2 Mosebok 18

1 Och då Jethro, Presten i Midian, Mose svär, hörde allt det Gud gjort hade med Mose och hans folk Israel, att Herren hade fört Israel utur Egypten;

Mose ding'a anupa pa, Jethro Midian thempupa'n Mose le asopi Israel mite chung'a Pakai natoh thil kidang abolho ajadoh tai. Amapan jong Pakaiyin Israel mite Egypt gam'ma kon'na ahin lhatdoh chu ki dang asaval jeng'in ahi.

2 Tog han Zipora, Mose hustru, den han hade tillbakasändt;

Mose'n jong anupa pa, Jethro heng'a ajinu Zipporah le achapateni chu asol'in, chuin amahon insung'a apuilut uvin ahi.

3 Samt med hennes två söner; af hvilkom en het Gersom, ty han sade: Jag är vorden en utländning i främmande lande;

Mose chapa pengmasa min chu Gershom ahin, achapa apen lhah chun Mose'n hiti hin aseiye. “Mi gamsung'a khosa kahi,” tia ana minsah chu ahi.

4 Och den andre Elieser, ty han sade: Mins faders Gud hafver varit min hjelp, och hafver frälst mig ifrå Pharaos svärde.

Ani channa achapa min chu Eliezer asah in, Mose'n hiti hin aseije, “Keima khangluiya pat ka Pathen chun Pharaoh chemjam akon eihuh hing ahi,” tia asah ahi.

5 Då nu Jethro, Mose svär, och hans söner, och hans hustru kommo till honom i öknene in på Guds berg, der han lägret uppslagit hade;

Mose nupa pa, Jethro chu Mose vil lin gammang lam'a ahung tan ahile. Aman ajinu le achapa teni chu ahin puijin, Mose le amiten gamthip lah Pathen molsang kom'a ngahmun akisem nau mun'na ahinpha taovin ahi.

6 Lät han säga Mose: Jag Jethro, din svär, är kommen till dig; och din hustru, och både hennes söner med henne.

Jethro'in jong Mose chu thu athot tan, “Keima Jethro nanupa pa kahin, keima nangma vil'a najinu le na chapa teni jaona hung kahi,” ati.

7 Då gick Mose ut emot honom, och böjde sig för honom, och kysste honom. Och då de hade helsat hvarannan, gingo de in i tjället.

Mose jong pamlam'a agache doh'in anupa pachu agakimu pitai. Amajong akum lhan abeng achop peh tan ahi. Hiti chun khat le khat akilem touvin Mose chen'na ponbuh sung'a alut taovin ahi.

8 Då förtäljde Mose sinom svär allt det Herren hade gjort Pharao och de Egyptier, för Israels skull; och all den mödo, som de på vägenom haft hade, och att Herren hade hulpit dem.

Mose'n jong anupa pa heng'a Pakaiyin ichangeiya Egypt gam'a konna Israel mite chung'a na-ahintoh ham ti thudol'a aseipeh'in ahi. Chule lamkah jouse'a thohgim hahsa athoh nau le agenthei najouseo abonchan anupa pa heng'a asei peh in ahi.

9 Och Jethro fröjdade sig öfver allt det goda, som Herren hade gjort Israel; att han hade frälst dem ifrå de Egyptiers hand.

Pakaiyin Israelte ichangeiya Egypt mite khut'a kon ahin panpi hitam tithu le ahin huhdohna thudol phatah'a ahet chet phat'in alungthim akipah lheh jeng in ahi.

10 Och Jethro sade: Lofvad vare Herren, den eder frälst hafver ifrå de Egyptiers och Pharaos hand; den der kan frälsa sitt folk ifrå Egypti hand.

Jethro'n hiti hin aseiye, “Pathen thangvah in umhen.” “Ajeh chu Aman Pharaoh le Egypt mite akona nahin huhdoh jal in. Henge, Pakai bou chu ahiye Egypt mite thanei na konna na huh doh uva! ati.”

11 Nu vet jag, att Herren är större än alle gudar; derföre att de högmodeliga emot dem handlat hafva.

“Tun keiman ka hechen sel taije, Pakai hi pakai jouse lah a thanei chung nungpen Pakai ahiye. Ajeh chu Aman aban thahat apan'in Egypt mite akiletsah nauva kon'na ahin huhdoh ahi,” ati.

12 Och Jethro, Mose svär, tog bränneoffer, och offrade det Gudi. Då kom Aaron, och alle de äldste i Israel, till att äta bröd för Gudi med Mose svär.

Chuin Jethro amachu Mose ding'a anupa pan jong Pathen angsung'a pumgo thilto kilhaina asem in ahi. Aaron le Israel sung'a upa ho ahung uvin Pathen angsung'a kilhaina ankong chu asoh khom uve.

13 Den andra morgonen satte sig Mose till att döma folket; och folket stod omkring Mose ifrå morgonen intill aftonen.

Ajing nikhon Mose'n jong atouna a kon'nin mipiho thutan ding'in ahung doh tan ahile, mipiho jong chu nilhum keijin ading tauve.

14 Då hans svär såg allt det han gjorde med folkena, sade han: Hvad är det du gör med folkena? Hvi sitter du allena, och allt folket står omkring dig ifrå morgonen allt intill aftonen?

Mose nupa pan, hitia mipiho chung'a athilbol amudoh phat'in aman Mose heng'a aseijin, “Hiche laimunna hi ipi mong mong tongdoh inge nati ham? Ipi bol mong inge natia jingkah'a kipat nilhah lamchangeiya mipiho hi nahiti din sah hitam?” ati.

15 Mose svarade honom: Folket kommer till mig, och frågar Gud om råd;

Mose'n adonbut'in ajah'a, “Ajeh chu mipiho hi kaheng'a hung uva Pathen akon kavai hopna hi akilah mang kigot uva ahi.”

16 Ty då de hafva något att skaffa, komma de till mig, att jag skall döma emellan hvar och en och hans nästa; och visa dem Guds rätt, och hans lag.

“Amaho hi ahung kinah komu le kaheng ahin jonlut jiuvin, chuteng keiman thu katan peh jiuvin, Pathen akon nun leh khan dan toh kitoh'a Pathen phatsah bang'a ka hilchen jiuva ahiye,” ati.

17 Hans svär sade till honom: Det är icke godt som du gör.

Chuin Mose nupa pan ajah aseiyin, “na thilbol hi adih poije!” ati.

18 Du gör ovisliga; så ock folket, som med dig är. Detta ärendet är dig för svårt, du kan icke uträtta det allena.

“Mipi ahin nangma nahin na bon'uva na gimna diuva ahi bouve ajeh chu nathilbol hi abeipon ahi. Nangma changseh adin thi lhah satah khat ahiye,” ati.

19 Men hör mina röst; jag vill gifva dig råd, och Gud skall vara med dig. Sköt du folket inför Gud, och framsätt ärenden för Gudi;

“Tun keiman kahil nahiye, ajeh chu keiman kultah'a kahil nahi ngaijin lang Pathen'in naum pijing hen. Mipiho jouse khella hi Pathen ansung'a ding jing nahin, akibaotam nao jouse Pathen angsung'a na selhah ding ahijoi,” ati.

20 Och förse dem med rätt och lag, att du visar dem den väg, der de uti vandra skola, och de gerningar, som de göra skola.

“Mipiho hi Pathen akon chonna Danho le phatsahna ho hilchen in lang, hichu aboltei na diuva na thumop'a chule ajui cheh na diuva jong nasei ngaija ahi.”

21 Men sök dig upp ibland allt folket redeliga män, de som frukta Gud, sannfärdiga, och de som hata girighetena; dem sätt öfver dem, somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;

“Ahinlah mipiho lah akonna thilbol thei miman tam, Pathen ging, nehguh chah guh beija natong thei ding nalhen doh ding ahi. Amaho chun mijakhat lah hihen sangkhat lah hihen jakhat lah hijong le aloi loija vaihomma na pansah ding ahiye.”

22 De som alltid måga döma folket; men när någon svår sak är, att de må hafva henne inför dig, och de åtskilja alla de ringa saker; så varder det dig lättare, och de dragat med dig.

“Phat tinna mipi thutanna napan sah diu, thupi diuva thutanna ding aumvang le nangma heng'a hinpuiyun tin, thuneo hojouse vang chu amahon ama chamma atan lhah jeng theiju ahi. Nangma dia jong agom lam hijo ding chule amahon jong nangma nahin kithopi nau jong ahi,” ati.

23 Om du det gör, kan du bestå hvad Gud dig bjuder; och allt detta folket kan gå hem till sitt igen med frid.

“Hichengse hi na jui'a ahile, nangma chunga Pathen in tohding nahin peh teng doujou'na tha naneijoh ding chule mipihon jong lungmoung sella ama ama in cheh akile jut thei diu ahi.”

24 Mose hörde sins svärs röst, och gjorde allt, såsom han sade honom;

Mose'n jong anupa pa Jethro thusei chu angaijin, aman aseibang bang'in aboltan ahile apha lheh jeng tai.

25 Och utvalde redeliga män utaf hela Israel, och gjorde dem till höfdingar öfver folket; somliga öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, och öfver tio;

Israel mite lah akonin thilbol thei miman tam cheh alheng doh tan. Amaho chengse chu Israel mite lah'a lamkaija pang ding hichu mi sangkhat, jakhat chung'a vaihomin apan sah soh kei uve.

26 Att de alltid skulle döma folket; men hvad svåra saker voro, dem sköto de till Mose; och de ringa saker dömde de.

Amaho chun kiphunna le baotam na nei ho chu Mose heng'a ahin lhut lut jiuvin ahi. Thuneo boina hovang chu amahon acham'un a sulham jiuvin ahi,

27 Och så lät Mose sin svär fara hem i sitt land igen.

Hicheho jouse nung hin, Mose'n anupa pa asol in, anupa pa Jethro in jong alam pi ahung'na mama chu ahoh in akile tan ahi.