2 Mosebok 18

1 Och då Jethro, Presten i Midian, Mose svär, hörde allt det Gud gjort hade med Mose och hans folk Israel, att Herren hade fört Israel utur Egypten;

And when Jethro, the priest of Midian, the kinsman of Moses, had heard all that God had done for Moses, and for his people Israel, and that the Lord had led Israel away from Egypt,

2 Tog han Zipora, Mose hustru, den han hade tillbakasändt;

he brought Zipporah, the wife of Moses, whom he was to return to him,

3 Samt med hennes två söner; af hvilkom en het Gersom, ty han sade: Jag är vorden en utländning i främmande lande;

and her two sons, of whom one was called Gershom, (for his father said, “I have been a newcomer in a foreign land,”)

4 Och den andre Elieser, ty han sade: Mins faders Gud hafver varit min hjelp, och hafver frälst mig ifrå Pharaos svärde.

and the other in truth was Eliezer, (“For the God of my father,” he said, “is my helper, and has rescued me from the sword of Pharaoh.”)

5 Då nu Jethro, Mose svär, och hans söner, och hans hustru kommo till honom i öknene in på Guds berg, der han lägret uppslagit hade;

And so Jethro, the kinsman of Moses, with his sons and his wife, came to Moses in the desert, where he was encamped next to the mountain of God.

6 Lät han säga Mose: Jag Jethro, din svär, är kommen till dig; och din hustru, och både hennes söner med henne.

And he sent word to Moses, saying: “I, Jethro, your kinsman, have come to you, with your wife, and your two sons with her.”

7 Då gick Mose ut emot honom, och böjde sig för honom, och kysste honom. Och då de hade helsat hvarannan, gingo de in i tjället.

And going out to meet his kinsman, he reverenced and kissed him. And they saluted each other with peaceful words. And when he had arrived at the tent,

8 Då förtäljde Mose sinom svär allt det Herren hade gjort Pharao och de Egyptier, för Israels skull; och all den mödo, som de på vägenom haft hade, och att Herren hade hulpit dem.

Moses explained to his kinsman all that the Lord had done to Pharaoh and to the Egyptians on behalf of Israel, and all the hardships which had befallen them on the journey, and how the Lord had freed them.

9 Och Jethro fröjdade sig öfver allt det goda, som Herren hade gjort Israel; att han hade frälst dem ifrå de Egyptiers hand.

And Jethro was gladdened over all the good that the Lord had done for Israel, because he had rescued them from the hand of the Egyptians.

10 Och Jethro sade: Lofvad vare Herren, den eder frälst hafver ifrå de Egyptiers och Pharaos hand; den der kan frälsa sitt folk ifrå Egypti hand.

And he said: “Blessed is the Lord, who has freed his people from the hand of the Egyptians and from the hand of Pharaoh; he has rescued his people from the hand of Egypt.

11 Nu vet jag, att Herren är större än alle gudar; derföre att de högmodeliga emot dem handlat hafva.

Now I know that the great Lord is above all gods. This is why they acted arrogantly against them.”

12 Och Jethro, Mose svär, tog bränneoffer, och offrade det Gudi. Då kom Aaron, och alle de äldste i Israel, till att äta bröd för Gudi med Mose svär.

And so Jethro, the kinsman of Moses, offered holocausts and sacrifices to God. And Aaron arrived with all the elders of Israel, in order to eat bread with him in the sight of God.

13 Den andra morgonen satte sig Mose till att döma folket; och folket stod omkring Mose ifrå morgonen intill aftonen.

Then, the next day, Moses sat down in order to judge the people, and they stood beside Moses from morning, even until evening.

14 Då hans svär såg allt det han gjorde med folkena, sade han: Hvad är det du gör med folkena? Hvi sitter du allena, och allt folket står omkring dig ifrå morgonen allt intill aftonen?

And when, of course, his kinsman saw all that he did among the people, he said: “What is this that you do among the people? Why do you sit alone, while all the people stand before you, from morning, even until evening?”

15 Mose svarade honom: Folket kommer till mig, och frågar Gud om råd;

And Moses answered him: “The people come to me seeking the verdict of God.

16 Ty då de hafva något att skaffa, komma de till mig, att jag skall döma emellan hvar och en och hans nästa; och visa dem Guds rätt, och hans lag.

And when any kind of dispute occurs among them, they come to me to judge between them, and to reveal the precepts of God and of his laws.”

17 Hans svär sade till honom: Det är icke godt som du gör.

But he said, “This is not good, what you are doing.

18 Du gör ovisliga; så ock folket, som med dig är. Detta ärendet är dig för svårt, du kan icke uträtta det allena.

You will be consumed by foolish efforts, both you and this people who are with you. The task is beyond your strength; you will not be able bear it alone.

19 Men hör mina röst; jag vill gifva dig råd, och Gud skall vara med dig. Sköt du folket inför Gud, och framsätt ärenden för Gudi;

But listen to my words and counsels, and then God will be with you. Be available to the people in that which pertains to God, so as to refer what they say to him,

20 Och förse dem med rätt och lag, att du visar dem den väg, der de uti vandra skola, och de gerningar, som de göra skola.

and to reveal to the people the ceremonies, and the rituals of worship, and the way by which they should progress, and the work that they should do.

21 Men sök dig upp ibland allt folket redeliga män, de som frukta Gud, sannfärdiga, och de som hata girighetena; dem sätt öfver dem, somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;

Then provide, from all of the people, men capable and fearing God, in whom there is truth and who hate avarice, and appoint from them tribunes, and leaders of hundreds, and of fifties, and of tens,

22 De som alltid måga döma folket; men när någon svår sak är, att de må hafva henne inför dig, och de åtskilja alla de ringa saker; så varder det dig lättare, och de dragat med dig.

who may judge the people at all times. Then, when anything greater will have occurred, they may refer it to you, and let them judge the lesser matters only. And so it may be lighter for you, the burden being divided among others.

23 Om du det gör, kan du bestå hvad Gud dig bjuder; och allt detta folket kan gå hem till sitt igen med frid.

If you will do this, you will fulfill the orders of God, and you will be able to uphold his precepts. And this entire people will return to their places in peace.”

24 Mose hörde sins svärs röst, och gjorde allt, såsom han sade honom;

Having heard this, Moses did everything that he had suggested to him.

25 Och utvalde redeliga män utaf hela Israel, och gjorde dem till höfdingar öfver folket; somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;

And choosing virtuous men from all of Israel, he appointed them as leaders of the people: tribunes, and leaders of hundreds, and of fifties, and of tens.

26 Att de alltid skulle döma folket; men hvad svåra saker voro, dem sköto de till Mose; och de ringa saker dömde de.

And they judged the people at all times. But whatever was more serious, they referred to him, and they judged easier matters only.

27 Och så lät Mose sin svär fara hem i sitt land igen.

And he dismissed his kinsman, who, turning back, went to his own land.