2 Mosebok 14
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
And Jehovah spoke to Moses, saying,
2 Tala med Israels barn, och säg att de vända om, och slå deras lägre tvärtemot den dalen Hyroth, emellan Migdol och hafvet, emot BaalZephon, och der tvärt öfver slå lägret vid hafvet.
Speak to the sons of Israel, that they turn back and encamp before Pihahiroth, between Migdol and the sea, before Baal-zephon. Ye shall encamp opposite it by the sea.
3 Förty Pharao varder sägandes om Israels barn: De fara ville i landena; öknen hafver beslutit dem.
And Pharaoh will say of the sons of Israel, They are entangled in the land; the wilderness has shut them in.
4 Och jag vill förstocka hans hjerta, att han skall jaga efter dem, och vill vinna pris på Pharao och alla hans magt; och de Egyptier skola förnimma, att jag är Herren. Och de gjorde så.
And I will harden Pharaoh's heart, and he shall follow after them, and I will get for me honor upon Pharaoh, and upon all his army, and the Egyptians shall know that I am Jehovah. And they did so.
5 Och då det vardt sagdt för Konungenom i Egypten, att folket flydde, vardt hans och hans tjenares hjerta förvandladt emot folket, och sade: Hvi hafvom vi så gjort, att vi hafvom släppt Israel, att de icke skola tjena oss?
And it was told the king of Egypt that the people were fled. And the heart of Pharaoh and of his servants was changed towards the people, and they said, What is this we have done, that we have let Israel go from serving us?
6 Och han gjorde redo sin vagn, och tog sitt folk med sig;
And he made ready his chariot, and took his people with him.
7 Och tog sexhundrade utvalda vagnar, och hvad der eljest var för vagnar i Egypten, och höfvitsmän öfver allan sin här.
And he took six hundred chosen chariots, and all the chariots of Egypt, and captains over all of them.
8 Ty Herren förstockade Pharaos hjerta, Konungens i Egypten, att han jagade efter Israels barn, hvilke dock voro genom höga hand utgångne.
And Jehovah hardened the heart of Pharaoh king of Egypt, and he pursued after the sons of Israel, for the sons of Israel went out with a high hand.
9 Och de Egyptier jagade efter dem, och hinde dem der de sig lägrat hade vid hafvet, med hästar och vagnar och resenärer, och med all Pharaos här, uti den dalenom Hyroth, tvärt emot BaalZephon.
And the Egyptians pursued after them, all the horses and chariots of Pharaoh, and his horsemen, and his army, and overtook them encamping by the sea, beside Pihahiroth, before Baal-zephon.
10 Och då Pharao nalkades dem, hofvo Israels barn sin ögon upp, och si, de Egyptier kommo efter dem; och de fruktade sig storliga, och ropade till Herran;
And when Pharaoh drew near, the sons of Israel lifted up their eyes, and, behold, the Egyptians were marching after them, and they were very afraid. And the sons of Israel cried out to Jehovah,
11 Och sade till Mose: Voro icke grafvar i Egypten, att du måste bortföra oss, att vi skulle dö i öknene? Hvi hafver du så gjort oss, att du hafver fört oss utur Egypten?
and they said to Moses, Because there were no graves in Egypt, have thou taken us away to die in the wilderness? Why have thou dealt thus with us, to bring us forth out of Egypt?
12 Är icke nu detta det, som vi sade dig i Egypten: Låt blifva oss, att vi må tjena de Egyptier? Ty det vore oss ju bättre tjena de Egyptier, än dö i öknene.
Is not this the word that we spoke to thee in Egypt, saying, Let us alone, that we may serve the Egyptians? For it were better for us to serve the Egyptians, than that we should die in the wilderness.
13 Mose sade till folket: Frukter eder intet, står och ser till, hvilken en salighet Herren varder görandes i dag med eder; ty dessa Egyptier, som I sen i dag, dem skolen I aldrig mera se i evig tid.
And Moses said to the people, Fear ye not. Stand still, and see the salvation of Jehovah, which he will work for you today, for the Egyptians whom ye have seen today, ye shall see them again no more forever.
14 Herren varder stridandes för eder, och I skolen stå stilla dertill.
Jehovah will fight for you, and ye shall keep silent.
15 Herren sade till Mose: Hvad ropar du till mig? Säg Israels barnom, att de draga fram.
And Jehovah said to Moses, Why do thou cry to me? Speak to the sons of Israel, that they go forward.
16 Men du häf din staf upp, och räck dina hand öfver hafvet, och skilj det åt, att Israels barn måga gå der midt igenom på det torra.
And lift thou up thy rod, and stretch out thy hand over the sea, and divide it, and the sons of Israel shall go into the midst of the sea on dry ground.
17 Si, jag vill förstocka de Egyptiers hjerta, att de skola följa efter eder; så vill jag vinna pris på Pharao, och alla hans magt, uppå hans vagnar och resenärer.
And I, behold, I will harden the hearts of the Egyptians, and they shall go in after them, and I will get for me honor upon Pharaoh, and upon all his army, upon his chariots, and upon his horsemen.
18 Och de Egyptier skola förnimma, att jag är Herren; när jag hafver pris vunnit på Pharao, och hans vagnar och resenärer.
And the Egyptians shall know that I am Jehovah, when I have gotten for me honor upon Pharaoh, upon his chariots, and upon his horsemen.
19 Då upphof sig Guds Ängel, den som för Israels lägre gick, och gaf sig bakom dem; och molnstoden gaf sig ock utu deras ansigte, och gick bakom dem;
And the agent of God, who went before the camp of Israel, moved and went behind them, and the pillar of cloud moved from before them, and stood behind them.
20 Och kom emellan de Egyptiers och Israels lägre; och det var ett mörkt moln, och upplyste nattena, så att desse och hine i den hela nattene icke kunde komma tillsamman.
And it came between the camp of Egypt and the camp of Israel. And the cloud and the darkness was there, yet it gave light by night. And the one did not come near the other all the night.
21 Då nu Mose räckte sin hand öfver hafvet, lät Herren drifva det bort genom ett starkt östanväder i den hela nattene, och gjorde hafvet torrt; och vattnet skiljdes åt.
And Moses stretched out his hand over the sea, and Jehovah caused the sea to go back by a strong east wind all the night, and made the sea dry land, and the waters were divided.
22 Och Israels barn gingo derin, midt i hafvet på det torra; och vattnet var dem för en mur på den högra sidone, och den venstra.
And the sons of Israel went into the midst of the sea upon the dry ground, and the waters were a wall to them on their right hand, and on their left.
23 Och de Egyptier följde, och gingo in efter dem, alle Pharaos hästar och vagnar och resenärer, midt in i hafvet.
And the Egyptians pursued, and went in after them into the midst of the sea, all Pharaoh's horses, his chariots, and his horsemen.
24 Som nu morgonväkten kom, såg Herren uppå de Egyptiers lägre utur eldstodene och molnena; och gjorde en förskräckelse i deras lägre;
And it came to pass in the morning watch, that Jehovah looked forth upon the army of the Egyptians through the pillar of fire and of cloud, and troubled the army of the Egyptians.
25 Och stötte hjulen ifrå deras vagnar, och störte dem väldeliga omkull. Då sade de Egyptier: Låt oss fly ifrån Israel; Herren strider för dem emot de Egyptier.
And he took off their chariot wheels, and they drove them with difficulty, so that the Egyptians said, Let us flee from the face of Israel, for Jehovah fights for them against the Egyptians.
26 Men Herren sade till Mose: Räck ut dina hand öfver hafvet, att vattnet igenfaller öfver de Egyptier; öfver deras vagnar och resenärer.
And Jehovah said to Moses, Stretch out thy hand over the sea, that the waters may come again upon the Egyptians, upon their chariots, and upon their horsemen.
27 Då räckte Mose sina hand ut öfver hafvet, och hafvet kom åter för morgonen i sin ström igen; och då de Egyptier flydde, mötte dem vattnet; och Herren inhvärfde dem midt i hafvena;
And Moses stretched forth his hand over the sea, and the sea returned to its strength when the morning appeared, and the Egyptians fled against it, and Jehovah overthrew the Egyptians in the midst of the sea.
28 Så att vattnet kom igen, och gick utöfver vagnar och resenärer, och alla Pharaos magt, som dem efterföljt hade in i hafvet; så att icke en af dem blef igen.
And the waters returned, and covered the chariots, and the horsemen, even all the army of Pharaoh who went in after them into the sea, there remained not so much as one of them.
29 Men Israels barn gingo torre midt igenom hafvet; och vattnet var dem för en mur på högra sidone, och den venstra.
But the sons of Israel walked upon dry land in the midst of the sea, and the waters were a wall to them on their right hand, and on their left.
30 Och så halp Herren Israel på den dagenom ifrå de Egyptiers hand; och de sågo de Egyptier döda på hafsstrandene;
Thus Jehovah saved Israel that day out of the hand of the Egyptians, and Israel saw the Egyptians dead upon the sea-shore.
31 Och den stora hand, som Herren hade bevisat på de Egyptier. Och folket fruktade Herran, och trodde Herranom, och hans tjenare Mose.
And Israel saw the great work which Jehovah did upon the Egyptians. And the people feared Jehovah, and they believed in Jehovah, and in his servant Moses.
