2 Mosebok 18

1 Och då Jethro, Presten i Midian, Mose svär, hörde allt det Gud gjort hade med Mose och hans folk Israel, att Herren hade fört Israel utur Egypten;

When Jethro, the priest of Midian, Moses' father in law, heard of all that Elohim had done for Moses, and for Israel his people, and that YHWH had brought Israel out of Egypt;

2 Tog han Zipora, Mose hustru, den han hade tillbakasändt;

Then Jethro, Moses' father in law, took Zipporah, Moses' wife, after he had sent her back,

3 Samt med hennes två söner; af hvilkom en het Gersom, ty han sade: Jag är vorden en utländning i främmande lande;

And her two sons; of which the name of the one was Gershom; for he said, I have been an alien in a strange land:

4 Och den andre Elieser, ty han sade: Mins faders Gud hafver varit min hjelp, och hafver frälst mig ifrå Pharaos svärde.

And the name of the other was Eliezer; for the Elohim of my father, said he, was mine help, and delivered me from the sword of Pharaoh:

5 Då nu Jethro, Mose svär, och hans söner, och hans hustru kommo till honom i öknene in på Guds berg, der han lägret uppslagit hade;

And Jethro, Moses' father in law, came with his sons and his wife unto Moses into the wilderness, where he encamped at the mount of Elohim:

6 Lät han säga Mose: Jag Jethro, din svär, är kommen till dig; och din hustru, och både hennes söner med henne.

And he said unto Moses, I thy father in law Jethro am come unto thee, and thy wife, and her two sons with her.

7 Då gick Mose ut emot honom, och böjde sig för honom, och kysste honom. Och då de hade helsat hvarannan, gingo de in i tjället.

And Moses went out to meet his father in law, and did obeisance, and kissed him; and they asked each other of their welfare; and they came into the tent.

8 Då förtäljde Mose sinom svär allt det Herren hade gjort Pharao och de Egyptier, för Israels skull; och all den mödo, som de på vägenom haft hade, och att Herren hade hulpit dem.

And Moses told his father in law all that YHWH had done unto Pharaoh and to the Egyptians for Israel's sake, and all the travail that had come upon them by the way, and how YHWH delivered them.

9 Och Jethro fröjdade sig öfver allt det goda, som Herren hade gjort Israel; att han hade frälst dem ifrå de Egyptiers hand.

And Jethro rejoiced for all the goodness which YHWH had done to Israel, whom he had delivered out of the hand of the Egyptians.

10 Och Jethro sade: Lofvad vare Herren, den eder frälst hafver ifrå de Egyptiers och Pharaos hand; den der kan frälsa sitt folk ifrå Egypti hand.

And Jethro said, Blessed be YHWH, who hath delivered you out of the hand of the Egyptians, and out of the hand of Pharaoh, who hath delivered the people from under the hand of the Egyptians.

11 Nu vet jag, att Herren är större än alle gudar; derföre att de högmodeliga emot dem handlat hafva.

Now I know that YHWH is greater than all elohim: for in the thing wherein they dealt proudly he was above them.

12 Och Jethro, Mose svär, tog bränneoffer, och offrade det Gudi. Då kom Aaron, och alle de äldste i Israel, till att äta bröd för Gudi med Mose svär.

And Jethro, Moses' father in law, took a burnt offering and sacrifices for Elohim: and Aaron came, and all the elders of Israel, to eat bread with Moses' father in law before Elohim.

13 Den andra morgonen satte sig Mose till att döma folket; och folket stod omkring Mose ifrå morgonen intill aftonen.

And it came to pass on the morrow, that Moses sat to judge the people: and the people stood by Moses from the morning unto the evening.

14 Då hans svär såg allt det han gjorde med folkena, sade han: Hvad är det du gör med folkena? Hvi sitter du allena, och allt folket står omkring dig ifrå morgonen allt intill aftonen?

And when Moses' father in law saw all that he did to the people, he said, What is this thing that thou doest to the people? why sittest thou thyself alone, and all the people stand by thee from morning unto even?

15 Mose svarade honom: Folket kommer till mig, och frågar Gud om råd;

And Moses said unto his father in law, Because the people come unto me to inquire of Elohim:

16 Ty då de hafva något att skaffa, komma de till mig, att jag skall döma emellan hvar och en och hans nästa; och visa dem Guds rätt, och hans lag.

When they have a matter, they come unto me; and I judge between one and another, and I do make them know the statutes of Elohim, and his laws.

17 Hans svär sade till honom: Det är icke godt som du gör.

And Moses' father in law said unto him, The thing that thou doest is not good.

18 Du gör ovisliga; så ock folket, som med dig är. Detta ärendet är dig för svårt, du kan icke uträtta det allena.

Thou wilt surely wear away, both thou, and this people that is with thee: for this thing is too heavy for thee; thou art not able to perform it thyself alone.

19 Men hör mina röst; jag vill gifva dig råd, och Gud skall vara med dig. Sköt du folket inför Gud, och framsätt ärenden för Gudi;

Hearken now unto my voice, I will give thee counsel, and Elohim shall be with thee: Be thou for the people to Elohimward, that thou mayest bring the causes unto Elohim:

20 Och förse dem med rätt och lag, att du visar dem den väg, der de uti vandra skola, och de gerningar, som de göra skola.

And thou shalt teach them ordinances and laws, and shalt shew them the way wherein they must walk, and the work that they must do.

21 Men sök dig upp ibland allt folket redeliga män, de som frukta Gud, sannfärdiga, och de som hata girighetena; dem sätt öfver dem, somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;

Moreover thou shalt provide out of all the people able men, such as fear Elohim, men of truth, hating covetousness; and place such over them, to be rulers of thousands, and rulers of hundreds, rulers of fifties, and rulers of tens:

22 De som alltid måga döma folket; men när någon svår sak är, att de må hafva henne inför dig, och de åtskilja alla de ringa saker; så varder det dig lättare, och de dragat med dig.

And let them judge the people at all seasons: and it shall be, that every great matter they shall bring unto thee, but every small matter they shall judge: so shall it be easier for thyself, and they shall bear the burden with thee.

23 Om du det gör, kan du bestå hvad Gud dig bjuder; och allt detta folket kan gå hem till sitt igen med frid.

If thou shalt do this thing, and Elohim command thee so, then thou shalt be able to endure, and all this people shall also go to their place in peace.

24 Mose hörde sins svärs röst, och gjorde allt, såsom han sade honom;

So Moses hearkened to the voice of his father in law, and did all that he had said.

25 Och utvalde redeliga män utaf hela Israel, och gjorde dem till höfdingar öfver folket; somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;

And Moses chose able men out of all Israel, and made them heads over the people, rulers of thousands, rulers of hundreds, rulers of fifties, and rulers of tens.

26 Att de alltid skulle döma folket; men hvad svåra saker voro, dem sköto de till Mose; och de ringa saker dömde de.

And they judged the people at all seasons: the hard causes they brought unto Moses, but every small matter they judged themselves.

27 Och så lät Mose sin svär fara hem i sitt land igen.

And Moses let his father in law depart; and he went his way into his own land.