2 Mosebok 12
1 Herren sade till Mose och Aaron i Egypti lande:
And Jehovah spoke to Moses and Aaron in the land of Egypt, saying,
2 Denne månaden skall vara när eder den förste månaden; och af honom skolen I begynna månaderna om året.
This month shall be to you the beginning of months; it shall be the first month of the year to you.
3 Taler till hela Israels menighet, och säger: På tionde dagen i denna månadenom tage hvar och en ett får, den en husfader är, ju ett får till huset.
Speak ye to all the congregation of Israel, saying, In the tenth day of this month they shall take to them every man a lamb, according to their fathers' houses, a lamb for a household.
4 Men der ett hus är för klent till ett får, så tage sin nästa granna vid sitt hus efter själarnas tal, som nog kunde vara till att förtära fåret.
And if the household be too little for a lamb, then he and his neighbor next to his house shall take one according to the number of the souls, according to every man's eating ye shall make your count for the lamb.
5 Och det skall vara ett får, som ingen vank hafver, en gummar och årsgammal. Af lambom eller kidom skolen I tagat.
Your lamb shall be without blemish, a male a year old. Ye shall take it from the sheep, or from the goats.
6 Och I skolen behållat intill fjortonde dagen i denna månadenom. Och hvar hopen i hela Israel skall slagtat till aftonen;
And ye shall keep it until the fourteenth day of the same month, and the whole assembly of the congregation of Israel shall kill it at evening.
7 Och skolen taga af dess blod och stryka på båda sidoträn åt dörrene, och öfra dörrträt i husen, der de äta det uti;
And they shall take of the blood, and put it on the two side-posts and on the lintel upon the houses in which they shall eat it.
8 Och skolen så äta köttet i den samma nattene, stekt vid eld, och osyradt bröd, och skolen ätat med bitter salso.
And they shall eat the flesh in that night, roasted with fire, and unleavened bread, with bitter herbs they shall eat it.
9 I skolen icke ätat rått, eller med vattne sudet; utan allena stekt vid eld, dess hufvud med dess fötter och inelfver.
Do not eat of it raw, nor boiled at all with water, but roasted with fire, its head with its legs and with the inwards of it.
10 Och I skolen intet låta qvart blifva till morgonen; om något blifver qvart till morgonen, skolen I det uppbränna med elde.
And ye shall let nothing of it remain until the morning, but that which remains of it until the morning ye shall burn with fire.
11 Men så skolen I ätat: I skolen vara gjordade kringom edra länder, och hafva edra skor på edra fötter, och stafrar i edra händer; och I skolen ätat såsom de der hasta till vägs; ty det är Herrans Passah.
And thus ye shall eat it: with your loins girded, your shoes on your feet, and your staff in your hand. And ye shall eat it in haste. It is Jehovah's Passover.
12 Förty jag vill i den samma nattene gå genom Egypti land, och slå allt det förstfödt är i Egypti lande, både af menniskor och boskap, och bevisa mitt straff på alla de Egyptiers gudar, Jag Herren.
For I will go through the land of Egypt in that night, and will smite all the firstborn in the land of Egypt, both man and beast, and against all the gods of Egypt I will execute judgments. I am Jehovah.
13 Och blodet skall vara eder ett tecken på husen, der I uti ären, att, när jag ser blodet, skall jag gå framom eder; och eder icke vederfaras skall den plåga, som eder förderfva må, när jag slår Egypti land.
And the blood shall be to you for a sign upon the houses where ye are. And when I see the blood, I will pass over you, and there shall no plague be upon you to destroy you, when I smite the land of Egypt.
14 Och I skolen hafva denna dagen till åminnelse; och I skolen hålla honom högtideligan Herranom till en fest; I och alle edra efterkommande i en evig brukning.
And this day shall be to you for a memorial, and ye shall keep it a feast to Jehovah; throughout your generations ye shall keep it a feast by an ordinance forever.
15 I sju dagar skolen I äta osyradt bröd, nämliga, på första dagenom skolen I upphålla med syradt bröd uti edor hus. Den som syradt bröd äter, ifrå första dagen, allt intill den sjunde, hans själ skall förgöras af Israel.
Seven days ye shall eat unleavened bread, even the first day ye shall put away leaven out of your houses, for whoever eats leavened bread from the first day until the seventh day, that soul shall be cut off from Israel.
16 Den förste dagen skall vara helig, att I sammankommen, och den sjunde skall ock vara helig, att I sammankommen; intet arbete skolen I göra på dem, utan det som till maten hörer för allahanda själar, det allena mågen I göra för eder.
And in the first day there shall be to you a holy convocation, and in the seventh day a holy convocation, no manner of work shall be done in them, except that which every man must eat, that only may be done by you.
17 Och håller eder vid osyradt bröd; förty på den samma dagen hafver jag utfört edra härar utur Egypti land; derföre skolen I, och alle edre efterkommande, hålla denna dagen i en evig brukning.
And ye shall observe the feast of unleavened bread, for in this selfsame day I have brought your armies out of the land of Egypt. Therefore ye shall observe this day throughout your generations by an ordinance forever.
18 På fjortonde dagen i första månadenom, om aftonen, skolen I äta osyradt bröd, intill en och tjugonde dagen i samma månadenom om aftonen;
In the first month, on the fourteenth day of the month at evening, ye shall eat unleavened bread, until the twenty-first day of the month at evening.
19 Så att man i sju dagar intet syradt bröd finner i edor hus; ty den som syradt bröd äter, hans själ skall förgöras utur Israels menighet, ehvad han är utländsk eller inländsk.
Seven days there shall be no leaven found in your houses, for whoever eats that which is leavened, that soul shall be cut off from the congregation of Israel, whether he be a sojourner, or one who is born in the land.
20 Derföre äter intet syradt bröd, utan allenast osyradt bröd uti alla edra boningar.
Ye shall eat nothing leavened, in all your habitations ye shall eat unleavened bread.
21 Och Mose kallade alla de äldsta i Israel, och sade till dem: Leter ut och tager får, hvar och en för sitt husfolk, och slagter Passah.
Then Moses called for all the elders of Israel, and said to them, Draw out, and take to you lambs according to your families, and kill the Passover.
22 Och tager ett knippe isop, och dopper i blodet i bäckenet, och stryker dermed på öfra dörrträt, och båda sidoträn; och ingen menniska gånge ut genom sins hus dörr intill morgonen.
And ye shall take a bunch of hyssop, and dip it in the blood that is in the basin, and strike the lintel and the two side-posts with the blood that is in the basin, and none of you shall go out of the door of his house until the morning.
23 Förty Herren varder gångandes der framom, och skall plåga de Egyptier. Och när han får se blodet på öfra dörrträt och på de tu sidoträn, går Herren framom dörrena, och icke låter förderfvaren komma uti edor hus till att plåga.
For Jehovah will pass through to smite the Egyptians, and when he sees the blood upon the lintel, and on the two side-posts, Jehovah will pass over the door, and will not allow the destroyer to come in to your houses to smite you.
24 Derföre håll denna seden för dig och din barn till evig tid.
And ye shall observe this thing for an ordinance to thee and to thy sons forever.
25 Och när I kommen in uti landet, det Herren eder gifvandes varder, såsom han sagt hafver, så håller denna tjenstena.
And it shall come to pass, when ye have come to the land which Jehovah will give you, according as he has promised, that ye shall keep this service.
26 Och när edor barn säga till eder: Hvad hafven I der för en tjenst?
And it shall come to pass, when your sons shall say to you, What do ye mean by this service?
27 Skolen I säga: Det är Herrans Passahoffer, den der gick framom Israels barn i Egypten, då han plågade de Egyptier, och frälste vår hus. Då bugade sig folket, och tillbad.
that ye shall say, It is the sacrifice of Jehovah's Passover, who passed over the houses of the sons of Israel in Egypt, when he smote the Egyptians, and delivered our houses. And the people bowed the head and worshiped.
28 Och Israels barn gingo bort, och gjorde såsom Herren Mose och Aaron budit hade.
And the sons of Israel went and did so, as Jehovah had commanded Moses and Aaron, so did they.
29 Och om midnattstid slog Herren allt det förstfödt var i Egypti lande, ifrå Pharaos förstfödda son, den på hans stol satt, allt intill dens förstfödda son, som fången satt i fängelset, och allt förstfödt af boskapenom.
And it came to pass at midnight, that Jehovah smote all the firstborn in the land of Egypt, from the firstborn of Pharaoh who sat on his throne to the firstborn of the captive who was in the dungeon, and all the firstborn of cattle.
30 Då stod Pharao upp, och alle hans tjenare på den nattene, och alle Egyptier, och ett stort rop vardt uti Egypten; ty der var intet hus, der icke en döder inne låg.
And Pharaoh rose up in the night, he, and all his servants, and all the Egyptians, and there was a great cry in Egypt, for there was not a house where there was not one dead.
31 Och han kallade Mose och Aaron om nattene, och sade: Görer eder redo, och farer ut ifrå mitt folk, I och Israels barn; går åstad, och tjener Herranom, såsom I sagt hafven.
And he called for Moses and Aaron by night, and said, Rise up, get you forth from among my people, both ye and the sons of Israel, and go, serve Jehovah, as ye have said.
32 Tager ock med eder edor får och fä, såsom I sagt hafven; går åstad, och välsigner mig med.
Take both your flocks and your herds, as ye have said, and be gone, and bless me also.
33 Och de Egyptier trängde fast uppå folket, att de måste med hast drifva dem ut af landet; ty de sade: Vi dö hvar och en.
And the Egyptians were urgent upon the people, to send them out of the land in haste, for they said, We are all dead men.
34 Och folket bar råan deg, förra än han försyrad vardt, till deras mat, bundnan i deras kläder, på deras axlar.
And the people took their dough before it was leavened, their kneading-troughs being bound up in their clothes upon their shoulders.
35 Och Israels barn hade gjort såsom Mose sagt hade; och hade bedts af de Egyptier silfver, och gyldene tyg, och kläder.
And the sons of Israel did according to the word of Moses, and they asked of the Egyptians jewels of silver, and jewels of gold, and raiment.
36 Och Herren hade gifvit folkena nåd för de Egyptier, så att de lånte dem; och de blottade de Egyptier.
And Jehovah gave the people favor in the sight of the Egyptians, so that they let them have what they asked. And they despoiled the Egyptians.
37 Så drogo Israels barn ut ifrå Rameses till Succoth, sexhundradetusend män till fot, förutan barn.
And the sons of Israel journeyed from Rameses to Succoth, about six hundred thousand on foot who were men, besides children.
38 Och mycket gement folk drog också med dem; och får och fä, och ganska mycken boskap.
And a mixed multitude also went up with them, and flocks, and herds, even very much cattle.
39 Och de bakade af den råa degen, som de utur Egypten förde, osyrade kakor; ty han var icke syrad, efter de vordo utdrefne utur Egypten, och kunde icke förtöfva, och hade eljest ingen kost beredt sig.
And they baked unleavened cakes of the dough which they brought forth out of Egypt, for it was not leavened, because they were thrust out of Egypt, and could not tarry, neither had they prepared for themselves any provisions.
40 Tiden, i hvilkom Israels barn bodde i Egypten, är fyrahundrade och tretio år.
Now the time that the sons of Israel dwelt in the land of Egypt and the land of Canaan was four hundred and thirty years.
41 Då de förlidne voro, gick hela Herrans här på en dag utur Egypti land.
And it came to pass at the end of four hundred and thirty years, even the selfsame day it came to pass, that all the armies of Jehovah went out from the land of Egypt.
42 Derföre varder denna natten hållen Herranom, att han hafver fört dem utur Egypti land. Och Israels barn skola hålla henne Herranom, de och deras efterkommande.
It is a night to be much observed to Jehovah for bringing them out from the land of Egypt. This is that night of Jehovah, to be much observed of all the sons of Israel throughout their generations.
43 Och Herren sade till Mose och Aaron: Detta är sättet till att hålla Passah; ingen främling skall äta deraf.
And Jehovah said to Moses and Aaron, This is the ordinance of the Passover. There shall no foreigner eat of it,
44 Den som en köpter träl är, den skall man omskära, och sedan äte han deraf.
but every man's servant who is bought for money, when thou have circumcised him, then he shall eat of it.
45 En husman, och en dagakarl, skola intet äta deraf.
A sojourner and a hired servant shall not eat of it.
46 Uti eno huse skall man ätat. I skolen intet af dess kött bära ut för huset, och I skolen intet ben sönderslå af thy.
In one house it shall be eaten. Thou shall not carry forth any of the flesh abroad out of the house, neither shall ye break a bone of it.
47 Hela menigheten i Israel skall så göra.
All the congregation of Israel shall keep it.
48 Om någon främling bor när dig, och vill hålla Herranom Passah, han omskäre allt det mankön är, sedan gånge härtill, att han detta gör, och vare såsom en inländsker; ty ingen oomskoren skall äta deraf.
And when a stranger shall sojourn with thee, and will keep the Passover to Jehovah, let all his males be circumcised, and then let him come near and keep it, and he shall be as one who is born in the land, but no uncircumcised man shall eat of it.
49 Samma lagen vare dem inländska, och utländska, som bor ibland eder.
One law shall be to him who is home-born, and to the stranger who sojourns among you.
50 Och all Israels barn gjorde såsom Herren hade budit Mose och Aaron.
Thus did all the sons of Israel, as Jehovah commanded Moses and Aaron, so did they.
51 Och så förde Herren på en dag Israels barn utur Egypti land, med deras härar.
And it came to pass the selfsame day, that Jehovah brought the sons of Israel out of the land of Egypt by their armies.
