2 Mosebok 11

1 Och Herren sade till Mose: Jag vill ännu låta komma ena plågo öfver Pharao och Egypten, sedan skall han släppa eder hädan; och skall ej allenast släppa eder, utan ock drifva eder hädan.

And the LORD said to Moses, Yet will I bring one plague more upon Pharaoh, and upon Egypt; afterwards he will let you go from here: when he shall let you go, he shall surely thrust you out from here altogether.

2 Så säg nu till folket, att hvar och en man bedes af sin nästa, och hvar och en qvinna af sine nästo, silfver och gyldene tyg;

Speak now in the ears of the people, and let every man ask of his neighbour, and every woman of her neighbour, jewels of silver, and jewels of gold.

3 Ty Herren varder gifvandes folkena nåd för de Egyptier. Och Mose var en ganska myndig man i Egypti land, för Pharaos tjenare, och för folkena.

And the LORD gave the people favour in the sight of the Egyptians. Moreover the man Moses was very great in the land of Egypt, in the sight of Pharaoh’s servants, and in the sight of the people.

4 Och Mose sade: Detta säger Herren: Jag vill på midnattstid utgå i Egypti land.

And Moses said, Thus saith the LORD, About midnight will I go out into the midst of Egypt:

5 Och allt det förstfödt är i Egypti land skall blifva dödt, ifrå Pharaos förstfödda son, den på hans stol sitter, allt intill tjensteqvinnones förstfödda son, som är vid qvarnena; och allt det förstfödt är ibland boskapen.

And all the firstborn in the land of Egypt shall die, from the firstborn of Pharaoh that sitteth upon his throne, even to the firstborn of the maidservant that is behind the mill; and all the firstborn of beasts.

6 Och ett stort rop skall vara i hela Egypti lande, hvilkets like icke varit hafver, ej heller varder.

And there shall be a great cry throughout all the land of Egypt, such as there hath been none like it, nor shall be like it any more.

7 Men när Israels barnom skall icke en hund krätta med sine tungo, ifrå menniskom, allt intill boskapen; på det I skolen förnimma, huru Herren åtskiljer Egypten och Israel.

But against any of the children of Israel shall not a dog move his tongue, against man or beast: that ye may know how the LORD doth put a difference between the Egyptians and Israel.

8 Då skola alle desse dine tjenare gå ned till mig, och falla mig till fota, och säga: Far ut, du och allt folket, som under dig är. Sedan vill jag fara ut. Och han gick ifrå Pharao ganska vreder.

And all these thy servants shall come down to me, and bow down themselves to me, saying, Depart thou, and all the people that follow thee: and after that I will depart. And he went out from Pharaoh in a great anger.

9 Men Herren sade till Mose: Pharao hörer eder intet, på det mycken under skola ske i Egypti lande.

And the LORD said to Moses, Pharaoh shall not hearken to you; that my wonders may be multiplied in the land of Egypt.

10 Och Mose och Aaron gjorde all dessa under inför Pharao; men Herren förstockade honom hans hjerta, att han icke ville släppa Israels barn utu sitt land.

And Moses and Aaron did all these wonders before Pharaoh: and the LORD hardened Pharaoh’s heart, so that he would not let the children of Israel depart from his land.