2 Mosebok 10
1 Och Herren sade till Mose: Gack in till Pharao; ty jag hafver förhärdat hans och hans tjenares hjerta, på det jag skall göra dessa min tecken ibland dem;
YHWH said to Moses, "Go in to Pharaoh, for I have hardened his heart, and the heart of his servants, that I may show these my signs in the midst of them,
2 Och att du skall förkunna i din barnas öron, och din barnabarnas, hvad jag bedrifvit hafver i Egypten; och huru jag hafver bevisat min tecken ibland dem, att I skolen veta, att jag är Herren.
and that you may tell in the hearing of your son, and of your son's son, what things I have done to Egypt, and my signs which I have done among them; that you may know that I am YHWH."
3 Så gingo Mose och Aaron in till Pharao, och sade till honom: Detta säger Herren de Ebreers Gud: Huru länge vill du icke ödmjuka dig för mig, att du släpper mitt folk till att tjena mig?
Moses and Aaron went in to Pharaoh, and said to him, "This is what YHWH, the God of the Hebrews, says: 'How long will you refuse to humble yourself before me? Let my people go, that they may serve me.
4 Vill du icke släppa mitt folk, si, så vill jag i morgon låta komma gräshoppor i alla dina landsändar;
Or else, if you refuse to let my people go, look, tomorrow I will bring locusts into your country,
5 Så att de skola öfvertäcka landet, så att man icke skall se landet, och de skola uppäta hvad eder qvart blifvet och undsatt är för haglena, och skola uppäta all edor grödande trä på markene;
and they shall cover the surface of the earth, so that one won't be able to see the earth. They shall eat the residue of that which has escaped, which remains to you from the hail, and shall eat every tree which grows for you out of the field.
6 Och skola uppfylla all din hus, och alla dina tjenares hus, och alla Egyptiers hus, hvilkas like dine fäder, och dina fäders fäder icke sett hafva, ifrå den tid de på jordena kommo, intill denna dag. Och han vände sig, och gick ut ifrå Pharao.
Your houses shall be filled, and the houses of all your servants, and the houses of all the Egyptians; as neither your fathers nor your fathers' fathers have seen, since the day that they were on the earth to this day.'" He turned, and went out from Pharaoh.
7 Då sade Pharaos tjenare till honom: Huru länge skole vi lida dessa plågor? Låt folket gå, att de måga tjena Herranom sinom Gud; vetst du icke ännu, att Egypten är förderfvad?
Pharaoh's servants said to him, "How long will this man be a snare to us? Let the men go, that they may serve their God. Do you not yet know that Egypt is destroyed?"
8 Så vordo Mose och Aaron igen kallade till Pharao, och han sade till dem: Går åstad, och tjener Herranom edrom Gud. Hvilke äro nu de som gå skola?
Moses and Aaron were brought again to Pharaoh, and he said to them, "Go, serve your God; but who are those who will go?"
9 Mose sade: Vi vilje gå med unga och gamla, med söner och döttrar, med får och fä; ty vi hafve en Herrans högtid.
Moses said, "We will go with our young and with our old; with our sons and with our daughters, with our flocks and with our herds will we go; for we must hold a feast to YHWH."
10 Han sade till dem: Rätt så, Herren vare med eder. Skulle jag släppa eder och edor barn dertill? Ser der, om I icke hafven något ondt för händer?
He said to them, "YHWH be with you if I will let you go with your dependents. See, evil is clearly before your faces.
11 Icke så, utan I män går åstad, och tjener Herranom; ty det samma hafven I ock begärat. Och de drefvo dem ut ifrå Pharao.
Not so. Go now you who are men, and serve God; for that is what you desire." They were driven out from Pharaoh's presence.
12 Då sade Herren till Mose: Räck ut dina hand öfver Egypti land om de gräshoppor, att de komma öfver Egypti land, och äta allan grödan upp i landena, med allt det som qvart blifvet är efter haglet.
YHWH said to Moses, "Stretch out your hand over the land of Egypt for the locusts, that they may come up on the land of Egypt and eat every plant of the land, even all that the hail has left."
13 Mose räckte sin staf öfver Egypti land, och Herren dref ett östanväder i landet i den hela dagenom, och i den hela nattene. Och om morgonen förde det östanvädret gräshopporna fram.
Moses stretched forth his staff over the land of Egypt, and YHWH brought an east wind on the land all that day, and all the night; and when it was morning, the east wind brought the locusts.
14 Och de kommo öfver hela Egypti land, och gåfvo sig ned allestäds i Egypten, så ganska många, att tillförene deras like intet varit hade ej heller härefter varder.
The locusts went up over all the land of Egypt, and rested in all the borders of Egypt. They were very grievous. Before them there were no such locusts as they, neither after them shall be such.
15 Förty de öfvertäckte landet, och gjorde det svart. Och de åto upp allan grödan i landena, och all frukt på trän, som qvar var blifven efter haglet, och läto intet grönt blifva qvart på trän, och uppå grödan på markene i hela Egypti lande.
For they covered the surface of the whole earth, so that the land was darkened, and they ate every plant of the land, and all the fruit of the trees which the hail had left. There remained nothing green, either tree or plant of the field, through all the land of Egypt.
16 Då kallade Pharao hasteliga Mose och Aaron, och sade: Jag hafver syndat emot Herran edar Gud, och emot eder.
Then Pharaoh called for Moses and Aaron in haste, and he said, "I have sinned against YHWH your God, and against you.
17 Förlåter mig mina synder ännu i denna resone, och beder Herran edar Gud, att han dock borttager denna döden ifrå mig.
Now therefore please forgive my sin again, and pray to YHWH your God, that he may also take away from me this death."
18 Och han gick ut ifrå Pharao, och bad Herran.
He went out from Pharaoh, and prayed to God.
19 Då vände Herren ett ganska starkt vestanväder, och upptog gräshopporna, och förde dem i röda hafvet; så att der icke blef en qvar någorstäds i hela Egypti land.
YHWH turned an exceeding strong west wind, which took up the locusts, and drove them into the Red Sea. There remained not one locust in all the borders of Egypt.
20 Men Herren förstockade Pharaos hjerta, att han icke släppte Israels barn.
But YHWH hardened Pharaoh's heart, and he did not let the children of Israel go.
21 Herren sade till Mose: Räck dina hand upp åt himmelen, att det varder så mörkt i Egypti land, att man må taga uppå det.
YHWH said to Moses, "Stretch out your hand toward the sky, that there may be darkness over the land of Egypt, even darkness which may be felt."
22 Och Mose räckte sina hand upp åt himmelen; då vardt ett tjockt mörker i hela Egypti lande i tre dagar;
Moses stretched forth his hand toward the sky, and there was a thick darkness in all the land of Egypt three days.
23 Så att ingen såg den andra, ej heller uppstod af det rummet, der han var, i de tre dagar. Men när alla Israels barn var ljust, der de bodde.
They did not see one another, neither did anyone rise from his place for three days; but all the children of Israel had light in their dwellings.
24 Då kallade Pharao Mose, och sade: Går åstad, och tjener Herranom, allenast låter edor får och fä blifva här; låter ock edor barn gå med eder.
Then Pharaoh called to Moses and to Aaron and said, "Go, serve YHWH. Only let your flocks and your herds stay behind. Let your dependents also go with you."
25 Mose sade: Du måste ock låta oss hafva offer och bränneoffer, det vi Herranom vårom Gud göra skolom.
Moses said, "You must also give into our hand sacrifices and burnt offerings, that we may sacrifice to YHWH our God.
26 Vår boskap skall gå med oss, och icke en klöf tillbakablifva; förty af våro skole vi taga Herranom vårom Gudi till tjenst; ty vi vete icke, hvarmed vi skole tjena Herranom, tilldess vi komme dit.
Our livestock must also go with us; not a hoof is left behind, for of it we must take to serve YHWH our God; and we do not know with what we must serve YHWH, until we come there."
27 Men Herren förstockade Pharaos hjerta, att han icke ville släppa dem.
But YHWH hardened Pharaoh's heart, and he wouldn't let them go.
28 Och Pharao sade till honom: Gack ifrå mig, och tag dig vara, att du icke mer kommer för min ögon; ty hvilken dag du för mina ögon kommer, skall du dö.
Pharaoh said to him, "Get away from me. Make sure you never see my face again; for in the day you see my face you shall die."
29 Mose svarade: Såsom du sagt hafver; jag vill ej mer komma för din ögon.
Moses said, "You have spoken well. I will not see your face again."
