, och hålla min bud.

And showing mercy to thousands of them that love me, and keep my commandments.

7 Du skall icke missbruka Herrans dins Guds Namn; ty Herren skall icke låta honom blifva ostraffad, som hans namn missbrukar.

Thou shalt not take the name of the LORD thy God in vain: for the LORD will not hold him guiltless that taketh his name in vain.

8 Tänk uppå Sabbathsdagen, att du helgar honom.

Remember the sabbath-day to keep it holy.

9 Sex dagar skall du arbeta, och göra alla dina gerningar.

Six days shalt thou labor, and do all thy work:

10 Men på sjunde dagenom är Herrans dins Guds Sabbath; då skall du intet arbete göra, ej heller din son, ej heller din dotter, ej heller din tjenare, ej heller din tjenarinna, ej heller din ök, ej heller din främling, som innan din stadsport är.

But the seventh day [is] the sabbath of the LORD thy God: [in it] thou shalt not do any work, thou, nor thy son, nor thy daughter, thy man-servant, nor thy maid-servant, nor thy cattle, nor thy stranger that [is] within thy gates:

11 Ty uti sex dagar hafver Herren gjort himmel och jord, och hafvet, och hvad derinne är, och hvilade på sjunde dagenom. Derföre välsignade Herren Sabbathsdagen, och helgade honom.

For [in] six days the LORD made heaven and earth, the sea, and all that [is] in them, and rested the seventh day: wherefore the LORD blessed the sabbath-day, and hallowed it.

12 Du skall ära din fader och dina moder; på det du skall länge lefva i landena, som Herren din Gud dig gifva skall.

Honor thy father and thy mother; that thy days may be long upon the land which the LORD thy God giveth thee.

13 Du skall icke dräpa.

Thou shalt not kill.

14 Du skall icke göra hor.

Thou shalt not commit adultery.

15 Du skall icke stjäla.

Thou shalt not steal.

16 Du skall icke bära falskt vittnesbörd emot din nästa.

Thou shalt not bear false witness against thy neighbor.

17 Du skall icke hafva lust till dins nästas hus. Du skall icke begära dins nästas hustru, ej heller hans tjenare, eller hans tjenarinno, ej heller hans oxa, ej heller hans åsna, ej heller något, det din näste hafver.

Thou shalt not covet thy neighbor's house, thou shalt not covet thy neighbor's wife, nor his man-servant, nor his maid-servant, nor his ox, nor his ass, nor any thing that [is] thy neighbor's.

18 Och allt folket såg dundret och ljungelden, och basunens ljud, och berget rykandes; och fruktade sig, och flydde, trädandes fjerran;

And all the people saw the thunderings, and the lightnings, and the noise of the trumpet, and the mountain smoking: and when the people saw [it], they removed, and stood afar off.

19 Och sade till Mose: Tala du med oss, vi vilje höra dertill; och låt icke Gud tala med oss, att vi icke skole dö.

And they said to Moses, Speak thou with us, and we will hear: but let not God speak with us, lest we die.

20 Mose talade till folket: Frukter eder intet; ty Gud är kommen till att försöka eder; och att hans fruktan skall vara för edor ögon, att I icke synden.

And Moses said to the people, Fear not: for God is come to prove you, and that his fear may be before your faces, that ye sin not.

21 Och folket trädde långt ifrå; men Mose gick in till mörkret, der Gud uti var.

And the people stood afar off, and Moses drew near to the thick darkness where God [was].

22 Och Herren sade till honom: Så skall du säga Israels barnom: I hafven sett, att jag af himmelen hafver talat med eder.

And the LORD said to Moses, Thus thou shalt say to the children of Israel; Ye have seen that I have talked with you from heaven.

23 Derföre skolen I ingen ting hålla lika vid mig; silfvergudar och gyldene gudar skolen I icke göra eder.

Ye shall not make with me gods of silver, neither shall ye make to you gods of gold.

24 Ett altare af jord gör mig, der du uppå ditt bränneoffer, och tackoffer, din får och fä offra skall; ty på hvad rum jag stiftar mins Namns åminnelse, der vill jag komma till dig, och välsigna dig.

An altar of earth thou shalt make to me, and shalt sacrifice thereon thy burnt-offerings, and thy peace-offerings, thy sheep, and thy oxen: in all places where I record my name I will come to thee, and I will bless thee.

25 Och om du vill göra mig ett stenaltare, skall du icke göra det af huggen sten; förty om du far deråt med din knif, så gör du det oskärdt.

And if thou wilt make me an altar of stone, thou shalt not build it of hewn stone: for if thou [shalt] lift up thy tool upon it, thou hast polluted it.

26 Du skall ock icke uppstiga på trappor till mitt altare, att din skam icke skall der blifva upptäckt.

Neither shalt thou go up by steps to my altar, that thy nakedness be not discovered thereon.