2 Mosebok 18
1 Och då Jethro, Presten i Midian, Mose svär, hörde allt det Gud gjort hade med Mose och hans folk Israel, att Herren hade fört Israel utur Egypten;
Musaning ⱪeynatisi, yǝni Midiyanning kaⱨini Yǝtro Hudaning Musa üqün ⱨǝmdǝ Ɵz hǝlⱪi Israil üqün barliⱪ ⱪilƣanliri toƣruluⱪ anglidi, yǝni Pǝrwǝrdigarning Israilni Misirdin qiⱪarƣanliⱪidin hǝwǝr tapti.
2 Tog han Zipora, Mose hustru, den han hade tillbakasändt;
Xuning bilǝn Musaning ⱪeynatisi Yǝtro Musaning ǝslidǝ ɵz yeniƣa ǝwǝtiwǝtkǝn ayali Zipporaⱨ wǝ uning ikki oƣlini elip yolƣa qiⱪti (birinqi oƣlining ismi Gǝrxom dǝp ⱪoyulƣanidi; qünki Musa: «mǝn yaⱪa yurtta musapir bolup turuwatimǝn» degǝnidi.
3 Samt med hennes två söner; af hvilkom en het Gersom, ty han sade: Jag är vorden en utländning i främmande lande;
4 Och den andre Elieser, ty han sade: Mins faders Gud hafver varit min hjelp, och hafver frälst mig ifrå Pharaos svärde.
Yǝnǝ birining ismi Əliezǝr dǝp ⱪoyulƣanidi; qünki Musa: «Atamning Hudasi manga yardǝmdǝ bolup, meni Pirǝwnning ⱪiliqidin ⱪutⱪuzdi», degǝnidi).
5 Då nu Jethro, Mose svär, och hans söner, och hans hustru kommo till honom i öknene in på Guds berg, der han lägret uppslagit hade;
Xundaⱪ ⱪilip Musaning ⱪeynatisi Yǝtro Musaning oƣulliri bilǝn ayalini elip, Musaning qɵldǝ, Hudaning teƣining yenida qedir tikgǝn yerigǝ yetip kǝldi.
6 Lät han säga Mose: Jag Jethro, din svär, är kommen till dig; och din hustru, och både hennes söner med henne.
U ǝslidǝ Musaƣa: — «Mana, mǝnki ⱪeynatang Yǝtro sening ayalingni wǝ uning ikki oƣlini elip yeningƣa ketiwatimǝn» dǝp hǝwǝr ǝwǝtkǝnidi.
7 Då gick Mose ut emot honom, och böjde sig för honom, och kysste honom. Och då de hade helsat hvarannan, gingo de in i tjället.
Xuning bilǝn Musa ɵz ⱪeynatisining aldiƣa qiⱪip, tǝzim ⱪilip, uni sɵydi. Ular bir-biridin ⱨal-ǝⱨwal sorixip qedirƣa kirdi;
8 Då förtäljde Mose sinom svär allt det Herren hade gjort Pharao och de Egyptier, för Israels skull; och all den mödo, som de på vägenom haft hade, och att Herren hade hulpit dem.
Andin Musa ⱪiynatisiƣa Israilning wǝjidin Pǝrwǝrdigarning Pirǝwn wǝ misirliⱪlarƣa ⱪilƣan ⱨǝmmǝ ǝmǝllirini sɵzlǝp, ularning yol boyi bexiƣa qüxkǝn jǝbir-japalarni bayan ⱪilip, Pǝrwǝrdigarning ⱪandaⱪ ⱪilip ularni ⱪutⱪuzƣinini eytip bǝrdi.
9 Och Jethro fröjdade sig öfver allt det goda, som Herren hade gjort Israel; att han hade frälst dem ifrå de Egyptiers hand.
Buni anglap Yǝtro Pǝrwǝrdigarning Israilƣa kɵrsǝtkǝn barliⱪ yahxiliⱪidin, ularni misirliⱪlarning ⱪolidin ⱪutⱪuzƣanliⱪidin xadlandi.
10 Och Jethro sade: Lofvad vare Herren, den eder frälst hafver ifrå de Egyptiers och Pharaos hand; den der kan frälsa sitt folk ifrå Egypti hand.
Yǝtro [xadlinip]: — Silǝrni misirliⱪlarning wǝ Pirǝwnning ⱪolidin ⱪutⱪuzƣan Pǝrwǝrdigarƣa tǝxǝkkurlǝr bolƣay! U bu ⱪowmni misirliⱪlarning ⱪolidin ⱪutⱪuzdi!
11 Nu vet jag, att Herren är större än alle gudar; derföre att de högmodeliga emot dem handlat hafva.
Mǝn Pǝrwǝrdigarning barliⱪ ilaⱨlardin üstün turidiƣanliⱪini ǝmdi bildim; qünki U dǝl ular yoƣanqiliⱪ ⱪilƣan ixta Ɵzining ulardin üstün turidiƣanliⱪini namayan ⱪildi — dedi.
12 Och Jethro, Mose svär, tog bränneoffer, och offrade det Gudi. Då kom Aaron, och alle de äldste i Israel, till att äta bröd för Gudi med Mose svär.
Andin Musaning ⱪeynatisi Yǝtro Hudaƣa atap bir kɵydürmǝ ⱪurbanliⱪ wǝ birnǝqqǝ [tǝxǝkkur] ⱪurbanliⱪlirini elip kǝldi; Ⱨarun bilǝn Israilning ⱨǝrbir aⱪsaⱪili Musaning ⱪeynatisi bilǝn billǝ Hudaning ⱨuzurida taam yeyixkǝ kǝldi.
13 Den andra morgonen satte sig Mose till att döma folket; och folket stod omkring Mose ifrå morgonen intill aftonen.
Ətisi Musa hǝlⱪning ix-dǝwaliri üstidin ⱨɵküm qiⱪirixⱪa olturdi; hǝlⱪ ǝtigǝndin tartip kǝqkiqǝ Musaning qɵrisidǝ turuxti.
14 Då hans svär såg allt det han gjorde med folkena, sade han: Hvad är det du gör med folkena? Hvi sitter du allena, och allt folket står omkring dig ifrå morgonen allt intill aftonen?
Musaning ⱪeynatisi uning hǝlⱪi üqün ⱪilƣan ixlirini kɵrgǝndǝ uningdin: — Sening hǝlⱪⱪǝ ⱪiliwatⱪan bu ixing zadi nemǝ ix? Nemixⱪa sǝn [bu ixta] yalƣuz olturisǝn, barliⱪ hǝlⱪ nemǝ üqün ǝtigǝndin kǝqkiqǝ sening qɵrǝngdǝ turidu? — dedi.
15 Mose svarade honom: Folket kommer till mig, och frågar Gud om råd;
Musa ⱪeynatisiƣa jawab berip: — Hǝlⱪ Hudadin yol izdǝxkǝ mening ⱪeximƣa kelidu.
16 Ty då de hafva något att skaffa, komma de till mig, att jag skall döma emellan hvar och en och hans nästa; och visa dem Guds rätt, och hans lag.
Ⱪaqanki ularning bir ix-dǝwasi qiⱪsa ular yenimƣa kelidu; xuning bilǝn mǝn ularning otturisida ⱨɵküm qiⱪirimǝn wǝ xundaⱪla Hudaning ⱪanun-bǝlgilimilirini ularƣa bildürimǝn, — dedi.
17 Hans svär sade till honom: Det är icke godt som du gör.
Musaning ⱪeynatisi uningƣa: — Bu ⱪilƣining yahxi bolmaptu.
18 Du gör ovisliga; så ock folket, som med dig är. Detta ärendet är dig för svårt, du kan icke uträtta det allena.
Sǝn jǝzmǝn ɵzüngni ⱨǝmdǝ qɵrǝngdǝ turƣan hǝlⱪnimu qarqitip ⱪoyisǝn; qünki bu ix sanga bǝk eƣir kelidu. Sǝn uni yalƣuz ⱪilip yetixǝlmǝysǝn.
19 Men hör mina röst; jag vill gifva dig råd, och Gud skall vara med dig. Sköt du folket inför Gud, och framsätt ärenden för Gudi;
Əmdi mening sɵzümgǝ ⱪulaⱪ salƣin, mǝn sanga bir mǝsliⱨǝt berǝy wǝ [xundaⱪ ⱪilsang, ] Huda sening bilǝn billǝ bolidu: — Sǝn ɵzüng Hudaning aldida hǝlⱪning wǝkili bolup, ularning ixlirini Hudaƣa mǝlum ⱪilƣin;
20 Och förse dem med rätt och lag, att du visar dem den väg, der de uti vandra skola, och de gerningar, som de göra skola.
sǝn hǝlⱪⱪǝ ⱪanun-bǝlgilimilǝrni ɵgitip, mangidiƣan yolni kɵrsitip, ularning ⱪandaⱪ burqi barliⱪini uⱪturƣin.
21 Men sök dig upp ibland allt folket redeliga män, de som frukta Gud, sannfärdiga, och de som hata girighetena; dem sätt öfver dem, somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;
Xuning bilǝn bir waⱪitta sǝn pütkül hǝlⱪning arisidin Hudadin ⱪorⱪidiƣan, nǝpsaniyǝtqilikni yaman kɵridiƣan ⱨǝm ⱪabiliyǝtlik ⱨǝm diyanǝtlik adǝmlǝrni tepip, ularni hǝlⱪning üstigǝ bax ⱪilip, bǝzisini mingbexi, bǝzisini yüzbexi, bǝzisini ǝllikbexi, bǝzisini onbexi ⱪilip tǝyinligin.
22 De som alltid måga döma folket; men när någon svår sak är, att de må hafva henne inför dig, och de åtskilja alla de ringa saker; så varder det dig lättare, och de dragat med dig.
Xuning bilǝn bular ⱨǝrⱪandaⱪ waⱪitta hǝlⱪning ix-dǝwalirini soraydu. Əgǝr qong bir ix-dǝwa qiⱪip ⱪalsa, buni sanga tapxursun; lekin ⱨǝmmǝ kiqik ix-dǝwalarni ular ɵzliri bejirisun. Xundaⱪ ⱪilip, ular sening wǝzipǝngni yeniklitip, yüküngni kɵtürüxüp beridu.
23 Om du det gör, kan du bestå hvad Gud dig bjuder; och allt detta folket kan gå hem till sitt igen med frid.
Əgǝr xundaⱪ ⱪilsang wǝ Huda sanga xundaⱪ buyrusa, ɵzüng [wǝzipǝngdǝ] put tirǝp turalaysǝn wǝ hǝlⱪingmu hatirjǝmlik bilǝn ɵz jayiƣa ⱪaytip ketidu, dedi.
24 Mose hörde sins svärs röst, och gjorde allt, såsom han sade honom;
Musa ⱪeynatisining sɵzigǝ ⱪulaⱪ selip deginining ⱨǝmmisini ⱪildi.
25 Och utvalde redeliga män utaf hela Israel, och gjorde dem till höfdingar öfver folket; somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;
Musa pütkül Israil arisidin ⱪabiliyǝtlik adǝmlǝrni tallap, ularni hǝlⱪning üstigǝ bax ⱪilip, bǝzisini mingbexi, bǝzisini yüzbexi, bǝzisini ǝllikbexi, bǝzisini onbexi ⱪilip ⱪoydi.
26 Att de alltid skulle döma folket; men hvad svåra saker voro, dem sköto de till Mose; och de ringa saker dömde de.
Bular ⱨǝrⱪandaⱪ waⱪitta hǝlⱪning ix-dǝwalirini sorap turdi; tǝsrǝk ix-dǝwalarni bolsa, Musaƣa yollaytti, kiqik ix-dǝwalarni bolsa ɵzliri soraytti.
27 Och så lät Mose sin svär fara hem i sitt land igen.
Andin Musa ⱪeynatisini yolƣa selip ⱪoydi, u ɵz yurtiƣa ⱪaytip kǝtti.
